Job 31
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Job avslutar sitt försvarstal
31 Jag slöt ett förbund med mina ögon
att aldrig titta efter en flicka.
2 Vad finns det för lott att vänta från Gud i höjden,
vilken del från den Väldige där ovan?
3 Katastrof väntar ju den onde,
olycka den som gör orätt.
4 Ser han inte mina vägar?
Räknar han inte varje steg jag tar?
5 Har jag vandrat i falskhet,
skyndat fram på svekets väg?
6 Låt Gud väga mig på en korrekt våg
så att han vet att jag är fläckfri.
7 Om mina steg har vikit av ifrån vägen,
om det mina ögon sett har förlett mitt hjärta,
eller om mina händer fläckats av någon synd,
8 låt då någon annan äta säden jag har sått,
och låt allt jag planterat ryckas upp med rötterna.
9 Om jag har låtit mitt hjärta frestas av en annan mans hustru,
eller om jag stått på lur vid min nästas dörr,
10 låt då min hustru få mala en annan mans korn,
och låt andra ligga med henne.
11 Detta skulle ha varit en skamlig synd,
ett brott som måste straffas.
12 Det vore en förtärande avgrundseld
som skulle ha utplånat allt vad jag planterat.
13 Om jag hade kränkt min slavs eller slavinnas rätt
när de varit i tvist med mig,
14 vad skulle jag då göra när Gud konfronterar mig?
Vad skulle jag svara när han ställer mig till svars?
15 Har inte han som skapat mig också skapat dem?
Är det inte en och densamme som format oss i modersskötet?
16 Har jag nekat de fattiga deras önskan
eller gjort änkans ögon sorgsna?
17 Har jag ätit mitt bröd ensam
och inte låtit en faderlös äta något av det?
18 Nej, ända från min ungdom har jag tagit hand om denne som en far
och från min första stund varit änkans stöd.
19 Har jag sett någon frysa ihjäl utan kläder
eller en fattig utan något att skyla sig med?
20 Nej, han välsignade mig i sitt hjärta
för att han fick värma sig i ull från mina får.
21 Har jag lyft handen mot en faderlös
när jag visste att jag hade inflytande i rätten?
22 Låt då min arm falla ner från min axel
och brytas loss ur sitt fäste!
23 Då fruktar jag Guds bestraffning,
och inför hans majestät kan jag inget göra.
24 Har jag satt mitt hopp till guldet
eller sagt att det rena guldet är min trygghet?
25 Har jag glatt mig över min stora rikedom,
över att jag förvärvat så mycket?
26 Har jag betraktat solen i dess glans,
eller månen där den i sin prakt vandrar sin bana,
27 så att mitt hjärta i hemlighet har förförts
till att skicka dem en hyllningskyss[a]?
28 Också det hade varit en synd att dömas för.
Då hade jag förnekat Gud i höjden.
29 Har jag glatt mig åt min fiendes olycka
eller triumferat när något ont hänt honom?
30 Nej, jag har aldrig låtit min mun synda
genom att förbanna hans liv.
31 Har inte mitt husfolk sagt:
”Vem har inte fått sin del av kött från honom?”
32 Ingen främling har behövt övernatta på gatan,
mina dörrar har alltid stått öppna mot vägen.
33 Har jag som Adam[b] försökt dölja min synd,
gömma min skuld i mitt hjärta,
34 av fruktan för folkhopen
och av rädsla för släktens förakt,
så att jag höll tyst och inte vågade gå ut?
35 Ack, att det åtminstone fanns någon som ville lyssna på mig!
Detta har jag undertecknat.
Låt nu den Väldige svara mig!
Låt min motpart skriva ner sin anklagelse!
36 Jag skulle bära den på mina axlar
och sätta den som krona på mitt huvud.
37 Jag skulle kunna redogöra för honom för varje steg jag tagit
och närma mig honom som en furste.
38 Har marken jag äger anklagat mig,
eller dess fåror gråtit,
39 för att jag ätit dess frukt utan att betala,
eller knäckt jordbrukarna?
40 Låt då törne växa upp i stället för vete
och ogräs i stället för korn.
Här slutar Jobs tal.
Job 31
Svenska Folkbibeln 2015
31 (A) Jag slöt ett förbund
med mina ögon:
att aldrig se på en ung kvinna.
2 Vilken lott skulle jag annars få
av Gud i höjden,
vilken del av den Allsmäktige
där ovan?
3 Ofärd drabbar ju orättfärdiga,
och olycka ogärningsmän.
4 (B) Ser inte han mina vägar
och räknar alla mina steg?
5 Har jag umgåtts med lögn,
har min fot varit snar till svek?
6 (C) Låt honom väga mig på en rättvis våg,
så ska Gud få se att jag är oskyldig.
7 Har mina steg vikit av ifrån vägen,
har mitt hjärta följt mina ögon,
har jag någon fläck på mina händer?
8 (D) Då får en annan äta vad jag har sått
och mina plantor ryckas upp
med roten.
9 Har mitt hjärta förförts av en kvinna,
har jag stått på lur
vid min nästas dörr?
10 Då får min hustru mala korn
åt en annan
och främmande män ligga
i hennes famn.
11 (E) Det hade varit
en skamlig handling,
en straffbar synd,
12 en eld som förtär
ända till avgrunden[a]
och föröder hela min skörd till roten.
13 Har jag kränkt
min tjänares eller tjänarinnas rätt
när de hade någon tvist med mig?
14 Vad skulle jag då göra
när Gud reser sig?
När han ställer mig till svars,
vad skulle jag säga?
15 (F) Han som skapade mig i moderlivet
skapade ju dem också,
en och samme har berett oss båda
i modersskötet.
16 Har jag nekat de fattiga vad de önskat
eller låtit änkans ögon försmäkta?
