Job 39
Christian Standard Bible
39 Do you know when mountain goats give birth?
Have you watched the deer in labor?
2 Can you count the months they are pregnant[a]
so you can know the time they give birth?
3 They crouch down to give birth to their young;
they deliver their newborn.[b]
4 Their offspring are healthy and grow up in the open field.
They leave and do not return.[c]
5 Who set the wild donkey free?
Who released the swift donkey from its harness?
6 I made the desert(A) its home,
and the salty(B) wasteland its dwelling.
7 It scoffs at the noise of the village
and never hears the shouts of a driver.(C)
8 It roams the mountains for its pastureland,
searching for anything green.
9 Would the wild ox be willing to serve you?
Would it spend the night by your feeding trough?
10 Can you hold the wild ox(D) to a furrow by its harness?
Will it plow the valleys behind you?
11 Can you depend on it because its strength is great?
Would you leave it to do your hard work?
12 Can you trust the wild ox to harvest your grain
and bring it to your threshing floor?
13 The wings of the ostrich flap joyfully,
but are her feathers and plumage like the stork’s?[d](E)
14 She abandons her eggs on the ground
and lets them be warmed in the sand.
15 She forgets that a foot may crush them
or that some wild animal may trample them.
16 She treats her young harshly, as if they were not her own,
with no fear that her labor may have been in vain.
17 For God has deprived her of wisdom;
he has not endowed her with understanding.(F)
18 When she proudly[e] spreads her wings,
she laughs at the horse and its rider.
19 Do you give strength to the horse?
Do you adorn his neck with a mane?[f]
20 Do you make him leap like a locust?
His proud snorting fills one with terror.
21 He paws[g] in the valley and rejoices in his strength;
he charges into battle.[h]
22 He laughs at fear, since he is afraid of nothing;
he does not run from the sword.
23 A quiver rattles at his side,
along with a flashing spear and a javelin.
24 He charges ahead[i] with trembling rage;
he cannot stand still at the sound of the ram’s horn.
25 When the ram’s horn blasts, he snorts defiantly.[j]
He smells the battle from a distance;
he hears the officers’ shouts and the battle cry.
26 Does the hawk take flight by your understanding
and spread its wings to the south?
27 Does the eagle soar at your command
and make its nest(G) on high?
28 It lives on a cliff where it spends the night;
its stronghold is on a rocky crag.
29 From there it searches for prey;(H)
its eyes penetrate the distance.
30 Its brood gulps down blood,
and where the slain are, it is there.(I)
Job 39
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
39 Kan du jaga byte åt lejonhonan
och stilla lejonungarnas hunger,
2 där de kryper ihop i sina hålor
eller ligger och väntar bland snåren?
3 Vem är det som skaffar mat åt korpen,
när dess ungar skriker till Gud
och flaxar omkring hungriga?
4 Vet du när[a] stengeten föder sina ungar,
och vakar du över hindens kalvning?
5 Räknar du hur många månader de går havande,
vet du tiden när de ska föda?
6 De böjer sig ner, föder sina ungar
och blir av med sin plåga.
7 Deras ungar växer upp på de öppna fälten och blir starka.
De ger sig iväg och kommer aldrig mer tillbaka.
8 Vem är det som släpper vildåsnan fri,
vem knyter upp dess band?
9 Jag har gett den öknen som hem
och saltslätterna att bo på.
10 Den ler åt stadens buller
och slipper höra pådrivarens rop.
11 Bergskedjorna är dess betesmark.
Där söker den efter allt som är grönt.
12 Skulle vildoxen vilja bli din tjänare?
Skulle den stanna vid din krubba om natten?
13 Skulle du kunna hålla vildoxen framför plogen?
Skulle den dra harven efter dig i dalarna?
14 Vågar du lita på den för dess enorma styrka,
överlåta ditt tunga arbete åt den?
15 Kan du lita på att den för hem din skörd
och samlar den på tröskplatsen?
16 Strutsen flaxar glatt med sina vingar,
men dess fjädrar kan inte jämföras med hägerns.[b]
17 Den lägger sina ägg på marken,
låter dem värmas i sanden
18 och tänker inte på att någon kan trampa på dem
och vilda djur kan krossa dem.
19 Den är hård mot sina ungar,
precis som om de inte var dess egna
och bryr sig inte om sin möda,
som var förgäves,
20 för Gud har inte utrustat den med vishet
eller gett den förstånd.
21 Men så snart den reser sig upp för att springa
skrattar den både åt häst och ryttare.
22 Har du gett hästen dess styrka
eller klätt dess nacke med den yviga manen?
23 Är det du som lärt den hoppa som gräshoppan
och sprida skräck med sitt stolta frustande?
24 Den skrapar med hoven,
gläds över sin styrka
och rusar fram mot väpnade styrkor.
25 Den skrattar åt rädslan och fruktar inget,
den ryggar inte tillbaka för svärdet.
26 Runt omkring den viner pilar
och slår blixtrande spjut och lans.[c]
27 Den skakar och är upphetsad,
rusar över terrängen,
in i striden när stridssignalen ljuder.
28 Vid hornstöten gnäggar den högt,
vädrar strid redan på avstånd,
kommandorop och stridslarm.
29 Är det tack vare din vishet som höken flyger högt där uppe
och breder ut sina vingar mot söder?
30 Är det på din befallning som örnen flyger omkring
och bygger sitt bo på hög höjd?
31 Där bor den på klippan och tillbringar sin natt,
med klippbranten som sin fästning.
32 Därifrån spanar den in sitt byte
och upptäcker det på långt håll.
33 Dess ungar frossar i blod,
för där det slagna ligger, där finns örnen.
34 Herren svarade Job:
35 ”Vill du tvista med den Väldige,
visa honom till rätta?
Nu får Guds anklagare svara honom!”
Jobs svar
36 Då svarade Job Herren:
37 Jag är ingenting,
hur skulle jag kunna finna några svar?
Jag sätter handen för munnen.
38 Jag har talat både en gång och två gånger,
men inte kunnat svara.
Nu säger jag inget mer.
The Christian Standard Bible. Copyright © 2017 by Holman Bible Publishers. Used by permission. Christian Standard Bible®, and CSB® are federally registered trademarks of Holman Bible Publishers, all rights reserved.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.