Så snart jag lagt mig frågar jag:
    "När skall jag stiga upp?
När skall natten ta slut?"
    Jag mättas av oro intill morgonen.
Min kropp täcks av förruttnelsens maskar
och med en skorpa som av jord,
    min hud skrumpnar och faller av.

Mina dagar flyr snabbare än vävarens spole,
de försvinner utan hopp.

Read full chapter