Job 31
Svenska Folkbibeln
31 Jag slöt ett förbund med mina ögon:
att aldrig se på en ung kvinna.
2 Vilken lott skulle jag annars få av Gud i höjden,
vilken del av den Allsmäktige där ovan?
3 Ofärd kommer ju över orättfärdiga,
och olycka drabbar ogärningsmän.
4 Ser inte han mina vägar
och räknar alla mina steg?
5 Har jag umgåtts med lögn,
har min fot varit snar till svek?
6 Låt honom väga mig på en rättvis våg,
så skall Gud få se min rättsinnighet.
7 Har mina steg vikit av ifrån vägen,
har mitt hjärta följt mina ögon,
har jag någon fläck på mina händer?
8 Då må en annan äta vad jag har sått,
och mina plantor må ryckas upp med roten.
9 Har mitt hjärta förförts av en kvinna,
har jag stått på lur vid min nästas dörr?
10 Då må min hustru mala korn åt en annan,
och främmande män ligga i hennes famn.
11 Det hade varit en skändlig handling,
en straffbar missgärning,
12 en eld som skulle förtära ända till avgrunden
och föröda till roten alla mina grödor.
13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt
när de hade någon tvist med mig?
14 Vad skulle jag då göra när Gud står upp?
När han ställer mig till svars, vad skulle jag säga?
15 Har inte han som skapade mig i moderlivet skapat också dem?
Är det inte en enda som har berett oss i modersskötet?
16 Har jag nekat de fattiga vad de önskat
eller låtit änkans ögon försmäkta?
17 Har jag ensam ätit mitt bröd,
utan att den faderlöse fått äta av det?
18 Nej, från min ungdom har jag uppfostrat honom som en far,
och från första stund har jag tagit mig an änkor.
19 Har jag sett någon förgås utan kläder,
eller en fattig utan något att skyla sig med?
20 Har inte hans hjärta välsignat mig
och fick han ej värma sig i ull från mina lamm?
21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse
när jag såg mig ha medhåll i porten?
22 Då må min axel lossna från min skuldra
och min arm brytas från sin led.
23 Jag måste då frukta bestraffning från Gud
och skulle stå maktlös inför hans majestät.
24 Satte jag mitt hopp till guldet,
kallade jag det rena guldet min förtröstan?
25 Gladdes jag över att min rikedom blev stor
och att min hand förvärvade så mycket?
26 Hände det, när jag såg solljuset, hur det sken, och månen,
hur härlig den skred fram,
27 att mitt hjärta i hemlighet lät sig förföras och jag gav dem en handkyss?
28 Också det hade varit en straffbar missgärning,
ty jag hade då förnekat Gud i höjden.
29 Har jag glatt mig åt min fiendes olycka,
fröjdat mig när något ont drabbade honom?
30 Nej, jag tillät inte min mun att synda
genom att med en förbannelse begära hans liv.
31 Mitt husfolk kan vittna:
"Var och en fick mätta sig med kött vid hans bord."
32 Främlingen behövde ej övernatta på gatan,
jag öppnade mina dörrar mot vägen.
33 Har jag dolt mina överträdelser likt Adam
och gömt min missgärning inom mig,
34 av fruktan för allt folket
och av rädsla för fränders förakt,
så att jag teg och ej gick utanför min dörr?
35 O, att jag hade någon som lyssnade på mig!
Se, här är min underskrift.
Den Allsmäktige må svara mig.
Låt mig se min motparts anklagelseskrift!
36 Sannerligen, jag skulle bära den på min skuldra,
jag skulle fästa den på mig som en krona.
37 Jag skulle berätta för honom om alla mina steg,
som en furste skulle jag möta honom.
38 Har min mark ropat över mig,
har dess fåror gråtit med varandra?
39 Har jag ätit frukten från den utan att betala,
eller sugit ut dem som brukade jorden?
