Job 31
Complete Jewish Bible
31 “I made a covenant with my eyes
not to let them lust after any girl.
2 “What share does God give from above?
What is the heritage from Shaddai on high?
3 Isn’t it calamity to the unrighteous?
disaster to those who do evil?
4 Doesn’t he see my ways
and count all my steps?
5 “If I have gone along with falsehood,
if my feet have hurried to deceit;
6 then let me be weighed on an honest scale,
so that God will know my integrity.
7 “If my steps have wandered from the way,
if my heart has followed my eyes,
if the least dirt has stuck to my hands;
8 then let me sow and someone else eat,
let what grows from my fields be uprooted.
9 “If my heart has been enticed toward a woman,
and I have lain in wait at my neighbor’s door;
10 then let my wife grind for another man,
and let others kneel on her.
11 For that would be a heinous act,
a criminal offense,
12 a fire that would burn to the depths of Abaddon,
uprooting all I produce.
13 “If I ever rejected my slave or slave-girl’s cause,
when they brought legal action against me;
14 then what would I do if God stood up?
Were he to intervene, what answer could I give?
15 Didn’t he who made me in the womb make them too?
Didn’t the same one shape us both before our birth?
16 “If I held back anything needed by the poor
or made a widow’s eye grow dim [with tears],
17 or ate my portion of food by myself,
without letting the orphan eat any of it —
18 No! From my youth he grew up
with me as if with a father,
and I have been her guide
from my mother’s womb! —
19 or if I saw a traveler needing clothing,
someone in need who had no covering,
20 who didn’t bless me from his heart
for being warmed with the fleece from my sheep,
21 or if I lifted my hand against an orphan,
knowing that no one would dare charge me in court;
22 then let my arm fall from its socket,
and let my forearm be broken at the elbow!
23 For calamity from God has always terrified me;
before his majesty I could never do a thing [like that].
24 “If I made gold my hope,
if I said to fine gold, ‘You are my security,’
25 if I took joy in my great wealth,
in my having acquired so much;
26 or if, on seeing the shining sun
or the full moon as it moved through the sky,
27 my heart was secretly seduced,
so that I would wave them a kiss with my hand;
28 then this too would be a criminal offense,
for I would have been lying to God on high.
29 “Did I rejoice at the destruction of him who hated me?
Was I filled with glee when disaster overtook him?
30 No, I did not allow my mouth to sin
by asking for his life with a curse.
31 “Was there anyone in my tent who didn’t say,
‘No one can find a single person
whom he has not filled with his meat’?
32 No stranger had to sleep in the street;
I kept my house open to the traveler.
33 “If I concealed my sins, as most people do,
by hiding my wrongdoing in my heart,
34 from fear of general gossip
or dread of some family’s contempt.
keeping silent and not going outdoors —
35 I wish I had someone who would listen to me!
Here is my signature; let Shaddai answer me!
I wish I had the indictment my adversary has written!
36 I would carry it on my shoulder;
I would bind it on me like a crown.
37 I would declare to him every one of my steps;
I would approach him like a prince.
38 “If my land cried out against me,
if its furrows wept together,
39 if I ate its produce without paying
or made its owners despair;
40 then let thistles grow instead of wheat
and noxious weeds instead of barley!
“The words of Iyov are finished.”
Job 31
Svenska Folkbibeln
31 Jag slöt ett förbund med mina ögon:
att aldrig se på en ung kvinna.
2 Vilken lott skulle jag annars få av Gud i höjden,
vilken del av den Allsmäktige där ovan?
3 Ofärd kommer ju över orättfärdiga,
och olycka drabbar ogärningsmän.
4 Ser inte han mina vägar
och räknar alla mina steg?
5 Har jag umgåtts med lögn,
har min fot varit snar till svek?
6 Låt honom väga mig på en rättvis våg,
så skall Gud få se min rättsinnighet.
7 Har mina steg vikit av ifrån vägen,
har mitt hjärta följt mina ögon,
har jag någon fläck på mina händer?
8 Då må en annan äta vad jag har sått,
och mina plantor må ryckas upp med roten.
9 Har mitt hjärta förförts av en kvinna,
har jag stått på lur vid min nästas dörr?
10 Då må min hustru mala korn åt en annan,
och främmande män ligga i hennes famn.
11 Det hade varit en skändlig handling,
en straffbar missgärning,
12 en eld som skulle förtära ända till avgrunden
och föröda till roten alla mina grödor.
13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt
när de hade någon tvist med mig?
14 Vad skulle jag då göra när Gud står upp?
När han ställer mig till svars, vad skulle jag säga?
15 Har inte han som skapade mig i moderlivet skapat också dem?
Är det inte en enda som har berett oss i modersskötet?
16 Har jag nekat de fattiga vad de önskat
eller låtit änkans ögon försmäkta?
17 Har jag ensam ätit mitt bröd,
utan att den faderlöse fått äta av det?
18 Nej, från min ungdom har jag uppfostrat honom som en far,
och från första stund har jag tagit mig an änkor.
19 Har jag sett någon förgås utan kläder,
eller en fattig utan något att skyla sig med?
20 Har inte hans hjärta välsignat mig
och fick han ej värma sig i ull från mina lamm?
21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse
när jag såg mig ha medhåll i porten?
22 Då må min axel lossna från min skuldra
och min arm brytas från sin led.
23 Jag måste då frukta bestraffning från Gud
och skulle stå maktlös inför hans majestät.
24 Satte jag mitt hopp till guldet,
kallade jag det rena guldet min förtröstan?
25 Gladdes jag över att min rikedom blev stor
och att min hand förvärvade så mycket?
26 Hände det, när jag såg solljuset, hur det sken, och månen,
hur härlig den skred fram,
27 att mitt hjärta i hemlighet lät sig förföras och jag gav dem en handkyss?
28 Också det hade varit en straffbar missgärning,
ty jag hade då förnekat Gud i höjden.
29 Har jag glatt mig åt min fiendes olycka,
fröjdat mig när något ont drabbade honom?
30 Nej, jag tillät inte min mun att synda
genom att med en förbannelse begära hans liv.
31 Mitt husfolk kan vittna:
"Var och en fick mätta sig med kött vid hans bord."
32 Främlingen behövde ej övernatta på gatan,
jag öppnade mina dörrar mot vägen.
33 Har jag dolt mina överträdelser likt Adam
och gömt min missgärning inom mig,
34 av fruktan för allt folket
och av rädsla för fränders förakt,
så att jag teg och ej gick utanför min dörr?
35 O, att jag hade någon som lyssnade på mig!
Se, här är min underskrift.
Den Allsmäktige må svara mig.
Låt mig se min motparts anklagelseskrift!
36 Sannerligen, jag skulle bära den på min skuldra,
jag skulle fästa den på mig som en krona.
37 Jag skulle berätta för honom om alla mina steg,
som en furste skulle jag möta honom.
38 Har min mark ropat över mig,
har dess fåror gråtit med varandra?
39 Har jag ätit frukten från den utan att betala,
eller sugit ut dem som brukade jorden?
40 Då må törne växa upp i stället för vete,
ogräs i stället för korn.
Slut på Jobs tal.
Copyright © 1998 by David H. Stern. All rights reserved.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln