² Tar du illa upp
        om man försöker tala till dig?
    Vem kan hålla tillbaka sina ord?
^3 (B) Se, du har väglett många
    och stärkt kraftlösa händer.
⁴ Dina ord har rest upp
        den som har snubblat,
    och du har gett kraft
        åt vacklande knän.
^5 (C) Men nu gäller det dig,
        och då blir du modlös,
    du blir förskräckt
        när det drabbar dig.
⁶ Är inte din gudsfruktan
        din tillförsikt
    och dina vägars ostrafflighet
        ditt hopp?

⁷ Tänk efter:
    När gick en oskyldig förlorad,
        och var gick de rättsinniga
            under?
^8 (D) Jag har sett att de som plöjer ondska
    och sår olycka får skörda sådant.
^9 (E) De förgås för Guds andedräkt,
    de försvinner
        för hans vredes fnysning.
^10 (F) Lejonen ryter och vrålar,
    men de unga lejonens tänder
        bryts av.
¹¹ Det gamla lejonet
        förgås i brist på rov
    och lejonhonans ungar skingras.

¹² Ett ord smög sig till mig,
    det nådde mitt öra
        som en viskning
¹³ när tankarna oroades
        av nattens syner
    och sömnen föll tung
        över människorna.
¹⁴ Skräck och bävan drabbade mig
    och fick alla mina ben att skaka.
¹⁵ En ande strök förbi mitt ansikte,
    håren på min kropp reste sig.
^16 (G) Den stannade,
        men jag kunde inte
    urskilja utseendet
        på gestalten jag såg.
    Det var tyst,
        sedan hörde jag en röst:
^17 (H) ”Kan en människa
        stå rättfärdig inför Gud,
    kan en människa vara ren
        inför sin skapare?
¹⁸ Han litar inte ens på sina tjänare,
    han finner fel hos sina änglar^[a].
^19 (I) Hur mycket mer hos dem
        som bor i hyddor av lera^[b],
    dem som har sin grund i stoftet!
        De krossas lättare än mal.
²⁰ När morgon blivit kväll
        ligger de slagna,
    de går under för alltid
        utan att någon märker det.
^21 (J) Deras tältlinor rycks upp för dem,
    de dör utan visdom.”

    Finns det någon
        som svarar dig?
    Till vem av de heliga vänder du dig?
² Dåren dödas av sin ilska,
    den oförnuftige av sin förbittring.
^3 (B) Jag såg en dåre som slagit rot,
    men strax förbannade jag
        hans boning.
⁴ Hans barn är fjärran från frälsning,
    de trampas ner i porten
        och ingen räddare finns.
^5 (C) Den hungrige slukar hans skörd,
    den rövas bort
        till och med bland törnen.
    De törstiga flämtar
        efter^[a] deras rikedom,
⁶ för nöden kommer inte ur stoftet,
    olyckan skjuter inte upp ur marken.
^7 (D) Men människan föds till möda
    liksom eldens gnistor
        flyger mot höjden.

⁸ Men jag skulle söka Gud
    och inför Gud lägga fram min sak.
^9 (E) Han gör stora och outgrundliga ting,
    fler under än någon kan räkna.
^10 (F) Han ger jorden regn
    och sänder vatten över markerna.
^11 (G) Han upphöjer de ringa
    och hjälper de sörjande.
^12 (H) Han gör de listigas anslag om intet
    så att deras händer
        inte får framgång.
^13 (I) Han fångar de visa i deras slughet
    och låter de svekfulla förhasta sig
        vid sina rådslag.
^14 (J) Om dagen möter de mörker,
    de famlar mitt på dagen
        som om det var natt.
¹⁵ Han räddar från svärdet i deras mun,
    den fattige från den mäktiges hand.
^16 (K) Den nödställde får åter ett hopp,
    orätten måste stänga sin mun.

