Font Size
Job 41
Svenska 1917
Job 41
Svenska 1917
41 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
2 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
3 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
4 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
5 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
6 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
7 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
8 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
9 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
10 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
11 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
12 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
13 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
14 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
Job 41
Svenska Folkbibeln 2015
Job 41
Svenska Folkbibeln 2015
41 (A) Ingen är så dumdristig
att han retar honom.
Vem vågar då sätta sig upp
mot mig?
2 (B) Vem har gett mig något
som jag måste betala igen?
Mitt är allt som finns under himlen.[a]
3 Jag vill inte tiga om hans lemmar,
om hans styrka och sköna gestalt.
4 Vem kan rycka av honom hans dräkt?
Vem kan ta sig in
mellan hans båda käkar?[b]
5 Vem kan öppna hans ansiktes dörrar?
Runt hans tänder bor skräck.
6 Stolta sitter sköldarnas rader,
sammanfogade och fast förseglade,
7 den ena tätt mot den andra,
ingen luft tränger in däremellan.
8 De sitter fast mot varandra,
de griper in i varandra
och kan inte skiljas åt.
9 När han fnyser blixtrar det av ljus,
hans blickar är som
gryningens strålar.
10 Hans gap sprutar flammor,
gnistor av eld bryter fram.
11 Ur hans näsborrar stiger rök
som från en kokande gryta
på elden.
12 Hans andedräkt kan tända kol,
lågor går ut ur hans gap.
13 På hans nacke bor styrkan,
och skräcken dansar[c]
framför honom.
14 Hans hudveck är fasta,
de sitter hårt och orubbligt.
15 Hans hjärta är hårt som sten,
som den understa kvarnstenen.
16 När han reser sig bävar hjältar,
de tappar fattningen i ångest.
17 Svärdet som träffar håller inte stånd,
inte heller spjut, pil eller lans.
18 Han räknar järn som halm,
koppar som murket trä.
19 Bågskott får honom inte att fly,
för honom är slungstenar
som agnar.
20 Stridsklubban räknar han som halm,
han skrattar åt rasslet av lansar[d].
21 Hans buk är som skarpa lerskärvor,
han sätter spår i dyn
som en trösksläde.
22 Han får djupet att koka som en gryta,
han får havet att skumma
som när man kokar salva.
23 Bakom honom går ett lysande stråk,
djupet tycks få silverhår.
24 Inget på jorden är hans like,
han skapades utan fruktan.
25 Han ser på allt som är upphöjt,
han är kung över allt som är stolt.
Job 41
King James Version
Job 41
King James Version
41 Canst thou draw out leviathan with an hook? or his tongue with a cord which thou lettest down?
2 Canst thou put an hook into his nose? or bore his jaw through with a thorn?
3 Will he make many supplications unto thee? will he speak soft words unto thee?
4 Will he make a covenant with thee? wilt thou take him for a servant for ever?
5 Wilt thou play with him as with a bird? or wilt thou bind him for thy maidens?
6 Shall the companions make a banquet of him? shall they part him among the merchants?
7 Canst thou fill his skin with barbed irons? or his head with fish spears?
8 Lay thine hand upon him, remember the battle, do no more.
9 Behold, the hope of him is in vain: shall not one be cast down even at the sight of him?
10 None is so fierce that dare stir him up: who then is able to stand before me?
11 Who hath prevented me, that I should repay him? whatsoever is under the whole heaven is mine.
12 I will not conceal his parts, nor his power, nor his comely proportion.
13 Who can discover the face of his garment? or who can come to him with his double bridle?
14 Who can open the doors of his face? his teeth are terrible round about.
15 His scales are his pride, shut up together as with a close seal.
16 One is so near to another, that no air can come between them.
17 They are joined one to another, they stick together, that they cannot be sundered.
18 By his neesings a light doth shine, and his eyes are like the eyelids of the morning.
19 Out of his mouth go burning lamps, and sparks of fire leap out.
20 Out of his nostrils goeth smoke, as out of a seething pot or caldron.
21 His breath kindleth coals, and a flame goeth out of his mouth.
22 In his neck remaineth strength, and sorrow is turned into joy before him.
23 The flakes of his flesh are joined together: they are firm in themselves; they cannot be moved.
24 His heart is as firm as a stone; yea, as hard as a piece of the nether millstone.
25 When he raiseth up himself, the mighty are afraid: by reason of breakings they purify themselves.
26 The sword of him that layeth at him cannot hold: the spear, the dart, nor the habergeon.
27 He esteemeth iron as straw, and brass as rotten wood.
28 The arrow cannot make him flee: slingstones are turned with him into stubble.
29 Darts are counted as stubble: he laugheth at the shaking of a spear.
30 Sharp stones are under him: he spreadeth sharp pointed things upon the mire.
31 He maketh the deep to boil like a pot: he maketh the sea like a pot of ointment.
32 He maketh a path to shine after him; one would think the deep to be hoary.
33 Upon earth there is not his like, who is made without fear.
34 He beholdeth all high things: he is a king over all the children of pride.
Job 41
New International Version
Job 41
New International Version
41 [a]“Can you pull in Leviathan(A) with a fishhook(B)
or tie down its tongue with a rope?
2 Can you put a cord through its nose(C)
or pierce its jaw with a hook?(D)
3 Will it keep begging you for mercy?(E)
Will it speak to you with gentle words?
4 Will it make an agreement with you
for you to take it as your slave for life?(F)
5 Can you make a pet of it like a bird
or put it on a leash for the young women in your house?
6 Will traders barter for it?
Will they divide it up among the merchants?
7 Can you fill its hide with harpoons
or its head with fishing spears?(G)
8 If you lay a hand on it,
you will remember the struggle and never do it again!(H)
9 Any hope of subduing it is false;
the mere sight of it is overpowering.(I)
10 No one is fierce enough to rouse it.(J)
Who then is able to stand against me?(K)
11 Who has a claim against me that I must pay?(L)
Everything under heaven belongs to me.(M)
12 “I will not fail to speak of Leviathan’s limbs,(N)
its strength(O) and its graceful form.
13 Who can strip off its outer coat?
Who can penetrate its double coat of armor[b]?(P)
14 Who dares open the doors of its mouth,(Q)
ringed about with fearsome teeth?
15 Its back has[c] rows of shields
tightly sealed together;(R)
16 each is so close to the next
that no air can pass between.
17 They are joined fast to one another;
they cling together and cannot be parted.
18 Its snorting throws out flashes of light;
its eyes are like the rays of dawn.(S)
19 Flames(T) stream from its mouth;
sparks of fire shoot out.
20 Smoke pours from its nostrils(U)
as from a boiling pot over burning reeds.
21 Its breath(V) sets coals ablaze,
and flames dart from its mouth.(W)
22 Strength(X) resides in its neck;
dismay goes before it.
23 The folds of its flesh are tightly joined;
they are firm and immovable.
24 Its chest is hard as rock,
hard as a lower millstone.(Y)
25 When it rises up, the mighty are terrified;(Z)
they retreat before its thrashing.(AA)
26 The sword that reaches it has no effect,
nor does the spear or the dart or the javelin.(AB)
27 Iron it treats like straw(AC)
and bronze like rotten wood.
28 Arrows do not make it flee;(AD)
slingstones are like chaff to it.
29 A club seems to it but a piece of straw;(AE)
it laughs(AF) at the rattling of the lance.
30 Its undersides are jagged potsherds,
leaving a trail in the mud like a threshing sledge.(AG)
31 It makes the depths churn like a boiling caldron(AH)
and stirs up the sea like a pot of ointment.(AI)
32 It leaves a glistening wake behind it;
one would think the deep had white hair.
33 Nothing on earth is its equal(AJ)—
a creature without fear.
34 It looks down on all that are haughty;(AK)
it is king over all that are proud.(AL)”
Svenska 1917 (SV1917)
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.