Add parallel Print Page Options

Elifas vill att Job ska bekänna

Ropa om du vill, men vem ska svara dig?
    Vem av de heliga kan du vända dig till?
Förbittring tar kål på den dumme,
    och avund dödar den oförståndige.
Jag har sett den dumme ha framgång,
    och snart förbannade jag hans hus.
Hans barn är fjärran från frälsning,
    de krossas vid porten[a] och ingen försvarar dem.
Hans skördar äts upp av den hungrige,
    som tar dem även bland törnen.[b]
Den törstige flämtar efter deras rikedom.
    Olycka växer inte ur jorden,
ofärd skjuter inte upp ur marken.
    Ändå föds människan till elände,
lika säkert som eldslågorna flammar mot höjden.[c]

Om det gällde mig själv, skulle jag vädja till Gud
    och lägga fram min sak för honom.
Han gör under, större än någon kan fatta
    och fler än någon kan räkna.
10 Han sänder regnet över jorden
    och vattnar åkrarna.
11 Han upphöjer de ringa
    och för de sörjande till frälsning.
12 Han hindrar de listiga att genomföra sina planer,
    så att deras händer inte får framgång.
13 Han fångar de kloka i deras slughet,
    han gör de svekfullas planer om intet.
14 Mörker kommer över dem mitt på ljusa dagen,
    mitt på dagen famlar de som om det var natt.
15 Han räddar från svärdet i deras mun,
    den fattige från den mäktiges hand.
16 Så får till slut den fattige hopp,
    och orättfärdigheten måste tystna.

17 Välsignad är den människa som Gud tuktar.
    Förakta inte den Väldiges tillrättavisning!
18 Han sårar, men förbinder också;
    han slår, men hans händer botar igen.
19 Han räddar dig ur sex olyckor,
    ja, sju slipper du.
20 Han räddar dig från döden i hungersnöden
    och undan svärdet i krigstid.
21 Du kommer att vara skyddad från förtalets slag
    och inte behöva oroa dig för förödelsen.
22 Du kommer att le åt förödelse och hungersnöd,
    och du behöver inte frukta för jordens vilda djur.
23 Du står i förbund med markens stenar.
    Markens vilddjur lever i fred med dig.
24 Du ska veta att ditt tält står tryggt
    och när du granskar din egendom saknas ingenting.
25 Dina söner kommer att bli många,
    dina ättlingar som gräset på marken.
26 Du ska komma till graven i mogen ålder[d],
    liksom kärven som skördas när tiden är inne.

27 Detta har vi utforskat och funnit att det är så det är.
    Lyssna, och ta det till dig!

Footnotes

  1. 5:4 Porten (stadsporten) var en rättsplats och en plats för offentliga handlingar.
  2. 5:5 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 5:7 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 5:26 Grundtextens innebörd är osäker.

Call now, if there be any that will answer thee; and to which of the saints wilt thou turn?

For wrath killeth the foolish man, and envy slayeth the silly one.

I have seen the foolish taking root: but suddenly I cursed his habitation.

His children are far from safety, and they are crushed in the gate, neither is there any to deliver them.

Whose harvest the hungry eateth up, and taketh it even out of the thorns, and the robber swalloweth up their substance.

Although affliction cometh not forth of the dust, neither doth trouble spring out of the ground;

Yet man is born unto trouble, as the sparks fly upward.