17 (G) Har jag ensam ätit mitt bröd
utan att den faderlöse
fått äta av det?
18 Nej, från min ungdom
har jag uppfostrat honom
som en far,
och från första stund
har jag tagit mig an änkor.
19 Har jag sett någon förgås utan kläder,
eller en fattig utan något
att skyla sig med?
20 Har inte hans hjärta välsignat mig,
fick han inte värma sig
i ull från mina lamm?
21 Har jag lyft min hand
mot den faderlöse
när jag såg mig ha medhåll i porten[b]?
22 Då får min axel lossna
från min skuldra
och min arm brytas från sin led,
23 då skulle jag frukta Guds straff
och stå maktlös inför hans majestät.
24 (H) Satte jag mitt hopp till guldet,
kallade jag rent guld min trygghet?
25 (I) Gladdes jag över
att min rikedom växte
och att min hand samlade
så mycket?
26 Hände det när jag såg
hur solljuset sken
och hur månen skred härligt fram,
27 (J) att mitt hjärta i hemlighet
lät sig förföras
och jag gav dem en handkyss?
28 (K) Även det hade varit
en straffbar synd,
för då hade jag förnekat
Gud i höjden.
29 (L) Har jag glatt mig
åt min fiendes olycka,
fröjdat mig
när olyckan drabbade honom?
30 (M) Nej, jag lät inte min mun synda
genom att begära hans liv
med en förbannelse.
31 Mitt husfolk kan vittna:
”Alla fick mätta sig
med kött vid hans bord.”
32 (N) Främlingen behövde inte
övernatta på gatan,
jag öppnade mina dörrar mot vägen.
33 (O) Har jag dolt mina brott som Adam
och gömt min skuld inom mig,
34 (P) av fruktan för allt folket
och rädsla för fränders förakt,
så att jag teg
och inte gick utanför dörren?
35 (Q) O, att jag hade någon
som lyssnade på mig!
Se, här är min underskrift[c].
Må den Allsmäktige svara mig.
Låt mig se min motparts
anklagelseskrift!
36 Sannerligen, jag skulle bära den
på min skuldra,
jag skulle fästa den som min krona.
37 Jag skulle redovisa alla mina steg
för honom,
möta honom som en furste.
38 Har min mark ropat över mig,
har dess fåror gråtit med varandra?
39 Har jag ätit dess frukt
utan att betala
eller sugit ut dem
som brukade jorden?
40 Då får törne växa i stället för vete,
ogräs i stället för korn.
Slut på Jobs tal.
Job 31
King James Version
31 I made a covenant with mine eyes; why then should I think upon a maid?
2 For what portion of God is there from above? and what inheritance of the Almighty from on high?
3 Is not destruction to the wicked? and a strange punishment to the workers of iniquity?
4 Doth not he see my ways, and count all my steps?
5 If I have walked with vanity, or if my foot hath hasted to deceit;
6 Let me be weighed in an even balance that God may know mine integrity.
7 If my step hath turned out of the way, and mine heart walked after mine eyes, and if any blot hath cleaved to mine hands;
8 Then let me sow, and let another eat; yea, let my offspring be rooted out.
9 If mine heart have been deceived by a woman, or if I have laid wait at my neighbour's door;
10 Then let my wife grind unto another, and let others bow down upon her.
11 For this is an heinous crime; yea, it is an iniquity to be punished by the judges.
12 For it is a fire that consumeth to destruction, and would root out all mine increase.
13 If I did despise the cause of my manservant or of my maidservant, when they contended with me;
14 What then shall I do when God riseth up? and when he visiteth, what shall I answer him?
15 Did not he that made me in the womb make him? and did not one fashion us in the womb?
16 If I have withheld the poor from their desire, or have caused the eyes of the widow to fail;
17 Or have eaten my morsel myself alone, and the fatherless hath not eaten thereof;
18 (For from my youth he was brought up with me, as with a father, and I have guided her from my mother's womb;)
19 If I have seen any perish for want of clothing, or any poor without covering;
20 If his loins have not blessed me, and if he were not warmed with the fleece of my sheep;
21 If I have lifted up my hand against the fatherless, when I saw my help in the gate:
22 Then let mine arm fall from my shoulder blade, and mine arm be broken from the bone.
23 For destruction from God was a terror to me, and by reason of his highness I could not endure.
24 If I have made gold my hope, or have said to the fine gold, Thou art my confidence;
25 If I rejoice because my wealth was great, and because mine hand had gotten much;
26 If I beheld the sun when it shined, or the moon walking in brightness;
27 And my heart hath been secretly enticed, or my mouth hath kissed my hand:
28 This also were an iniquity to be punished by the judge: for I should have denied the God that is above.
29 If I rejoice at the destruction of him that hated me, or lifted up myself when evil found him:
30 Neither have I suffered my mouth to sin by wishing a curse to his soul.
31 If the men of my tabernacle said not, Oh that we had of his flesh! we cannot be satisfied.
32 The stranger did not lodge in the street: but I opened my doors to the traveller.
33 If I covered my transgressions as Adam, by hiding mine iniquity in my bosom:
34 Did I fear a great multitude, or did the contempt of families terrify me, that I kept silence, and went not out of the door?
35 Oh that one would hear me! behold, my desire is, that the Almighty would answer me, and that mine adversary had written a book.
36 Surely I would take it upon my shoulder, and bind it as a crown to me.
37 I would declare unto him the number of my steps; as a prince would I go near unto him.
38 If my land cry against me, or that the furrows likewise thereof complain;
39 If I have eaten the fruits thereof without money, or have caused the owners thereof to lose their life:
40 Let thistles grow instead of wheat, and cockle instead of barley. The words of Job are ended.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation