33 Men Job, hör nu mina ord, lyssna till allt vad jag har att säga!
Se, jag öppnar nu mina läppar,
    min tunga talar i min mun.
Mina ord kommer från ett uppriktigt hjärta,
det jag förstår skall jag ärligt säga.
Guds Ande har gjort mig,
    den Allsmäktiges livsande ger mig liv.
Svara mig om du förmår,
    träd fram inför mig, gör dig beredd.
Se, inför Gud är vi båda lika,
    också jag är formad av lera.
Se, rädsla för mig behöver ej skrämma dig,
och min myndighet skall ej trycka ner dig.

Men du sade inför mina öron,
    så ljöd de ord jag hörde:
"Jag är ren och utan överträdelse,
    jag är oskyldig och utan missgärning.
10 Men se, han vill ansätta mig,
    han räknar mig som sin fiende.
11 Han sätter mina fötter i stocken,
    han vaktar på alla mina vägar."

12 Du har inte rätt i detta, svarar jag dig,
ty Gud är större än en människa.
13 Hur kan du förebrå honom
    att han inte ger ett enda ord till svar?
14     Gud talar både en och två gånger,
utan att man bryr sig om det.
15 I drömmen, i nattens syn,
    när sömnen fallit tung över människorna
och de slumrar i sin bädd,
16 då öppnar han människornas öron
och bekräftar deras tuktan
17 för att hindra människan från en ogärning
och hålla henne borta från högmod.
18 Han bevarar hennes själ från graven
och hennes liv från att falla för svärd.
19 Hon tuktas med plågor på sin sjukbädd
och med ständiga smärtor i benen.
20 Hennes sinne vämjes vid mat,
    hennes själ vid den föda hon älskade.
21 Hennes kött tärs bort till dess inget finns kvar,
hennes ben, som man inte såg, blir blottade.
22 Hennes själ kommer nära graven,
    hennes liv nära de döda.

23 Om det finns en ängel för henne,
    en medlare, en av tusen,
som förkunnar för människan vad som är rätt,
24 då förbarmar sig Gud över henne och säger:
"Fräls henne, så att hon inte far ner i graven,
jag har fått lösepenning."
25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft,
hon blir åter som i sin ungdoms dagar.
26 Hon ber till Gud som får behag till henne,
och hon får se hans ansikte med jubel.
Och Gud ger människan hennes rättfärdighet tillbaka.
27 Hon skall sjunga inför människorna:
"Jag syndade och förvrängde det rätta,
men jag fick inte vad jag förtjänade.
28 Han friköpte min själ så att den inte hamnade i fördärvet,
och mitt liv skall se ljuset."
29 Se, allt detta gör Gud
    både två och tre gånger med en människa,
30 för att föra tillbaka hennes själ från graven,
så att livets ljus får stråla över henne.

31 Ge akt, Job, och lyssna på mig!
    Var stilla, så att jag får tala.
32 Men har du något att säga, så svara mig,
tala, ty jag vill gärna ge dig rätt.
33 Om inte, lyssna då till mig.
    Var stilla, jag skall lära dig vishet.

33 Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.

Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.

Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.

Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.

Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.

Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.

Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.

Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:

»Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;

10 men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.

11 Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»

12 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.

13 Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?

14 Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.

15 I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,

16 då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,

17 när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.

18 Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.

19 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.

20 Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.

21 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.

22 Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.

23 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,

24 då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»

25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.

26 När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.

27 Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;

28 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»

29 Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,

30 till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.

31 Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.

32 Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.

33 Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.

Elihu tillrättavisar Job

33 Job, var snäll och lyssna till vad jag har att säga.

Låt mig få fortsätta nu när jag har gjort mina avsikter klara.

Jag ska säga sanningen med allvar och i uppriktighet.

Guds Ande har skapat mig och den Allsmäktiges Ande har gett mig liv.

Tveka inte att ge mig svar på tal, om du kan.

6-7 Du behöver inte vara rädd för mig. Jag är också formad av lera i Guds hand, precis som du.

Du har sagt så att jag har hört det, ja, du har faktiskt sagt det gång på gång:

'Jag är ren, jag är oskyldig, jag har inte syndat.'

10 Du säger att Gud granskar dig för att hitta fel hos dig, så att han kan räkna dig som sin fiende,

11 och att han sätter dina fötter i stocken och bevakar din minsta rörelse.

12 Här är mitt svar: Just på denna punkt har du syndat! Gud är nämligen större än människor.

13 Varför ska du strida mot honom, därför att han inte avlägger räkenskap inför dig om vad han gör?

14 För Gud talar gång på gång,

15 i drömmar och i syner om natten när vi är i djup sömn.

16 Han öppnar våra öron vid sådana tillfällen och ger oss vishet och kunskap,

17-18 för att få oss att tänka om och hindra att vi blir högmodiga. Han varnar oss för syndens ondska för att vi inte ska gå i fällan.

