Job 41
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
41 Ingen är så dum att han vågar reta den.
Vem vågar då sätta sig upp mot mig?
2 Vem kan kräva att jag ska betala tillbaka något?
Allt som finns under himlen är mitt.
3 Jag tänker inte tiga om dess lemmar,
styrka och sköna form.[a]
4 Vem kan klä av den dess hölje,
vem vågar närma sig den med betsel?
5 Vem vågar öppna dörrarna till dess gap,
som omgärdas av dess fruktansvärda tänder?
6 Sköldarna på dess rygg
sitter tätt sammanfogade, som sigill.
7 De sluter så tätt intill varandra
att ingen luft kan tränga in mellan dem.
8 De är fästade vid varandra, de sitter ihop,
och ingenting kan skilja dem åt.
9 Dess fnysning kastar ut gnistor av ljus,
dess ögon glöder som morgonrodnadens strålar.
10 Eldslågor strömmar ut ur dess mun,
gnistor skjuts ut.
11 Rök kommer ur dess näsborrar,
som från en kokande gryta på elden.
12 Dess andedräkt kan antända kol,
och lågor väller fram ur dess mun.
13 Styrkan bor i dess nacke,
från den utgår förskräckelse.
14 Dess hudveck är fasta, inte slappa,
de är orubbliga.
15 Dess hjärta[b] är hårt som sten,
ja, som en kvarnsten.
16 När den reser sig drabbas de mäktiga av förfäran,
de ryggar tillbaka när den drar fram.[c]
17 Varken svärd som når den,
spjut, pil eller pansar, har någon effekt.
18 Järn är som ett strå för den,
och koppar som murket trä.
19 Inga pilar får den att fly.
Slungstenar är för den som agnar.
20 Klubban är för den som ett halmstrå,
och den skrattar åt lansars rassel.
21 Dess buk är som krukskärvor,
och den lämnar efter sig ett spår i dyn som av trösksläde.
22 Den får djupet att koka som en gryta
och havet att sjuda som ett smörjelsekärl.
23 Den lämnar efter sig ett gnistrande ljus,
som om djupet skulle bära silverhår.
24 Dess like finns inte på jorden,
en skapelse utan fruktan.
25 Den ser[d] på allt upphöjt
och är kung över alla stolta djur.
Footnotes
- 41:3 Grundtextens innebörd är osäker.
- 41:15 Kan ev. syfta på dess bröst här. Annars står hjärtat i hebreiskan, när det används som metafor i samband med människan, oftast för det innersta, medvetna livet.
- 41:16 Grundtextens innebörd är osäker; de mäktiga kan också översättas gudarna.
- 41:25 De hebreiska verben för ”se” och ”frukta” liknar varandra, och om det skulle vara det senare som avses, kan översättningen bli: Allt upphöjt fruktar den, kungen över alla stolta rovdjur.Men det enda som skulle kunna tyda på denna tolkning är en viss parallellism till föregående vers.
Job 41
Svenska Folkbibeln
41 Ingen är så dumdristig att han retar denne.
Vem är då den som vågar sätta sig upp mot mig?
2 Vem har givit mig något som jag måste betala igen?
Mitt är allt som finns under himlen.
3 Jag vill inte tiga om hans lemmar,
om hans styrka och sköna gestalt.
4 Vem kan rycka av honom hans beklädnad?
Vem vågar sig in mellan hans båda käkar?
5 Vem kan öppna hans ansiktes dörr?
Omkring hans tänder bor skräck.
6 Sköldarnas rader sitter stolta på honom, sammanfogade
med hård försegling,
7 den ena tätt intill den andra,
ingen vindfläkt tränger in mellan dem,
8 de är sammanfogade med varandra,
de griper in i varandra och kan ej skiljas åt.
9 När han fnyser strålar det av ljus,
hans blickar är som morgonrodnadens ögonlock.
10 Hans gap sprutar ut flammor,
eldgnistor bryter fram.
11 Hans näsborrar bolmar ut rök
som från en kokande gryta på elden.
12 Hans andedräkt får kol att brinna,
ur hans gap flammar det av eld.
13 På hans nacke bor styrkan,
och skräck dansar framför honom.
14 Hudvecken på hans buk är fasta,
de sitter hårt och orubbligt.
15 Hans hjärta är hårt som sten,
lik den understa kvarnstenen.
16 När han reser sig bävar hjältar,
i ångest förlorar de fattningen.
17 Ett angripande svärd kan inte hålla stånd,
inte heller spjut, pil eller lans.
18 Han aktar järn som strå,
koppar som murket trä.
19 Han flyr ej för bågskott,
för honom är slungstenar som agnar.
20 Stridsklubbor aktar han som strå,
han skrattar åt rasslet av lansar.
21 Hans buk är som skarpa lerskivor,
i dyn sätter han spår som av en tröskvagn.
22 Han gör djupet kokande som en gryta,
han får havet att skumma som när man blandar salvor.