I would seek unto God, and unto God would I commit my cause:

Which doeth great things and unsearchable; marvellous things without number:

10 Who giveth rain upon the earth, and sendeth waters upon the fields:

11 To set up on high those that be low; that those which mourn may be exalted to safety.

12 He disappointeth the devices of the crafty, so that their hands cannot perform their enterprise.

13 He taketh the wise in their own craftiness: and the counsel of the froward is carried headlong.

14 They meet with darkness in the day time, and grope in the noonday as in the night.

15 But he saveth the poor from the sword, from their mouth, and from the hand of the mighty.

16 So the poor hath hope, and iniquity stoppeth her mouth.

17 Behold, happy is the man whom God correcteth: therefore despise not thou the chastening of the Almighty:

18 For he maketh sore, and bindeth up: he woundeth, and his hands make whole.

19 He shall deliver thee in six troubles: yea, in seven there shall no evil touch thee.

20 In famine he shall redeem thee from death: and in war from the power of the sword.

21 Thou shalt be hid from the scourge of the tongue: neither shalt thou be afraid of destruction when it cometh.

22 At destruction and famine thou shalt laugh: neither shalt thou be afraid of the beasts of the earth.

23 For thou shalt be in league with the stones of the field: and the beasts of the field shall be at peace with thee.

24 And thou shalt know that thy tabernacle shall be in peace; and thou shalt visit thy habitation, and shalt not sin.

25 Thou shalt know also that thy seed shall be great, and thine offspring as the grass of the earth.

26 Thou shalt come to thy grave in a full age, like as a shock of corn cometh in in his season.

27 Lo this, we have searched it, so it is; hear it, and know thou it for thy good.

(A) Ropa du!

    Finns det någon
        som svarar dig?
    Till vem av de heliga vänder du dig?
Dåren dödas av sin ilska,
    den oförnuftige av sin förbittring.
(B) Jag såg en dåre som slagit rot,
    men strax förbannade jag
        hans boning.
Hans barn är fjärran från frälsning,
    de trampas ner i porten
        och ingen räddare finns.
(C) Den hungrige slukar hans skörd,
    den rövas bort
        till och med bland törnen.
    De törstiga flämtar
        efter[a] deras rikedom,
för nöden kommer inte ur stoftet,
    olyckan skjuter inte upp ur marken.
(D) Men människan föds till möda
    liksom eldens gnistor
        flyger mot höjden.

Men jag skulle söka Gud
    och inför Gud lägga fram min sak.
(E) Han gör stora och outgrundliga ting,
    fler under än någon kan räkna.
10 (F) Han ger jorden regn
    och sänder vatten över markerna.
11 (G) Han upphöjer de ringa
    och hjälper de sörjande.
12 (H) Han gör de listigas anslag om intet
    så att deras händer
        inte får framgång.
13 (I) Han fångar de visa i deras slughet
    och låter de svekfulla förhasta sig
        vid sina rådslag.
14 (J) Om dagen möter de mörker,
    de famlar mitt på dagen
        som om det var natt.
15 Han räddar från svärdet i deras mun,
    den fattige från den mäktiges hand.
16 (K) Den nödställde får åter ett hopp,
    orätten måste stänga sin mun.

17 (L) Se, salig är den människa
        som Gud tuktar.
    Förkasta inte
        den Allsmäktiges fostran,
18 (M) för han sargar och förbinder,
    han slår och hans händer helar.
19 (N) Sex gånger räddar han dig ur nöden,
    och sjunde gången drabbar dig inte
        det onda.
20 (O) I tider av svält
        räddar han dig från döden
    och i krig från svärdets våld.
21 (P) Från tungors gissel göms du undan,
    du behöver inte vara rädd
        när förödelse kommer.
22 Du kan le åt förödelse och svält,
    du behöver inte vara rädd
        för vilddjur,
23 (Q) för du står i förbund
        med markens stenar,
    markens vilddjur håller fred
        med dig.
24 Du ska veta att ditt tält står tryggt,
    när du synar din boning
        ska inget saknas.
25 Du ska veta att din ätt förökas,
    att dina efterkommande
        blir som gräset på marken.
26 Du kommer i graven
        när du nått full mognad,
    som sädeskärven bärgas
        när tiden är inne.
27 Se, vi har utforskat detta,
        så är det.
    Hör det och tänk på det noga.

Footnotes

  1. 5:5 De törstiga flämtar efter   Annan översättning: ”Snaran snappar efter”.