39 Kan du jaga upp byten åt lejoninnan för att stilla lejonungarnas hunger,

² där de ligger i sina hålor eller väntar bland savannens snår?

³ Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar skriker till Gud om hjälp och drivna av hunger försöker kravla sig ur boet?

⁴ Vet du hur stengeten gör när den föder sina ungar, och har du sett hjorten kalva?

^5-6 Vet du hur många månader de går havande, innan det är dags för dem att lägga sig ner och föda sina ungar och bli av med sin tunga börda?

⁷ Deras ungar växer upp på de öppna fälten. Sedan lämnar de sina föräldrar och kommer aldrig mer tillbaka till dem.

⁸ Vem är det som förvildar vildåsnan, vem knöt upp det rep som band henne?

⁹ Jag har gett henne hedmarken och saltslätterna att bo på.

¹⁰ Hon skrattar åt stadens buller och slipper pådrivarens rop.

¹¹ Bergskedjorna är hennes betesmark. Där söker hon efter allt som är grönt.

¹² Skulle vildoxen kunna bli din trogne tjänare? Skulle han stanna vid din krubba om natten?

¹³ Skulle du kunna använda honom framför plogen? Skulle han dra harven åt dig?

¹⁴ Vågar du lita på honom och hans styrka?

¹⁵ Vill du låta honom avgöra var han ska arbeta? Kan du sända ut honom att hämta säden till tröskning på logen?

¹⁶ Strutsen flaxar glatt med sina vingar, men hennes fjädrar kan inte jämföras med storkens.

¹⁷ Hon lägger sina ägg i sanden att värmas av solen

¹⁸ och tänker inte på att någon kan trampa på dem och krossa dem eller att djur kan äta upp dem.

¹⁹ Hon struntar i sina ungar precis som om de inte var hennes egna och frågar inte efter om de så skulle dö,

²⁰ för Gud har skapat henne utan förstånd och förnuft.

²¹ Men så snart hon reser sig upp för att springa, överträffar hon den snabbaste ryttare.

²² Har du gett hästen hans styrka eller klätt hans hals med den yviga manen?

²³ Är det du som lärt honom löpa, att hoppa över hinder och att sätta sig i respekt med sitt frustande?

^24-26 Han skrapar med hoven i marken och gläds över sin styrka. I strid är han orädd och flyr inte. Pilkogret slår mot hans sida bredvid blixtrande spjut och lans.

²⁷ Rasande skrapar han med hovarna i marken och rusar in i striden när stridssignalen ljuder.

²⁸ Vid trumpetstöten frustar han till. Han känner på långt håll när det ligger strid i luften. Han gläder sig åt stridslarmet och befälhavarens rop.

²⁹ Känner du till hur det kommer sig att falken flyger högt där uppe och breder ut sina vingar mot söder?

^30-31 Är det på din befallning som örnen flyger där uppe och bygger sitt näste högt uppe bland klipporna? Där bor han, och klippan är hans fästning.

³² Därifrån spanar han in sitt byte på långt håll.

³³ Hans ungar frossar på blod, för där det slagna ligger där finns örnen.

³⁴ Herren fortsatte:

³⁵ Vill du fortfarande diskutera med den Allsmäktige? Eller tänker du sluta? Har du som kritiserar Gud några svar att komma med?

³⁶ Då svarade Job Gud:

³⁷ Jag är ingenting, hur skulle jag kunna finna några svar? Jag sätter händerna för munnen och tiger.

³⁸ Jag har redan sagt för mycket.