23 I hans kölvatten strålar vägen av ljus,
djupet synes bära silverhår.
24 På jorden finns inte hans like,
han skapades utan fruktan.
25 Han ser på allt som är upphöjt,
han är kung över allt som är stolt.
Job 41
Svenska Folkbibeln 2015
41 (A) Ingen är så dumdristig
att han retar honom.
Vem vågar då sätta sig upp
mot mig?
2 (B) Vem har gett mig något
som jag måste betala igen?
Mitt är allt som finns under himlen.[a]
3 Jag vill inte tiga om hans lemmar,
om hans styrka och sköna gestalt.
4 Vem kan rycka av honom hans dräkt?
Vem kan ta sig in
mellan hans båda käkar?[b]
5 Vem kan öppna hans ansiktes dörrar?
Runt hans tänder bor skräck.
6 Stolta sitter sköldarnas rader,
sammanfogade och fast förseglade,
7 den ena tätt mot den andra,
ingen luft tränger in däremellan.
8 De sitter fast mot varandra,
de griper in i varandra
och kan inte skiljas åt.
9 När han fnyser blixtrar det av ljus,
hans blickar är som
gryningens strålar.
10 Hans gap sprutar flammor,
gnistor av eld bryter fram.
11 Ur hans näsborrar stiger rök
som från en kokande gryta
på elden.
12 Hans andedräkt kan tända kol,
lågor går ut ur hans gap.
13 På hans nacke bor styrkan,
och skräcken dansar[c]
framför honom.
14 Hans hudveck är fasta,
de sitter hårt och orubbligt.
15 Hans hjärta är hårt som sten,
som den understa kvarnstenen.
16 När han reser sig bävar hjältar,
de tappar fattningen i ångest.
17 Svärdet som träffar håller inte stånd,
inte heller spjut, pil eller lans.
18 Han räknar järn som halm,
koppar som murket trä.
19 Bågskott får honom inte att fly,
för honom är slungstenar
som agnar.
20 Stridsklubban räknar han som halm,
han skrattar åt rasslet av lansar[d].
21 Hans buk är som skarpa lerskärvor,
han sätter spår i dyn
som en trösksläde.
22 Han får djupet att koka som en gryta,
han får havet att skumma
som när man kokar salva.
23 Bakom honom går ett lysande stråk,
djupet tycks få silverhår.
24 Inget på jorden är hans like,
han skapades utan fruktan.
25 Han ser på allt som är upphöjt,
han är kung över allt som är stolt.
Job 41
King James Version
41 Canst thou draw out leviathan with an hook? or his tongue with a cord which thou lettest down?
2 Canst thou put an hook into his nose? or bore his jaw through with a thorn?
3 Will he make many supplications unto thee? will he speak soft words unto thee?
4 Will he make a covenant with thee? wilt thou take him for a servant for ever?
5 Wilt thou play with him as with a bird? or wilt thou bind him for thy maidens?
6 Shall the companions make a banquet of him? shall they part him among the merchants?
7 Canst thou fill his skin with barbed irons? or his head with fish spears?
8 Lay thine hand upon him, remember the battle, do no more.
9 Behold, the hope of him is in vain: shall not one be cast down even at the sight of him?
10 None is so fierce that dare stir him up: who then is able to stand before me?
11 Who hath prevented me, that I should repay him? whatsoever is under the whole heaven is mine.
12 I will not conceal his parts, nor his power, nor his comely proportion.
13 Who can discover the face of his garment? or who can come to him with his double bridle?
14 Who can open the doors of his face? his teeth are terrible round about.
15 His scales are his pride, shut up together as with a close seal.
16 One is so near to another, that no air can come between them.
17 They are joined one to another, they stick together, that they cannot be sundered.
18 By his neesings a light doth shine, and his eyes are like the eyelids of the morning.
19 Out of his mouth go burning lamps, and sparks of fire leap out.
20 Out of his nostrils goeth smoke, as out of a seething pot or caldron.
21 His breath kindleth coals, and a flame goeth out of his mouth.
22 In his neck remaineth strength, and sorrow is turned into joy before him.
23 The flakes of his flesh are joined together: they are firm in themselves; they cannot be moved.
24 His heart is as firm as a stone; yea, as hard as a piece of the nether millstone.
25 When he raiseth up himself, the mighty are afraid: by reason of breakings they purify themselves.
26 The sword of him that layeth at him cannot hold: the spear, the dart, nor the habergeon.
27 He esteemeth iron as straw, and brass as rotten wood.
28 The arrow cannot make him flee: slingstones are turned with him into stubble.
29 Darts are counted as stubble: he laugheth at the shaking of a spear.
30 Sharp stones are under him: he spreadeth sharp pointed things upon the mire.
31 He maketh the deep to boil like a pot: he maketh the sea like a pot of ointment.
32 He maketh a path to shine after him; one would think the deep to be hoary.
33 Upon earth there is not his like, who is made without fear.
34 He beholdeth all high things: he is a king over all the children of pride.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation