Print Page Options

Elifas tar till orda

Elifas från Teman svarade:

Orkar du låta någon säga ett ord till dig?
    För vem kan tiga nu?
Tänk på hur många du har gett vägledning
    och styrkt svaga armar.
Dina ord har lyft den som snubblat,
    du har gett stöd åt vacklande knän.
Men när det nu gäller dig själv
    blir du missmodig,
och när det drabbar dig
    blir du förskräckt.
Borde inte din gudsfruktan också vara din tillförsikt
    och din oförvitlighet ditt hopp?

Tänk efter! Har en oskyldig någonsin gått under
    eller en rättsinnig gått förlorad?
Jag har sett att de som plöjer ondska och sår ofärd
    också får skörda det.
De förintas av Guds andedräkt,
    en pust av hans vrede förgör dem.
10 Lejonets[a] rytande och unga lejonets vrål tystnar,
    det manprydda lejonets tänder bryts.
11 I brist på rov förgås det kraftiga lejonet
    och lejonungarna skingras.

12 Ett ord kom till mig i hemlighet,
    som en viskning nådde det mitt öra,
13 i ängslande drömmar på natten,
    när människorna sov djupt.
14 Rädsla och bävan föll över mig,
    och hela min kropp darrade av skräck.
15 En vindpust[b] drog förbi mitt ansikte
    och håren på min kropp reste sig.
16 Den stannade,
    men jag kunde inte urskilja vad det var.
Någonting stod där, framför mig.
    Då hörde jag en röst tala ur tystnaden:
17 ”Kan en människa vara rättfärdig inför Gud
    och ren inför sin skapare?
18 Om Gud inte kan lita på sina tjänare,
    om han till och med hos änglarna finner fel,
19 hur mycket mer då inte hos dem som bor i lerhyddor,
    dem som har sitt ursprung i stoftet,
    som kan krossas lättare än mal!
20 Mellan morgonen och kvällen bryts de ner,
    obemärkt blir de borta för alltid.
21 Deras tältpluggar rycks upp för dem,
    och de dör utan visdom.”

Footnotes

  1. 4:10 Grundtexten använder här fem olika ord för lejon.
  2. 4:15 Eller en ande. Vind och Ande/ande är ett och samma ord i hebreiskan.

Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?

Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;

dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.

Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.

Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?

Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;

för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.

10 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;

11 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.

12 Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,

13 När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,

14 då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.

15 En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.

16 Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:

17 »Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?

18 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;

19 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;

20 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.

21 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»

Elifas tar till orda

Elifas från Teman svarade Job:

Vill du låta mig säga ett ord? För vem kan nu tiga?

3-4 Ofta har du uppmuntrat olyckliga människor att lita på Gud. Du har gett nytt mod åt svaga och åt dem som fallit eller ligger slagna till marken och frestas att ge upp.

Men när det nu gäller dig själv, kommer du till korta och bryts ner.

Borde inte tron på Gud också vara din tillflykt i en situation som denna? Borde inte du vara säker på att Gud vill ta hand om de goda?

7-8 Stanna upp och tänk efter! Känner du till en enda verkligt god och oskyldig människa som har blivit straffad? Erfarenheten säger ju att de som sår synd och ondska också får skörda det.

De förintas av Guds andedräkt, en pust av hans vrede förgör dem.

10 Även vilda, unga lejon får så småningom svaga käftar.

11 Precis som gamla hjälplösa lejon får de skyldiga svälta, och deras barn kommer att skingras.

12 Den här sanningen fick jag lära mig i hemlighet, som om den hade viskats i mitt öra.

13 Den kom till mig i en syn på natten, när alla andra sov.

14 Plötsligt kom rädsla och bävan över mig, och jag darrade av skräck,

15 när en vindpust slog mig i ansiktet och håret på huvudet reste sig.

16 Jag kände någons närvaro men kunde inte se att någon stod där. Då hörde jag en röst tala ur stillheten:

17 'Är då en vanlig människa mer än Gud? Är hon renare än sin skapare?'

18-19 Om Gud inte ens kan lita på sina budbärare, om till och med änglarna begår misstag, hur skulle han då kunna lita på människor, skapade av markens lera, som kan krossas till döds som insekter!

