Font Size
Job 41
Nouvelle Edition de Genève – NEG1979
Job 41
Nouvelle Edition de Genève – NEG1979
41 Nul n’est assez hardi pour l’exciter;
Qui donc me résisterait en face?
2 De qui suis-je le débiteur? Je le paierai.
Sous le ciel tout m’appartient.
3 Je veux encore parler de ses membres,
Et de sa force, et de la beauté de sa structure.
4 Qui soulèvera son vêtement?
Qui pénétrera entre ses mâchoires?
5 Qui ouvrira les portes de sa gueule?
Autour de ses dents habite la terreur.
6 Ses magnifiques et puissants boucliers[a]
Sont unis ensemble comme par un sceau;
7 Ils se serrent l’un contre l’autre,
Et l’air ne passerait pas entre eux;
8 Ce sont des frères qui s’embrassent,
Se saisissent, demeurent inséparables.
9 Ses éternuements font briller la lumière;
Ses yeux sont comme les paupières de l’aurore.
10 Des flammes jaillissent de sa bouche,
Des étincelles de feu s’en échappent.
11 Une fumée sort de ses narines,
Comme d’un vase qui bout, d’une chaudière ardente.
12 Son souffle allume les charbons,
Sa gueule lance la flamme.
13 La force a son cou pour demeure,
Et l’effroi bondit au-devant de lui.
14 Ses parties charnues tiennent ensemble,
Fondues sur lui, inébranlables.
15 Son cœur est dur comme la pierre,
Dur comme la meule inférieure.
16 Quand il se lève, les plus vaillants ont peur,
Et l’épouvante les fait fuir.
17 C’est en vain qu’on l’attaque avec l’épée;
La lance, le javelot, la cuirasse, ne servent à rien.
18 Il regarde le fer comme de la paille,
L’airain comme du bois pourri.
19 La flèche[b] ne le met pas en fuite,
Les pierres de la fronde sont pour lui du chaume.
20 Il ne voit dans la massue qu’un brin de paille,
Il rit au sifflement des dards.
21 Sous son ventre sont des pointes aiguës:
On dirait une herse qu’il étend sur le limon.
22 Il fait bouillir le fond de la mer comme une chaudière,
Il l’agite comme un vase rempli de parfum.
23 Il laisse après lui un sentier lumineux;
L’abîme prend l’aspect de la chevelure d’un vieillard.
24 Sur la terre nul n’est son maître;
Il a été créé pour ne rien craindre.
25 Il regarde avec dédain tout ce qui est élevé,
Il est le roi des plus fiers animaux.
Job 41
Svenska 1917
Job 41
Svenska 1917
41 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
2 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
3 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
4 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
5 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
6 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
7 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
8 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
9 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
10 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
11 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
12 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
13 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
14 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
15 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
16 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
17 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
18 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
19 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
20 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
21 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
22 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
23 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
24 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
25 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
Job 41
New International Version
Job 41
New International Version
41 [a]“Can you pull in Leviathan(A) with a fishhook(B)
or tie down its tongue with a rope?
2 Can you put a cord through its nose(C)
or pierce its jaw with a hook?(D)
3 Will it keep begging you for mercy?(E)
Will it speak to you with gentle words?
4 Will it make an agreement with you
for you to take it as your slave for life?(F)
5 Can you make a pet of it like a bird
or put it on a leash for the young women in your house?
6 Will traders barter for it?
Will they divide it up among the merchants?
7 Can you fill its hide with harpoons
or its head with fishing spears?(G)
8 If you lay a hand on it,
you will remember the struggle and never do it again!(H)
9 Any hope of subduing it is false;
the mere sight of it is overpowering.(I)
10 No one is fierce enough to rouse it.(J)
Who then is able to stand against me?(K)
11 Who has a claim against me that I must pay?(L)
Everything under heaven belongs to me.(M)
12 “I will not fail to speak of Leviathan’s limbs,(N)
its strength(O) and its graceful form.
13 Who can strip off its outer coat?
Who can penetrate its double coat of armor[b]?(P)
14 Who dares open the doors of its mouth,(Q)
ringed about with fearsome teeth?
15 Its back has[c] rows of shields
tightly sealed together;(R)
16 each is so close to the next
that no air can pass between.
17 They are joined fast to one another;
they cling together and cannot be parted.
18 Its snorting throws out flashes of light;
its eyes are like the rays of dawn.(S)
19 Flames(T) stream from its mouth;
sparks of fire shoot out.
20 Smoke pours from its nostrils(U)
as from a boiling pot over burning reeds.
21 Its breath(V) sets coals ablaze,
and flames dart from its mouth.(W)
22 Strength(X) resides in its neck;
dismay goes before it.
23 The folds of its flesh are tightly joined;
they are firm and immovable.
24 Its chest is hard as rock,
hard as a lower millstone.(Y)
25 When it rises up, the mighty are terrified;(Z)
they retreat before its thrashing.(AA)
26 The sword that reaches it has no effect,
nor does the spear or the dart or the javelin.(AB)
27 Iron it treats like straw(AC)
and bronze like rotten wood.
28 Arrows do not make it flee;(AD)
slingstones are like chaff to it.
29 A club seems to it but a piece of straw;(AE)
it laughs(AF) at the rattling of the lance.
30 Its undersides are jagged potsherds,
leaving a trail in the mud like a threshing sledge.(AG)
31 It makes the depths churn like a boiling caldron(AH)
and stirs up the sea like a pot of ointment.(AI)
32 It leaves a glistening wake behind it;
one would think the deep had white hair.
33 Nothing on earth is its equal(AJ)—
a creature without fear.
34 It looks down on all that are haughty;(AK)
it is king over all that are proud.(AL)”
Nouvelle Edition de Genève – NEG1979 (NEG1979)
Nouvelle Edition de Genève Copyright © 1979 by Société Biblique de Genève
Svenska 1917 (SV1917)
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.