^17 (L) Se, salig är den människa
        som Gud tuktar.
    Förkasta inte
        den Allsmäktiges fostran,
^18 (M) för han sargar och förbinder,
    han slår och hans händer helar.
^19 (N) Sex gånger räddar han dig ur nöden,
    och sjunde gången drabbar dig inte
        det onda.
^20 (O) I tider av svält
        räddar han dig från döden
    och i krig från svärdets våld.
^21 (P) Från tungors gissel göms du undan,
    du behöver inte vara rädd
        när förödelse kommer.
²² Du kan le åt förödelse och svält,
    du behöver inte vara rädd
        för vilddjur,
^23 (Q) för du står i förbund
        med markens stenar,
    markens vilddjur håller fred
        med dig.
²⁴ Du ska veta att ditt tält står tryggt,
    när du synar din boning
        ska inget saknas.
²⁵ Du ska veta att din ätt förökas,
    att dina efterkommande
        blir som gräset på marken.
²⁶ Du kommer i graven
        när du nått full mognad,
    som sädeskärven bärgas
        när tiden är inne.
²⁷ Se, vi har utforskat detta,
        så är det.
    Hör det och tänk på det noga.

^2 (A) Ska en vis man tala så i vädret
    och fylla sitt bröst
        med östanvind?
³ Ska han försvara sin sak
        med värdelöst tal,
    med ord till ingen nytta?
⁴ Ja, du gör gudsfruktan om intet
    och hindrar andakt inför Gud,
⁵ för din synd lägger orden i din mun
    och du väljer listigt tal.
^6 (B) Din egen mun dömer dig, inte jag,
    dina egna läppar vittnar emot dig.

^7 (C) Var du den första människa
        som föddes?
    Blev du till innan höjderna fanns?
^8 (D) Var du åhörare i Guds hemliga råd?
    Har du tagit visheten
        för dig själv?
^9 (E) Vad vet du som vi inte vet?
    Vad förstår du som vi inte förstår?
^10 (F) Här hos oss finns
        både gråhårsman och åldring,
    mycket äldre än din far.
¹¹ Är inte Guds tröst nog för dig,
    de milda ord som talas till dig?
¹² Varför leds du bort av ditt hjärta
    och varför gnistrar dina ögon?
¹³ Du vänder din ande mot Gud
    och öser ut ord ur din mun.

^14 (G) Vad är en människa,
        att hon skulle vara ren,
    att en av kvinna född
        skulle vara rättfärdig?
^15 (H) Gud kan inte lita på sina heliga,
    inför hans ögon
        är inte himlarna rena,
¹⁶ hur mycket mindre då den
        som är avskyvärd och fördärvad,
    en människa
        som dricker orättfärdighet
            som vatten!

¹⁷ Lyssna, jag vill säga dig något,
    det som jag sett vill jag berätta,
¹⁸ vad visa män fört vidare
    från sina fäder och inte förtigit,
¹⁹ från dem som ensamma fick landet
    utan att någon främling
        trängde in bland dem:
^20 (I) Den gudlöse plågas av ångest
        i alla sina dagar,
    den våldsammes år är räknade.
^21 (J) Skräckröster ljuder i hans öron.
    I hans trygghet kommer förhärjaren
        över honom.
²² Han har inget hopp om räddning
        ur mörkret,
    svärdet är bestämt för honom.
^23 (K) Han irrar efter bröd
        och undrar var det finns.
    Han vet att mörkrets dag är nära.
²⁴ Ångest och nöd skrämmer honom,
    de slår ner honom
        som en kung rustad till strid,
²⁵ för han har lyft sin hand mot Gud
    och förhäver sig
        mot den Allsmäktige.
²⁶ Med styv nacke
        stormar han mot honom,
    väl skyddad bakom sina sköldar.
^27 (L) Han har täckt sitt ansikte med fetma
    och hans midja sväller av fett.
²⁸ Han bosätter sig i ödelagda städer,
    i hus där man inte kan bo,
        som är bestämda till ruiner.
²⁹ Han blir inte rik,
        hans välstånd ska inte bestå,
    hans skördar ska inte luta tungt
        mot marken.
^30 (M) Han kan inte fly undan mörkret,
    hans knoppar ska förtorka
        av hetta,
    han ska förgås
        genom Guds^[a] muns ande.
³¹ Han ska inte lita till tomhet,
        då bedrar han sig,
    för tomhet blir hans lön.
^32 (N) I förtid ska hans mått bli fyllt,
    och hans krona
        ska inte grönska mer.
³³ Han ska tappa sina omogna druvor
        som en vinstock,
    fälla sina blommor som ett olivträd,
³⁴ för den gudlöses hus
        blir ofruktsamt
    och eld förtär de hus där mutor tas.
^35 (O) De går havande med elände
        och föder fördärv,
    deras moderliv alstrar förvillelse.