40 Då må törne växa upp i stället för vete,
ogräs i stället för korn.
Slut på Jobs tal.
Job 31
Svenska Folkbibeln 2015
31 (A) Jag slöt ett förbund
med mina ögon:
att aldrig se på en ung kvinna.
2 Vilken lott skulle jag annars få
av Gud i höjden,
vilken del av den Allsmäktige
där ovan?
3 Ofärd drabbar ju orättfärdiga,
och olycka ogärningsmän.
4 (B) Ser inte han mina vägar
och räknar alla mina steg?
5 Har jag umgåtts med lögn,
har min fot varit snar till svek?
6 (C) Låt honom väga mig på en rättvis våg,
så ska Gud få se att jag är oskyldig.
7 Har mina steg vikit av ifrån vägen,
har mitt hjärta följt mina ögon,
har jag någon fläck på mina händer?
8 (D) Då får en annan äta vad jag har sått
och mina plantor ryckas upp
med roten.
9 Har mitt hjärta förförts av en kvinna,
har jag stått på lur
vid min nästas dörr?
10 Då får min hustru mala korn
åt en annan
och främmande män ligga
i hennes famn.
11 (E) Det hade varit
en skamlig handling,
en straffbar synd,
12 en eld som förtär
ända till avgrunden[a]
och föröder hela min skörd till roten.
13 Har jag kränkt
min tjänares eller tjänarinnas rätt
när de hade någon tvist med mig?
14 Vad skulle jag då göra
när Gud reser sig?
När han ställer mig till svars,
vad skulle jag säga?
15 (F) Han som skapade mig i moderlivet
skapade ju dem också,
en och samme har berett oss båda
i modersskötet.
16 Har jag nekat de fattiga vad de önskat
eller låtit änkans ögon försmäkta?
17 (G) Har jag ensam ätit mitt bröd
utan att den faderlöse
fått äta av det?
18 Nej, från min ungdom
har jag uppfostrat honom
som en far,
och från första stund
har jag tagit mig an änkor.
19 Har jag sett någon förgås utan kläder,
eller en fattig utan något
att skyla sig med?
20 Har inte hans hjärta välsignat mig,
fick han inte värma sig
i ull från mina lamm?
21 Har jag lyft min hand
mot den faderlöse
när jag såg mig ha medhåll i porten[b]?
22 Då får min axel lossna
från min skuldra
och min arm brytas från sin led,
23 då skulle jag frukta Guds straff
och stå maktlös inför hans majestät.
24 (H) Satte jag mitt hopp till guldet,
kallade jag rent guld min trygghet?
25 (I) Gladdes jag över
att min rikedom växte
och att min hand samlade
så mycket?
26 Hände det när jag såg
hur solljuset sken
och hur månen skred härligt fram,
27 (J) att mitt hjärta i hemlighet
lät sig förföras
och jag gav dem en handkyss?
28 (K) Även det hade varit
en straffbar synd,
för då hade jag förnekat
Gud i höjden.
29 (L) Har jag glatt mig
åt min fiendes olycka,
fröjdat mig
när olyckan drabbade honom?
30 (M) Nej, jag lät inte min mun synda
genom att begära hans liv
med en förbannelse.
31 Mitt husfolk kan vittna:
”Alla fick mätta sig
med kött vid hans bord.”
32 (N) Främlingen behövde inte
övernatta på gatan,
jag öppnade mina dörrar mot vägen.
33 (O) Har jag dolt mina brott som Adam
och gömt min skuld inom mig,
34 (P) av fruktan för allt folket
och rädsla för fränders förakt,
så att jag teg
och inte gick utanför dörren?
35 (Q) O, att jag hade någon
som lyssnade på mig!
Se, här är min underskrift[c].
Må den Allsmäktige svara mig.
Låt mig se min motparts
anklagelseskrift!
36 Sannerligen, jag skulle bära den
på min skuldra,
jag skulle fästa den som min krona.