20 På morgonen lever de, men på kvällen är de döda, borta för alltid.

21 Livslågan blåses ut, och de dör utan att någon lagt märke till dem.

Elifas första tal

Då tog Elifas från Teman till orda och sade:

Tar du illa upp om någon vågar tala till dig?
Vem kan hålla tillbaka sina ord?
Se, många har du väglett,
    och kraftlösa händer har du stärkt.
Dina ord har rest upp den som snubblat,
och du har gett kraft åt vacklande knän.
Men nu gäller det dig, och du blir otålig,
det drabbar dig, och du blir förskräckt.
Är inte din gudsfruktan din tillförsikt
och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

Tänk efter: När gick en oskyldig förlorad,
och var gick de rättsinniga under?
Jag har sett att de som plöjer fördärv och sår olycka,
de skördar sådant.
För Guds andedräkt förgås de,
    för hans vredes fnysning försvinner de.
10 Lejonen ryter och vrålar,
    men de unga lejonens tänder bryts av.
11 Det gamla lejonet förgås i brist på rov
och lejoninnans ungar sprids vida omkring.
12 Ett ord smög sakta till mig,
    det nådde mitt öra som en viskning,
13 när tankarna oroades av nattens syner,
och sömnen föll tung över människorna.
14 Förskräckelse och bävan kom över mig
och fick alla mina ben att skaka.
15 En ande strök förbi mitt ansikte,
    håren på min kropp reste sig.
16 Den stannade, men jag kunde inte urskilja utseendet
på gestalten som jag såg.
    Det var tyst, sedan hörde jag en röst:
17 "Kan en människa stå rättfärdig inför Gud,
kan en människa vara ren inför sin skapare?
18 Inte ens sina tjänare kan han lita på,
hos sina änglar finner han fel.
19 Hur mycket mer hos dem som bor i lerhyddor,
dem som har sin grundval i stoftet.
De krossas lättare än mal.
20 När morgon har blivit afton,
    ligger de slagna.
Utan att någon märker det,
    går de under för alltid.
21 Deras tältrep rycks upp för dem,
    de dör utan visdom."

Elifas första tal

(A) Då tog Elifas från Teman till orda och sade:

Tar du illa upp
        om man försöker tala till dig?
    Vem kan hålla tillbaka sina ord?
(B) Se, du har väglett många
    och stärkt kraftlösa händer.
Dina ord har rest upp
        den som har snubblat,
    och du har gett kraft
        åt vacklande knän.
(C) Men nu gäller det dig,
        och då blir du modlös,
    du blir förskräckt
        när det drabbar dig.
Är inte din gudsfruktan
        din tillförsikt
    och dina vägars ostrafflighet
        ditt hopp?

Tänk efter:
    När gick en oskyldig förlorad,
        och var gick de rättsinniga
            under?
(D) Jag har sett att de som plöjer ondska
    och sår olycka får skörda sådant.
(E) De förgås för Guds andedräkt,
    de försvinner
        för hans vredes fnysning.
10 (F) Lejonen ryter och vrålar,
    men de unga lejonens tänder
        bryts av.
11 Det gamla lejonet
        förgås i brist på rov
    och lejonhonans ungar skingras.

12 Ett ord smög sig till mig,
    det nådde mitt öra
        som en viskning
13 när tankarna oroades
        av nattens syner
    och sömnen föll tung
        över människorna.
14 Skräck och bävan drabbade mig
    och fick alla mina ben att skaka.
15 En ande strök förbi mitt ansikte,
    håren på min kropp reste sig.
16 (G) Den stannade,
        men jag kunde inte
    urskilja utseendet
        på gestalten jag såg.
    Det var tyst,
        sedan hörde jag en röst:
17 (H) ”Kan en människa
        stå rättfärdig inför Gud,
    kan en människa vara ren
        inför sin skapare?
18 Han litar inte ens på sina tjänare,
    han finner fel hos sina änglar[a].
19 (I) Hur mycket mer hos dem
        som bor i hyddor av lera[b],
    dem som har sin grund i stoftet!
        De krossas lättare än mal.
20 När morgon blivit kväll
        ligger de slagna,
    de går under för alltid
        utan att någon märker det.
21 (J) Deras tältlinor rycks upp för dem,
    de dör utan visdom.”

Footnotes

  1. 4:18 finner fel hos sina änglar   Jfr änglarnas uppror i 2 Petr 2:4, Upp 12:7.
  2. 4:19 hyddor av lera   Människokroppen (jfr 1 Mos 2:7, 2 Kor 5:1f, 2 Petr 1:13f).