Job 31
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Job avslutar sitt försvarstal
31 Jag beslutade mig en gång för att aldrig se med begär på en kvinna.
2-3 Jag vet mycket väl att den Allsmäktige Guden i det höga sänder olycka över dem som gör det.
4 Han ser allt jag gör och varje steg jag tar.
5 Om jag har ljugit och varit falsk,
6 låt då Gud få döma mig. Han vet att jag är oskyldig.
7-8 Om jag har gått bort från Guds vägar, om det mina ögon sett har varit mitt hjärtas begär eller om jag gjort mig skyldig till någon annan synd, låt då någon annan skörda säden jag har sått, och låt allt jag har planterat ryckas upp med rötterna.
9 Om jag har längtat efter en annan mans hustru,
10 låt då min hustru få betjäna en annan man i hans hem, och låt andra män ligga med henne.
11 Begär är en skamlig synd, ett brott som måste straffas.
12 Det är en förtärande eld, som ödelägger jorden och rycker upp med rötterna allt jag har planterat.
13 Hur skulle jag kunna träda fram inför Gud
14 om jag har varit orättvis mot mina tjänare? Vad skulle jag då svara honom?
15 Gud har ju skapat oss alla lika, både herre och tjänare.
16 Om jag hade skadat de fattiga, gett änkor anledning att sörja
17 eller vägrat de föräldralösa mat skulle man ha sak mot mig,
18 men vi har alltid tagit hand om alla dessa och behandlat dem som våra egna.
19-20 Om jag hade sett någon frysa och inte gett honom något att värma sig med,
21 om jag hade utnyttjat en föräldralös och trott att jag skulle kunna klara mig undan,
22 ja, om jag har gjort något av allt detta, skulle jag hellre låta min arm brytas ur led och min axel vridas ur sitt fäste,
23 än att drabbas av Guds dom. Den bävar jag för mer än för något annat. Vad finns det för hopp för mig, om Gud i sin makt är emot mig?
24 Om jag hade litat på pengar
25 och min lycka varit grundad på rikedom,
26 eller om jag hade betraktat solen i sin glans eller månen där den vandrar sin bana,
27 och mitt hjärta i hemlighet hade lockats av detta, så att jag tillbett dem,
28 måste också detta dömas som synd. Då hade jag förnekat himlens Gud.
29 Om jag hade glatt mig åt min fiendes olycka,
30 men jag har ju aldrig förbannat någon eller bett om hämnd!
31 Om mina tjänare någonsin behövt svälta,
32 men jag har ju aldrig ens avvisat en främling från mitt hus!
33 Om jag som Adam försökt dölja min synd
34 av fruktan för människor och deras förakt, och vägrat att kännas vid den och inte vågat hjälpa andra! Om något av detta var sant skulle jag förstå!
35 Tänk om det åtminstone fanns någon som ville lyssna och försöka förstå hur jag ser på saken!Detta framhåller jag till mitt försvar. Låt nu den Allsmäktige visa om jag har fel. Låt honom då bekräfta det som mina fiender har anklagat mig för.
36 Jag skulle foga mig i detta och leva efter det.
37 Jag skulle då kunna göra räkenskap inför honom för varje handling.
38-39 Om marken jag äger anklagar mig för att jag tagit dess frukt utan att ge något tillbaka eller drivit dem som brukat den för hårt,
40 låt då tistlar växa upp i stället för vete och ogräs i stället för korn.Nu hade Job inget mer att säga till sitt försvar.
Job 31
King James Version
31 I made a covenant with mine eyes; why then should I think upon a maid?
2 For what portion of God is there from above? and what inheritance of the Almighty from on high?
3 Is not destruction to the wicked? and a strange punishment to the workers of iniquity?
4 Doth not he see my ways, and count all my steps?
5 If I have walked with vanity, or if my foot hath hasted to deceit;
6 Let me be weighed in an even balance that God may know mine integrity.
7 If my step hath turned out of the way, and mine heart walked after mine eyes, and if any blot hath cleaved to mine hands;
8 Then let me sow, and let another eat; yea, let my offspring be rooted out.
9 If mine heart have been deceived by a woman, or if I have laid wait at my neighbour's door;
10 Then let my wife grind unto another, and let others bow down upon her.
11 For this is an heinous crime; yea, it is an iniquity to be punished by the judges.
12 For it is a fire that consumeth to destruction, and would root out all mine increase.
13 If I did despise the cause of my manservant or of my maidservant, when they contended with me;
14 What then shall I do when God riseth up? and when he visiteth, what shall I answer him?
15 Did not he that made me in the womb make him? and did not one fashion us in the womb?
16 If I have withheld the poor from their desire, or have caused the eyes of the widow to fail;
17 Or have eaten my morsel myself alone, and the fatherless hath not eaten thereof;
18 (For from my youth he was brought up with me, as with a father, and I have guided her from my mother's womb;)
19 If I have seen any perish for want of clothing, or any poor without covering;
20 If his loins have not blessed me, and if he were not warmed with the fleece of my sheep;
21 If I have lifted up my hand against the fatherless, when I saw my help in the gate:
22 Then let mine arm fall from my shoulder blade, and mine arm be broken from the bone.
23 For destruction from God was a terror to me, and by reason of his highness I could not endure.
24 If I have made gold my hope, or have said to the fine gold, Thou art my confidence;
25 If I rejoice because my wealth was great, and because mine hand had gotten much;
26 If I beheld the sun when it shined, or the moon walking in brightness;
27 And my heart hath been secretly enticed, or my mouth hath kissed my hand:
28 This also were an iniquity to be punished by the judge: for I should have denied the God that is above.
29 If I rejoice at the destruction of him that hated me, or lifted up myself when evil found him:
30 Neither have I suffered my mouth to sin by wishing a curse to his soul.
31 If the men of my tabernacle said not, Oh that we had of his flesh! we cannot be satisfied.
32 The stranger did not lodge in the street: but I opened my doors to the traveller.
33 If I covered my transgressions as Adam, by hiding mine iniquity in my bosom:
34 Did I fear a great multitude, or did the contempt of families terrify me, that I kept silence, and went not out of the door?
35 Oh that one would hear me! behold, my desire is, that the Almighty would answer me, and that mine adversary had written a book.
36 Surely I would take it upon my shoulder, and bind it as a crown to me.
37 I would declare unto him the number of my steps; as a prince would I go near unto him.
38 If my land cry against me, or that the furrows likewise thereof complain;
39 If I have eaten the fruits thereof without money, or have caused the owners thereof to lose their life:
40 Let thistles grow instead of wheat, and cockle instead of barley. The words of Job are ended.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Copyright © 2011 by Global Bible Initiative