Add parallel Print Page Options

Eliphaz’s First Response to Job

Then Eliphaz the Temanite replied to Job:

“Will you be patient and let me say a word?
    For who could keep from speaking out?

“In the past you have encouraged many people;
    you have strengthened those who were weak.
Your words have supported those who were falling;
    you encouraged those with shaky knees.
But now when trouble strikes, you lose heart.
    You are terrified when it touches you.
Doesn’t your reverence for God give you confidence?
    Doesn’t your life of integrity give you hope?

“Stop and think! Do the innocent die?
    When have the upright been destroyed?
My experience shows that those who plant trouble
    and cultivate evil will harvest the same.
A breath from God destroys them.
    They vanish in a blast of his anger.
10 The lion roars and the wildcat snarls,
    but the teeth of strong lions will be broken.
11 The fierce lion will starve for lack of prey,
    and the cubs of the lioness will be scattered.

12 “This truth was given to me in secret,
    as though whispered in my ear.
13 It came to me in a disturbing vision at night,
    when people are in a deep sleep.
14 Fear gripped me,
    and my bones trembled.
15 A spirit[a] swept past my face,
    and my hair stood on end.[b]
16 The spirit stopped, but I couldn’t see its shape.
    There was a form before my eyes.
In the silence I heard a voice say,
17 ‘Can a mortal be innocent before God?
    Can anyone be pure before the Creator?’

18 “If God does not trust his own angels
    and has charged his messengers with foolishness,
19 how much less will he trust people made of clay!
    They are made of dust, crushed as easily as a moth.
20 They are alive in the morning but dead by evening,
    gone forever without a trace.
21 Their tent-cords are pulled and the tent collapses,
    and they die in ignorance.

Footnotes

  1. 4:15a Or wind; also in 4:16.
  2. 4:15b Or its wind sent shivers up my spine.

Elifas tar till orda

Elifas från Teman svarade Job:

Vill du låta mig säga ett ord? För vem kan nu tiga?

3-4 Ofta har du uppmuntrat olyckliga människor att lita på Gud. Du har gett nytt mod åt svaga och åt dem som fallit eller ligger slagna till marken och frestas att ge upp.

Men när det nu gäller dig själv, kommer du till korta och bryts ner.

Borde inte tron på Gud också vara din tillflykt i en situation som denna? Borde inte du vara säker på att Gud vill ta hand om de goda?

7-8 Stanna upp och tänk efter! Känner du till en enda verkligt god och oskyldig människa som har blivit straffad? Erfarenheten säger ju att de som sår synd och ondska också får skörda det.

De förintas av Guds andedräkt, en pust av hans vrede förgör dem.

10 Även vilda, unga lejon får så småningom svaga käftar.

11 Precis som gamla hjälplösa lejon får de skyldiga svälta, och deras barn kommer att skingras.

12 Den här sanningen fick jag lära mig i hemlighet, som om den hade viskats i mitt öra.

13 Den kom till mig i en syn på natten, när alla andra sov.

14 Plötsligt kom rädsla och bävan över mig, och jag darrade av skräck,

15 när en vindpust slog mig i ansiktet och håret på huvudet reste sig.

16 Jag kände någons närvaro men kunde inte se att någon stod där. Då hörde jag en röst tala ur stillheten:

17 'Är då en vanlig människa mer än Gud? Är hon renare än sin skapare?'

18-19 Om Gud inte ens kan lita på sina budbärare, om till och med änglarna begår misstag, hur skulle han då kunna lita på människor, skapade av markens lera, som kan krossas till döds som insekter!

20 På morgonen lever de, men på kvällen är de döda, borta för alltid.

21 Livslågan blåses ut, och de dör utan att någon lagt märke till dem.