19 Vi drabbas också av sjukdom och plåga,

20 och vi tappar matlusten så att vi inte ens vill ha den läckraste mat.

21 Vi magrar så att alla ben i kroppen syns

22 och dras allt närmare graven.

23-24 Men om en budbärare från himlen, en medlare, kommer och ber om nåd för en människa som för en vän, och får henne att inse vad som är rätt, då förbarmar sig Gud över henne och säger: 'Låt henne bli fri. Låt henne inte dö, för jag har fått lösen för henne!'

25 Då kommer hennes kropp att bli frisk som ett barns, fast i hullet och ungdomlig.

26 Och när hon ber till Gud kommer han att höra och svara och ta emot henne med glädje och låta henne vända tillbaka till sina uppgifter.

27 Och hon kommer att förklara för sina vänner: 'Jag syndade, men Gud var barmhärtig mot mig och lät mig gå.

28 Jag behövde inte dö. Nu vill jag fortsätta att leva i ljuset.

29 Ja, så gör Gud ofta med människan.

30 Han räddar hennes själ från undergång, så att hon får vara i ljuset bland de levande.

31 Lägg märke till detta, Job! Hör på mig och låt mig få fortsätta!

32 Men om du har något att säga på den här punkten, så gör det nu. Jag ska lyssna till dig, för jag är angelägen om att få ge dig rätt.

33 Men om du inte har något att säga, så fortsätt att lyssna. Jag ska lära dig hur man blir vis.

Elihu Claims to Speak for God

33 “However, Job, please listen to my words,
And pay attention to everything I say.

“Behold, I have opened my mouth [to begin my speech];
My tongue in my mouth is going to speak.

“My words will express the uprightness of my heart,
And my lips will speak what they know with utter sincerity.

“The Spirit of God has made me,
And the breath of [a]the Almighty gives me life [which inspires me].

“Answer me, if you can;
Set yourselves before me, take your stand.

“Behold, I belong to God like you;
I too was formed out of the clay.

“Behold, I will not make you afraid or terrified of me [for I am only mortal and not God],
Nor should any pressure from me weigh heavily upon you.


“Surely you have spoken in my hearing,
And I have heard the sound of your words, saying:

‘I am pure, without transgression;
I am innocent and there is no guilt in me.
10 
‘Behold, God finds pretexts against me;
He counts me as His enemy.
11 
‘He puts my feet in the stocks [to hinder and humiliate me];
He [suspiciously] watches all my paths,’ [you say].
12 
“Look, let me answer you, in this you are not right or just;
For God is greater and far superior to man.

13 
“Why do you complain against Him?
That He does not answer [you with] all His doings.
14 
“For God speaks once,
And even twice, yet no one notices it [including you, Job].
15 
“In a dream, a vision of the night [one may hear God’s voice],
When deep sleep falls on men
While slumbering upon the bed,
16 
Then He opens the ears of men
And seals their instruction,
17 
That He may turn man aside from his conduct,
And keep him from pride;
18 
He holds back his soul from the pit [of destruction],
And his life from passing over into Sheol (the nether world, the place of the dead).

19 
“Man is also disciplined with pain on his bed,
And with unceasing complaint in his bones,
20 
So that his life makes him loathe food,
And his soul [loathe] even his favorite dishes.
21 
“His flesh is so wasted away that it cannot be seen,
And his bones which were not seen now stick out.
22 
“Then his soul draws near to the pit [of destruction],
And his life to those who bring death (the destroyers).

23 
“If there is an angel as a mediator for him,
One out of a thousand,
To explain to a man what is right for him [that is, how to be in right standing with God],
24 
Then [b]the angel is gracious to him, and says,
‘Spare him from going down to the pit [of destruction];
I have found a ransom [a consideration, or reason for redemption, an atonement]!’
25 
“Let his flesh be restored and become fresher than in youth;
Let him return to the days of his youthful strength.
26 
“He will pray to God, and He shall be favorable to him,
So that he looks at His face with joy;
For God restores to man His righteousness [that is, his right standing with God—with its joys].
27 
“He sings out to other men,
‘I have sinned and perverted that which was right,
And it was not proper for me!
28 
‘God has redeemed my life from going to the pit [of destruction],
And my life shall see the light.’”

29 
[Elihu comments,] “Behold, God does all these things [c]twice, yes, three times, with a man,
30 
To bring his life back from the pit [of destruction],
That he may be enlightened with the light of the living.
31 
“Pay attention, Job, listen to me;
Keep silent, and I will speak.
32 
“If you have anything to say, answer me;
Speak, for I desire to justify you.
33 
“If not [and you have nothing to say], listen to me;
Keep silent, and I will teach you wisdom.”

Footnotes

  1. Job 33:4 Heb Shaddai.
  2. Job 33:24 Lit he.
  3. Job 33:29 Or often.