Add parallel Print Page Options

8-9 Tänk om Gud ville låta mig få göra det jag mest av allt längtar efter, att få dö under hans hand och bli befriad ur hans fruktansvärda grepp.

10 Det enda som ger mig tröst i all min plåga är att jag inte har förnekat den helige Gudens ord.

11 Varför har jag fortfarande kraft att uthärda? Hur kan jag ha ett sådant tålamod?

12 Är jag känslolös som en sten? Är min kropp gjord av koppar?

13 Finns det något att hoppas på, nu när framgången har tagit slut?

Read full chapter

O, att min bön blev hörd,
    att Gud ville uppfylla mitt hopp,
att Gud ville krossa mig,
    lyfta sin hand och skära av mig!
10 Det ger mig ändå tröst i min olidliga plåga
    att jag inte har förnekat den Heliges ord.[a]

11 Vad är det för kraft jag fortfarande har,
    vilket hopp att hålla fast vid?
Vad har jag för slut,
    så att jag kan hålla ut?
12 Har jag en stens styrka?
    Är min kropp av koppar?
13 Finns det någon hjälp för mig,
    nu när framgången har lämnat mig?

Read full chapter

Footnotes

  1. 6:10 Grundtextens innebörd är osäker.

Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?

13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.

Read full chapter