Fortsättning av Elifas första tal

Ropa du bara! Finns någon som svarar dig?
Till vem av de heliga kan du vända dig?
Dåren dödas av sin ilska,
    den oförståndige av sin förbittring.
Jag såg dåren som var fast rotad,
    men strax förbannade jag hans boning.
Hans barn är fjärran från frälsning,
de trampas ner i porten, det finns ingen som räddar.
Den hungrige slukar hans skörd,
    den rövas bort till och med bland törnen.
De törstiga flämtar efter[a] deras rikedom.
Ty inte ur stoftet kommer nöden,
    inte ur marken skjuter olyckan upp.
Men människan föds till lidande,
    liksom eldgnistor flyger mot höjden.

Men jag skulle söka Gud
    och inför Gud lägga fram min sak.
Han gör stora och outgrundliga ting,
under som inte kan räknas.
10 Han ger jorden regn
    och sänder vatten över markerna.
11 Han upphöjer de ringa
    och hjälper de sörjande.
12 Han gör de listigas anslag om intet,
så att deras händer ej får framgång.
13 Han fångar de visa i deras slughet
och låter de svekfulla förhasta sig vid sina rådslag.
14 Om dagen kommer mörker över dem,
de famlar mitt på dagen som vore det natt.
15 Han räddar från svärdet i deras mun,
den fattige från den mäktiges hand.
16 Den nödställde får åter ett hopp,
    orättfärdigheten måste stänga sin mun.

17 Se, salig är den människa som Gud agar,
förkasta inte den Allsmäktiges tuktan.
18 Ty han sargar och han förbinder,
    han slår och hans händer helar.
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden,
och den sjunde gången skall det onda inte drabba dig.
20 I hungerstid befriar han dig från döden
och i krig undan svärdets våld.
21 När tungor svänger gisslet göms du undan,
du behöver inte frukta när ödeläggelse kommer.
22 Åt förödelse och svält kan du le,
    för vilddjur behöver du ej vara rädd.
23 Ty med markens stenar står du i förbund,
markens vilddjur har ingått fred med dig.
24 Du skall veta att ditt tält står tryggt,
när du synar din boning skall inget saknas.
25 Du skall veta att din ätt förökas,
    att dina efterkommande blir som gräset på marken.
26 I graven kommer du, när du nått full mognad,
som när sädesskylen bärgas i rätt tid.
27 Se, detta har vi utforskat, så är det.
Hör detta och tänk på det noga.

Footnotes

  1. Job 5:5 De törstiga flämtar efter Annan översättning: "Snaran snappar efter".

(A) Ropa du!

    Finns det någon
        som svarar dig?
    Till vem av de heliga vänder du dig?
Dåren dödas av sin ilska,
    den oförnuftige av sin förbittring.
(B) Jag såg en dåre som slagit rot,
    men strax förbannade jag
        hans boning.
Hans barn är fjärran från frälsning,
    de trampas ner i porten
        och ingen räddare finns.
(C) Den hungrige slukar hans skörd,
    den rövas bort
        till och med bland törnen.
    De törstiga flämtar
        efter[a] deras rikedom,
för nöden kommer inte ur stoftet,
    olyckan skjuter inte upp ur marken.
(D) Men människan föds till möda
    liksom eldens gnistor
        flyger mot höjden.

Men jag skulle söka Gud
    och inför Gud lägga fram min sak.
(E) Han gör stora och outgrundliga ting,
    fler under än någon kan räkna.
10 (F) Han ger jorden regn
    och sänder vatten över markerna.
11 (G) Han upphöjer de ringa
    och hjälper de sörjande.
12 (H) Han gör de listigas anslag om intet
    så att deras händer
        inte får framgång.
13 (I) Han fångar de visa i deras slughet
    och låter de svekfulla förhasta sig
        vid sina rådslag.
14 (J) Om dagen möter de mörker,
    de famlar mitt på dagen
        som om det var natt.
15 Han räddar från svärdet i deras mun,
    den fattige från den mäktiges hand.
16 (K) Den nödställde får åter ett hopp,
    orätten måste stänga sin mun.

17 (L) Se, salig är den människa
        som Gud tuktar.
    Förkasta inte
        den Allsmäktiges fostran,
18 (M) för han sargar och förbinder,
    han slår och hans händer helar.
19 (N) Sex gånger räddar han dig ur nöden,
    och sjunde gången drabbar dig inte
        det onda.
20 (O) I tider av svält
        räddar han dig från döden
    och i krig från svärdets våld.
21 (P) Från tungors gissel göms du undan,
    du behöver inte vara rädd
        när förödelse kommer.
22 Du kan le åt förödelse och svält,
    du behöver inte vara rädd
        för vilddjur,
23 (Q) för du står i förbund
        med markens stenar,
    markens vilddjur håller fred
        med dig.
24 Du ska veta att ditt tält står tryggt,
    när du synar din boning
        ska inget saknas.
25 Du ska veta att din ätt förökas,
    att dina efterkommande
        blir som gräset på marken.
26 Du kommer i graven
        när du nått full mognad,
    som sädeskärven bärgas
        när tiden är inne.
27 Se, vi har utforskat detta,
        så är det.
    Hör det och tänk på det noga.

Footnotes

  1. 5:5 De törstiga flämtar efter   Annan översättning: ”Snaran snappar efter”.

Eliphaz: Job Is Chastised by God

“Call out now; is anyone answering you?
    And to whom among the holy ones will you turn?
For anger slays the foolish man,
    and jealousy kills the gullible.
Yes, I saw the foolish taking root,
    and quickly I cursed his dwelling.
May his children be far from safety,
    and may they be crushed in the gate without a deliverer;
whose harvest the hungry eats up,
    and takes it even out of the thorns,
    and the thirsty captures his wealth.
For affliction does not come out of the dust,
    nor does trouble sprout up out of the ground;
but man is born to trouble,
    as the sparks fly upward.

“Indeed, I would appeal to God,
    and before God I would set forth my case,
who does the great and the inscrutable,
    wonders without number.
10 He gives rain on the surface of the earth
    and sends water on the outdoor places.
11 He sets on high those who are lowly,
    and those who mourn are lifted to safety.
12 He frustrates the schemes of the crafty,
    so that their hands cannot perform their plans.
13 He catches the wise in their own craftiness,
    and the scheme of the shrewd is swiftly stopped.
14 In the daytime they encounter darkness,
    and at noontime they grope as in the night.
15 But the needy He saves from the sword,
    from their mouth, and from the hand of the mighty.
16 So the helpless has hope,
    and injustice shuts her mouth.

17 “How happy is the man whom God corrects!
    Therefore do not despise the discipline of the Almighty,
18 for He wounds, but He applies the bandage;
    He injures, but His hands also heal.
19 In six crises He will deliver you;
    even in seven, disaster will not touch you.
20 In famine He will redeem you from death,
    and in war from the power of the sword.
21 You will be hidden from the lash of the tongue,
    and you will not fear violence when it comes.
22 You will laugh at devastation and famine,
    and you will not fear wild animals.
23 For you will have a covenant with the stones of the field,
    and the wild animals will be at peace with you.
24 You will know that your tent is peaceful,
    and you will inspect your property and find nothing missing.
25 You will know that your offspring will be many
    and your descendants as the grass of the earth.
26 You go to the grave in a full age,
    as stalks of grain are gathered up in season.

27 “Look! We have investigated all this, and it is so;
    hear it, and know for yourself.”