Job 37
Svenska 1917
37 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
6 Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
Job 37
Svenska Folkbibeln
37 Vid sådant bävar mitt hjärta och slår häftigt i mitt bröst.
2 Lyssna noga till dundret från hans röst,
till dånet som går ut från hans mun.
3 Han sänder ut det över hela himlen,
sina blixtar till jordens ändar.
4 Efteråt ryter dånet,
han dundrar med sin väldiga röst,
och på blixtarna spar han ej
då han låter sin röst höras.
5 Gud dundrar underbart med sin röst,
han gör stora och outgrundliga ting.
6 Snön befaller han: "Fall ner till jorden!",
och regnet: "Fall tunga skurar av regn!"
7 På alla människors händer sätter han ett insegel,
så att alla skall lära känna hans gärningar.
8 Vilddjuren drar då in i sina gömslen,
de blir kvar i sina hålor.
9 Stormen kommer från sin kammare,
och med nordanvinden följer köld.
10 Gud sänder frost med sin andedräkt,
och de vida vattnen fryser till.
11 Han lastar skyarna med väta
och sprider sina åskmoln vida omkring.
12 De driver i alla riktningar efter hans rådslut
och utför allt vad han befaller dem på jordens yta.
13 Han låter dem komma för att straffa
eller för att gagna hans land
eller för att visa hans godhet.
14 Lyssna till detta, du Job,
stanna och ge akt på Guds under!
15 Förstår du hur Gud styr dem
och hur han låter blixtarna från sina moln lysa fram?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,
den Allvises underverk,
17 hur dina kläder blir heta
när marken blir stilla under sunnanvinden?
18 Kan du, med honom, breda ut skyarna som ett valv,
fast som en spegel av gjuten metall?
19 Lär oss vad vi skall säga till honom,
för vårt mörkers skull kan vi inte lägga fram något.
20 Skall det kungöras för honom att jag vill tala?
Ingen begär väl att bli uppslukad?
21 Men inte kan någon nu se på ljuset,
strålande som det är i skyarna,
sedan vinden har gått fram och renat dem.
22 Från norr kommer en glans av guld,
ett fruktansvärt majestät omger Gud.
23 Den Allsmäktige kan vi ej finna,
han är upphöjd i kraft och dom.
Han kan inte kränka sin stora rättfärdighet.
24 Därför fruktar människorna honom.
Han bryr sig inte om dem som tycker sig vara visa.
Job 37
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Elihu talar om Guds makt
37 Jag är förskräckt!
2 Hör, hör ljudet av hans röst!
3 Den rullar fram över himlen, och hans blixtar lyser upp skyn i varje riktning.
4 Sedan kommer mullret, hans majestäts väldiga stämma.
5 Hans röst är oerhörd i åskan. Vi kan inte förstå hur stor hans kraft är.
6 Han bestämmer hur snö och regn ska falla på jorden.
7 Då upphör människans arbete så att alla ska kunna se hans styrka, och
8 djuren gömmer sig bland klipporna eller i sina hålor.
9 Stormen kommer ut från sin boplats och kylan sprids med vindarna.
10 När Gud blåser på floderna, fryser till och med de stridaste strömmar.
11 Han fyller molnen med fuktighet och blandar upp dem med sina blixtar.
12 Styrda av hans hand utför de hans befallningar på jorden.
13 Han sänder stormarna som straff eller för att i sin kärlek ge nytt mod åt människorna.
14 Lyssna nu, Job, och tänk på alla Guds underbara verk!
15 Vet du hur Gud kan härska över naturen och få blixtarna att skjuta ut ur molnen?
16-17 Fattar du hur han kan hålla molnen i balans? Förstår du varför du blir varm när sunnanvinden blåser och allt är stilla?
18 Kan du breda ut molnens fantastiska spegel, på samma sätt som han gör?
19-20 Du, som tycker att du vet så mycket, lär oss andra i vårt mörker hur vi ska kunna närma oss Gud! Med din vishet skulle vi kanske våga? Men vill någon bli uppslukad levande?
21 Vi kan ju inte titta på solen eftersom den är så stark, när vinden har drivit bort molnen.
22 Inte heller kan vi se Guds majestät, som kommer mot oss från himlen i bländande glans.
23 Vi kan aldrig fatta den Allsmäktiges styrka, och ändå är han så rättfärdig och barmhärtig att han inte förgör oss.
24 Inte undra på att människor överallt fruktar för honom! Han påverkas ju inte av den visaste av människor.
Job 37
New International Version
37 “At this my heart pounds(A)
and leaps from its place.
2 Listen!(B) Listen to the roar of his voice,(C)
to the rumbling that comes from his mouth.(D)
3 He unleashes his lightning(E) beneath the whole heaven
and sends it to the ends of the earth.(F)
4 After that comes the sound of his roar;
he thunders(G) with his majestic voice.(H)
When his voice resounds,
he holds nothing back.
5 God’s voice thunders(I) in marvelous ways;(J)
he does great things beyond our understanding.(K)
6 He says to the snow,(L) ‘Fall on the earth,’
and to the rain shower, ‘Be a mighty downpour.’(M)
7 So that everyone he has made may know his work,(N)
he stops all people from their labor.[a](O)
8 The animals take cover;(P)
they remain in their dens.(Q)
9 The tempest comes out from its chamber,(R)
the cold from the driving winds.(S)
10 The breath of God produces ice,
and the broad waters become frozen.(T)
11 He loads the clouds with moisture;(U)
he scatters his lightning(V) through them.(W)
12 At his direction they swirl around
over the face of the whole earth
to do whatever he commands them.(X)
13 He brings the clouds to punish people,(Y)
or to water his earth and show his love.(Z)
14 “Listen(AA) to this, Job;
stop and consider God’s wonders.(AB)
15 Do you know how God controls the clouds
and makes his lightning(AC) flash?(AD)
16 Do you know how the clouds hang poised,(AE)
those wonders of him who has perfect knowledge?(AF)
17 You who swelter in your clothes
when the land lies hushed under the south wind,(AG)
18 can you join him in spreading out the skies,(AH)
hard as a mirror of cast bronze?(AI)
19 “Tell us what we should say to him;(AJ)
we cannot draw up our case(AK) because of our darkness.(AL)
20 Should he be told that I want to speak?
Would anyone ask to be swallowed up?
21 Now no one can look at the sun,(AM)
bright as it is in the skies
after the wind has swept them clean.
22 Out of the north he comes in golden splendor;(AN)
God comes in awesome majesty.(AO)
23 The Almighty is beyond our reach and exalted in power;(AP)
in his justice(AQ) and great righteousness, he does not oppress.(AR)
24 Therefore, people revere him,(AS)
for does he not have regard for all the wise(AT) in heart?[b]”
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.
