41 Ingen är så dum att han vågar reta den.
    Vem vågar då sätta sig upp mot mig?
² Vem kan kräva att jag ska betala tillbaka något?
    Allt som finns under himlen är mitt.

³ Jag tänker inte tiga om dess lemmar,
    styrka och sköna form.^[a]
4 Vem kan klä av den dess hölje,
    vem vågar närma sig den med betsel?
⁵ Vem vågar öppna dörrarna till dess gap,
    som omgärdas av dess fruktansvärda tänder?
⁶ Sköldarna på dess rygg
    sitter tätt sammanfogade, som sigill.
⁷ De sluter så tätt intill varandra
    att ingen luft kan tränga in mellan dem.
⁸ De är fästade vid varandra, de sitter ihop,
    och ingenting kan skilja dem åt.
⁹ Dess fnysning kastar ut gnistor av ljus,
    dess ögon glöder som morgonrodnadens strålar.
¹⁰ Eldslågor strömmar ut ur dess mun,
    gnistor skjuts ut.
¹¹ Rök kommer ur dess näsborrar,
    som från en kokande gryta på elden.
¹² Dess andedräkt kan antända kol,
    och lågor väller fram ur dess mun.
¹³ Styrkan bor i dess nacke,
    från den utgår förskräckelse.
¹⁴ Dess hudveck är fasta, inte slappa,
    de är orubbliga.
¹⁵ Dess hjärta^[b] är hårt som sten,
    ja, som en kvarnsten.
¹⁶ När den reser sig drabbas de mäktiga av förfäran,
    de ryggar tillbaka när den drar fram.^[c]
17 Varken svärd som når den,
    spjut, pil eller pansar, har någon effekt.
¹⁸ Järn är som ett strå för den,
    och koppar som murket trä.
¹⁹ Inga pilar får den att fly.
    Slungstenar är för den som agnar.
²⁰ Klubban är för den som ett halmstrå,
    och den skrattar åt lansars rassel.
²¹ Dess buk är som krukskärvor,
    och den lämnar efter sig ett spår i dyn som av trösksläde.
²² Den får djupet att koka som en gryta
    och havet att sjuda som ett smörjelsekärl.
²³ Den lämnar efter sig ett gnistrande ljus,
    som om djupet skulle bära silverhår.
²⁴ Dess like finns inte på jorden,
    en skapelse utan fruktan.
²⁵ Den ser^[d] på allt upphöjt
    och är kung över alla stolta djur.