Job 41
Svenska Folkbibeln 2015
41 (A) Ingen är så dumdristig
att han retar honom.
Vem vågar då sätta sig upp
mot mig?
2 (B) Vem har gett mig något
som jag måste betala igen?
Mitt är allt som finns under himlen.[a]
3 Jag vill inte tiga om hans lemmar,
om hans styrka och sköna gestalt.
4 Vem kan rycka av honom hans dräkt?
Vem kan ta sig in
mellan hans båda käkar?[b]
5 Vem kan öppna hans ansiktes dörrar?
Runt hans tänder bor skräck.
6 Stolta sitter sköldarnas rader,
sammanfogade och fast förseglade,
7 den ena tätt mot den andra,
ingen luft tränger in däremellan.
8 De sitter fast mot varandra,
de griper in i varandra
och kan inte skiljas åt.
9 När han fnyser blixtrar det av ljus,
hans blickar är som
gryningens strålar.
10 Hans gap sprutar flammor,
gnistor av eld bryter fram.
11 Ur hans näsborrar stiger rök
som från en kokande gryta
på elden.
12 Hans andedräkt kan tända kol,
lågor går ut ur hans gap.
13 På hans nacke bor styrkan,
och skräcken dansar[c]
framför honom.
14 Hans hudveck är fasta,
de sitter hårt och orubbligt.
15 Hans hjärta är hårt som sten,
som den understa kvarnstenen.
16 När han reser sig bävar hjältar,
de tappar fattningen i ångest.
17 Svärdet som träffar håller inte stånd,
inte heller spjut, pil eller lans.
18 Han räknar järn som halm,
koppar som murket trä.
19 Bågskott får honom inte att fly,
för honom är slungstenar
som agnar.
20 Stridsklubban räknar han som halm,
han skrattar åt rasslet av lansar[d].
21 Hans buk är som skarpa lerskärvor,
han sätter spår i dyn
som en trösksläde.
22 Han får djupet att koka som en gryta,
han får havet att skumma
som när man kokar salva.
23 Bakom honom går ett lysande stråk,
djupet tycks få silverhår.
24 Inget på jorden är hans like,
han skapades utan fruktan.
25 Han ser på allt som är upphöjt,
han är kung över allt som är stolt.
Job 41
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
41 Ingen är så dum att han vågar reta den.
Vem vågar då sätta sig upp mot mig?
2 Vem kan kräva att jag ska betala tillbaka något?
Allt som finns under himlen är mitt.
3 Jag tänker inte tiga om dess lemmar,
styrka och sköna form.[a]
4 Vem kan klä av den dess hölje,
vem vågar närma sig den med betsel?
5 Vem vågar öppna dörrarna till dess gap,
som omgärdas av dess fruktansvärda tänder?
6 Sköldarna på dess rygg
sitter tätt sammanfogade, som sigill.
7 De sluter så tätt intill varandra
att ingen luft kan tränga in mellan dem.
8 De är fästade vid varandra, de sitter ihop,
och ingenting kan skilja dem åt.
9 Dess fnysning kastar ut gnistor av ljus,
dess ögon glöder som morgonrodnadens strålar.
10 Eldslågor strömmar ut ur dess mun,
gnistor skjuts ut.
11 Rök kommer ur dess näsborrar,
som från en kokande gryta på elden.
12 Dess andedräkt kan antända kol,
och lågor väller fram ur dess mun.
13 Styrkan bor i dess nacke,
från den utgår förskräckelse.
14 Dess hudveck är fasta, inte slappa,
de är orubbliga.
15 Dess hjärta[b] är hårt som sten,
ja, som en kvarnsten.
16 När den reser sig drabbas de mäktiga av förfäran,
de ryggar tillbaka när den drar fram.[c]
17 Varken svärd som når den,
spjut, pil eller pansar, har någon effekt.
18 Järn är som ett strå för den,
och koppar som murket trä.
19 Inga pilar får den att fly.
Slungstenar är för den som agnar.
20 Klubban är för den som ett halmstrå,
och den skrattar åt lansars rassel.
21 Dess buk är som krukskärvor,
och den lämnar efter sig ett spår i dyn som av trösksläde.
22 Den får djupet att koka som en gryta
och havet att sjuda som ett smörjelsekärl.
23 Den lämnar efter sig ett gnistrande ljus,
som om djupet skulle bära silverhår.
24 Dess like finns inte på jorden,
en skapelse utan fruktan.
25 Den ser[d] på allt upphöjt
och är kung över alla stolta djur.
Footnotes
- 41:3 Grundtextens innebörd är osäker.
- 41:15 Kan ev. syfta på dess bröst här. Annars står hjärtat i hebreiskan, när det används som metafor i samband med människan, oftast för det innersta, medvetna livet.
- 41:16 Grundtextens innebörd är osäker; de mäktiga kan också översättas gudarna.
- 41:25 De hebreiska verben för ”se” och ”frukta” liknar varandra, och om det skulle vara det senare som avses, kan översättningen bli: Allt upphöjt fruktar den, kungen över alla stolta rovdjur.Men det enda som skulle kunna tyda på denna tolkning är en viss parallellism till föregående vers.
Job 41
La Bible du Semeur
41 Vois, devant lui, ╵tout espoir de le vaincre ╵est illusoire.
A sa vue seule, ╵on sera terrassé.
2 Nul n’aura assez de courage ╵pour l’exciter.
Qui donc alors ╵pourrait me tenir tête ?
3 Qui m’a prêté ╵pour que j’aie à lui rendre ?
Tout est à moi ╵sous l’étendue du ciel[a].
4 Je ne veux pas ╵me taire sur ses membres,
et je dirai sa force, ╵et la beauté ╵de sa constitution.
5 Qui a ouvert ╵par-devant son habit[b] ?
Qui a franchi ╵les deux rangs de ses dents ?
6 Qui a forcé ╵les battants de sa gueule ?
Ses crocs aigus ╵font régner la terreur.
7 Majestueuses ╵sont ses rangées d’écailles,
et tels des boucliers ╵scellés entre eux,
8 serrées les unes ╵contre les autres,
de sorte qu’aucun souffle ╵ne pourrait se glisser entre elles :
9 soudées ensemble, ╵chacune à sa voisine,
elles se tiennent ╵et sont inséparables.
10 Il éternue : ╵c’est un jet de lumière[c].
Ses yeux ressemblent ╵aux lueurs de l’aurore[d].
11 Des étincelles ╵jaillissent de sa gueule,
ce sont des gerbes ╵de flammes qui s’échappent.
12 De ses narines ╵la fumée sort en jets
comme d’une marmite ╵ou d’un chaudron bouillant.
13 Son souffle embrase ╵comme un charbon ardent
et, de sa gueule, ╵une flamme jaillit.
14 C’est dans son cou ╵que sa vigueur réside,
et la terreur ╵danse au-devant de lui.
15 Qu’ils sont massifs, ╵les replis de sa peau !
Soudés sur lui, ╵ils sont inébranlables.
16 Son cœur est dur, ╵figé comme une pierre
il est durci ╵comme une meule à grain.
17 Quand il se dresse[e], ╵les plus vaillants ont peur.
Ils se dérobent, ╵saisis par l’épouvante.
18 L’épée l’atteint ╵sans trouver nulle prise[f],
et il en va de même de la lance, ╵de la flèche ou du javelot.
19 Pour lui, le fer ╵est comme de la paille,
il prend le bronze ╵pour du bois vermoulu.
20 Les traits de l’arc ╵ne le font jamais fuir
et les cailloux ╵qu’on lance avec la fronde ╵ne sont pour lui ╵que des fétus de paille.
21 Oui, la massue ╵est pour lui un fétu de paille,
et il se rit ╵du sifflement des lances.
22 Son ventre, armé ╵de tessons acérés,
est une herse ╵qu’il traîne sur la boue.
23 Les eaux profondes, ╵il les fait bouillonner ╵comme un chaudron.
Il transforme le lac, ╵lorsqu’il y entre, ╵en un brûle-parfum.
24 Sur son passage ╵son sillage étincelle.
Les flots paraissent ╵couverts de cheveux blancs.
25 Nul n’est son maître ╵ici-bas sur la terre.
Il fut créé ╵pour ne rien redouter.
26 Il brave tous les grands colosses.
Il est le roi ╵des plus fiers animaux.
Footnotes
- 41.3 Cité en Rm 11.35.
- 41.5 Sa carapace est comparée à une cuirasse couvrant son corps.
- 41.10 Par sa respiration et ses éternuements, de fines gouttelettes sont projetées en l’air ; éclairées par les rayons du soleil, elles font l’effet de jets de lumière.
- 41.10 Dans l’écriture hiéroglyphique, l’aurore est représentée par des yeux de crocodile.
- 41.17 Autre traduction : Devant sa majesté.
- 41.18 Autre traduction : Pour celui qui l’approche, l’épée ne sert à rien.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
La Bible Du Semeur (The Bible of the Sower) Copyright © 1992, 1999 by Biblica, Inc.®
Used by permission. All rights reserved worldwide.