Jobs svar på Elifas första tal

Då tog Job till orda och sade:

O, att min sorg kunde vägas
    och min olycka läggas
        i samma vågskål!
Nu är den tyngre än havets sand,
    därför kan jag inte styra mina ord,
(A) för den Allsmäktiges pilar
        har träffat mig,
    min ande dricker deras gift.
        Fasor från Gud
            går i stridsställning mot mig.
Skriar vildåsnan över sitt gräs,
    råmar oxen över sitt foder?
Kan det smaklösa ätas utan salt,
    finns det någon smak i äggets vita?
Jag vägrar röra det,
    det är kväljande mat för mig.

O, att min begäran blev hörd
    och att Gud uppfyllde min längtan,
(B) att Gud ville krossa mig,
    räcka ut sin hand
        och skära av mitt liv!
10 Då vore det ändå min tröst,
        mitt jubel i skoningslös plåga,
    att jag inte förnekat
        den Heliges ord.

11 Vad är då min kraft,
        att jag skulle hoppas?
    Vad är mitt slut,
        att jag skulle vara tålig?
12 Är min kraft som stenens,
    min kropp av koppar?
13 Nej, hjälpen kommer inte från mig,
    varje utväg är stängd för mig.

14 Den förtvivlade borde få godhet
        från sin vän,
    men man fruktar inte mer
        den Allsmäktige.
15 (C) Mina bröder är trolösa som bäckar[a],
    som bäckars rännilar som sinar.
16 De är mörka av is när snön har fallit
    och gömt sig i dem,
17 men när hettan kommer torkar de,
    försvinner i värmen från sin plats.
18 De ändrar kurs från sitt lopp,
    rinner ut i intet och försvinner.
19 Karavaner från Tema[b]
        spanar efter dem,
    resande från Saba
        sätter sitt hopp till dem.
20 De blir svikna i sin förhoppning,
    när de kommer fram
        blir de bestörta.
21 Så har ni nu blivit till intet,
    ni ser det förskräckliga
        och blir rädda.
22 Har jag sagt: ”Ge mig något,
    köp mig loss med er förmögenhet,
23 rädda mig från fiendens hand,
    friköp mig från utpressarna?”

24 Undervisa mig så tiger jag,
    hjälp mig förstå var jag gått vilse.
25 (D) Hur inträngande
        är inte uppriktiga ord!
    Men vad hjälper
        tillrättavisning från er?
26 Tänker ni märka ord
    och betrakta en förtvivlad mans
        ord som luft?
27 Skulle ni kasta lott om en faderlös
    och köpslå om er vän?

28 Men se nu på mig!
    Jag ska inte ljuga er rakt i ansiktet.
29 Vänd om, låt ingen orätt ske!
    Vänd om, min sak är rättfärdig!
30 Bor orätt på min tunga?
    Skulle inte min mun förstå ondska?

Footnotes

  1. 6:15 trolösa som bäckar   Ökenområdenas bäckar har vatten endast på vintern, inte på sommaren när det som bäst behövs.
  2. 6:19 Tema   Handelsort vid oas i nordvästra Saudiarabien, längs en viktig karavanväg.

Jobs svar på Elifas första tal

Då tog Job till orda och sade:

O, att min sorg kunde vägas
    och min olycka läggas i samma vågskål!
Den är nu tyngre än havets sand,
    därför kan jag inte styra mina ord.
Ty den Allsmäktiges pilar har träffat mig,
min ande dricker deras gift.
    Fasor från Gud går i stridsställning mot mig.
Skriar vildåsnan över sitt gräs,
    råmar oxen över sitt foder?
Kan det smaklösa förtäras utan salt,
    och är det någon smak i äggets vita?
Jag vägrar att röra detta,
    det är för mig kväljande mat.

O, att min begäran blev hörd
    och att Gud uppfyllde min längtan,
att Gud ville krossa mig,
    räcka ut sin hand och skära av mitt liv!
10 Då skulle ännu finnas tröst för mig,
jag skulle jubla, fastän plågad utan förskoning.
Jag har ej förnekat den Heliges ord.

11 Vilken är då min kraft,
    att jag skulle hoppas?
Vilket är mitt slut,
    att jag skulle vara tålig?
12 Är min kraft som stenens,
    min kropp av koppar?
13 Nej, hjälpen kommer inte från mig,
varje utväg har stängts för mig.

14 Den förtvivlade borde röna godhet från sin vän,
men man fruktar ej längre den Allsmäktige.
15 Mina bröder är trolösa som bäckar,
lika bäckarnas rännilar som snart sinar ut,
16 som är mörka av is,
    när snön har fallit och gömt sig i dem.
17 När hettan kommer försvinner de,
    i värmen torkar de bort från sin plats.
18 De ändrar kurs från sitt lopp,
    rinner ut i intet och försvinner.
19 Karavaner från Tema spanade efter dem,
resande från Saba satte sitt hopp till dem.
20 De blev svikna i sin förhoppning,
    när de kom fram blev de bestörta.
21 Så har ni nu blivit till ingenting,
    ni ser det förskräckliga och känner fruktan.
22 Har jag sagt: "Ge mig en gåva, betala en del av er förmögenhet till mig,
23 rädda mig från fiendens hand,
    friköp mig från utpressarna?"

24 Undervisa mig, och jag skall tiga,
    lär mig förstå var jag gått vilse.
25 Hur inträngande är inte uppriktiga ord,
men tillrättavisning från er, vad gagnar den?
26 Tänker ni märka ord
    och betrakta en förtvivlad mans ord som luft?
27 Skulle ni också kasta lott om en faderlös och köpslå om er vän?

28 Men se nu på mig!
    Jag skall inte ljuga er rakt i ansiktet.
29 Vänd om, må ingen orätt ske,
    vänd om, min sak är rättfärdig!
30 Bor orätt på min tunga,
    skulle min mun ej förstå ondska?