² Kan en människa
        vara till nytta för Gud,
    kan en förståndig
        vara till nytta för honom?^[a]
3 (A) Har den Allsmäktige
        någon glädje av din rättfärdighet,
    eller något att tjäna på att du
        lever rent?

⁴ Är det för din gudsfruktan
        som han straffar dig
    och går till doms med dig?
⁵ Är inte din ondska stor
    och dina missgärningar utan ände?
^6 (B) Du tog ju pant av din broder
        utan orsak
    och plundrade de utblottade
        på deras kläder.
^7 (C) Du gav inget vatten åt den utmattade,
    den hungrige nekade du bröd.
⁸ Den som brukar våld
        fick besitta landet,
    och den som är högt aktad
        fick bo där.
⁹ Änkor lät du gå tomhänta bort,
    och de faderlösas armar krossades.
^10 (D) Därför omges du av snaror
    och förfäras av plötslig skräck,
¹¹ eller av mörker så att du inget ser
    och av vattenmassor som täcker dig.

^12 (E) Bor inte Gud i himlens höjd?
    Och se på stjärnorna däruppe,
        hur högt de sitter!
^13 (F) Och du säger:
        ”Vad kan Gud veta?
    Kan han döma genom detta töcken?
¹⁴ Molnen bildar en slöja
        så att han inte ser
    när han vandrar på himlavalvet.”

¹⁵ Vill du hålla dig på forntidens väg
    där fördärvets män^[b] gick,
^16 (G) män som rycktes bort i förtid
    när deras grund sveptes bort
        av floden?
^17 (H) De sade till Gud: ”Lämna oss!
    Vad kan den Allsmäktige göra?”
^18 (I) Ändå var det han som fyllde
        deras hus med välstånd.
    Men de gudlösas rådslag
        är fjärran ifrån mig.

^19 (J) De rättfärdiga ser det och gläds,
    den oskyldige hånar dem:
²⁰ ”Sannerligen,
        våra motståndare är utrotade,
    och elden har slukat deras överflöd.”

²¹ Sök nu försoning och frid med Gud,
    så ska lycka komma på din lott.
²² Ta emot undervisning av hans mun,
    bevara hans ord i ditt hjärta.
^23 (K) Om du omvänder dig
    till den Allsmäktige
        blir du upprättad,
    om du avlägsnar orätten
        från ditt tält,
²⁴ om du kastar ditt guld i stoftet
    och guldet från Ofir^[c]
        bland bäckens stenar,
^25 (L) då blir den Allsmäktige ditt guld,
    han blir ditt ädlaste silver.
^26 (M) Ja, då ska du glädjas
        i den Allsmäktige
    och lyfta ditt ansikte till Gud.
^27 (N) När du ber till honom
        ska han höra dig,
    och du ska få uppfylla dina löften.
²⁸ Allt du beslutar ska gå dig väl,
    och ljus ska skina på dina vägar.
^29 (O) När de för nedåt
        ska du säga: ”Uppåt!”
    Då ska han frälsa
        den som sänker sin blick.
^30 (P) Han ska rädda också den
        som inte är oskyldig,
    genom dina händers renhet
        ska han räddas.