37 Jag skulle redovisa alla mina steg
för honom,
möta honom som en furste.
38 Har min mark ropat över mig,
har dess fåror gråtit med varandra?
39 Har jag ätit dess frukt
utan att betala
eller sugit ut dem
som brukade jorden?
40 Då får törne växa i stället för vete,
ogräs i stället för korn.
Slut på Jobs tal.
Job 31
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Job avslutar sitt försvarstal
31 Jag beslutade mig en gång för att aldrig se med begär på en kvinna.
2-3 Jag vet mycket väl att den Allsmäktige Guden i det höga sänder olycka över dem som gör det.
4 Han ser allt jag gör och varje steg jag tar.
5 Om jag har ljugit och varit falsk,
6 låt då Gud få döma mig. Han vet att jag är oskyldig.
7-8 Om jag har gått bort från Guds vägar, om det mina ögon sett har varit mitt hjärtas begär eller om jag gjort mig skyldig till någon annan synd, låt då någon annan skörda säden jag har sått, och låt allt jag har planterat ryckas upp med rötterna.
9 Om jag har längtat efter en annan mans hustru,
10 låt då min hustru få betjäna en annan man i hans hem, och låt andra män ligga med henne.
11 Begär är en skamlig synd, ett brott som måste straffas.
12 Det är en förtärande eld, som ödelägger jorden och rycker upp med rötterna allt jag har planterat.
13 Hur skulle jag kunna träda fram inför Gud
14 om jag har varit orättvis mot mina tjänare? Vad skulle jag då svara honom?
15 Gud har ju skapat oss alla lika, både herre och tjänare.
16 Om jag hade skadat de fattiga, gett änkor anledning att sörja
17 eller vägrat de föräldralösa mat skulle man ha sak mot mig,
18 men vi har alltid tagit hand om alla dessa och behandlat dem som våra egna.
19-20 Om jag hade sett någon frysa och inte gett honom något att värma sig med,
21 om jag hade utnyttjat en föräldralös och trott att jag skulle kunna klara mig undan,
22 ja, om jag har gjort något av allt detta, skulle jag hellre låta min arm brytas ur led och min axel vridas ur sitt fäste,
23 än att drabbas av Guds dom. Den bävar jag för mer än för något annat. Vad finns det för hopp för mig, om Gud i sin makt är emot mig?
24 Om jag hade litat på pengar
25 och min lycka varit grundad på rikedom,
26 eller om jag hade betraktat solen i sin glans eller månen där den vandrar sin bana,
27 och mitt hjärta i hemlighet hade lockats av detta, så att jag tillbett dem,
28 måste också detta dömas som synd. Då hade jag förnekat himlens Gud.
29 Om jag hade glatt mig åt min fiendes olycka,
30 men jag har ju aldrig förbannat någon eller bett om hämnd!
31 Om mina tjänare någonsin behövt svälta,
32 men jag har ju aldrig ens avvisat en främling från mitt hus!
33 Om jag som Adam försökt dölja min synd
34 av fruktan för människor och deras förakt, och vägrat att kännas vid den och inte vågat hjälpa andra! Om något av detta var sant skulle jag förstå!
35 Tänk om det åtminstone fanns någon som ville lyssna och försöka förstå hur jag ser på saken!Detta framhåller jag till mitt försvar. Låt nu den Allsmäktige visa om jag har fel. Låt honom då bekräfta det som mina fiender har anklagat mig för.
36 Jag skulle foga mig i detta och leva efter det.
37 Jag skulle då kunna göra räkenskap inför honom för varje handling.
38-39 Om marken jag äger anklagar mig för att jag tagit dess frukt utan att ge något tillbaka eller drivit dem som brukat den för hårt,
40 låt då tistlar växa upp i stället för vete och ogräs i stället för korn.Nu hade Job inget mer att säga till sitt försvar.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica