Font Size
Job 30
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Job 30
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
30 Men i dag hånas jag av män som är yngre än jag,
vilkas fäder jag inte ens skulle ha godkänt som mina fårhundar.
2 Vad har jag för nytta av deras styrka
när de saknar livskraft?
3 De är märkta av nöd och hunger
och har drivits ut i öknar och vildmarker.[a]
4 Där ute plockar de saltört bland snåren,
deras föda är ginströtter.
5 De är utstötta från samhällets gemenskap,
och man skriker till dem som till tjuvar.
6 Nu bor de i torra raviner,
i jordhålor och skrevor i bergen.
7 De skriker bland snåren
och tränger sig samman under buskarna.
8 De är ättlingar till dårar, utan namn,
utjagade ur landet.
9 Deras söner hånar mig nu,
jag blir en visa, ett ordspråk för dem.
10 De föraktar mig
och vill inte komma i närheten av mig,
och de drar sig inte för att spotta mig i ansiktet.
11 Nu när Gud har lossat strängen på min pilbåge och slagit mig,
tar de avstånd från all hänsyn till mig.
12 Från höger attackeras jag av slöddret,
de lägger fällor för mig,
de banar väg för mitt fördärv.
13 De river upp min väg
och vill få mig ruinerad,
utan hjälp från andra.
14 De kommer som genom en bred bräsch,
de väller fram mellan ruinerna.[b]
15 Fasor väller över mig,
min ära rycks bort som med en vind,
min räddning försvinner som ett moln.
16 Mitt innersta töms i mig,
lidandets dagar griper tag i mig.
17 Om natten genomborras mina ben,
den gnagande smärtan finner ingen vila.
18 Kraftfullt griper han tag i min klädnad,
håller fast mig i kragen,[c]
19 kastar ner mig i smutsen,
och jag blir som stoft och aska.
20 Jag ropar till dig, men du svarar mig inte.
Jag står upp, men du bara ser på mig[d].
21 Du vänder dig grymt mot mig
och ansätter mig med stor makt.
22 Du kastar iväg mig i vinden och låter mig rida på den,
du upplöser mig i stormen.
23 Jag vet att du vill föra mig till döden,
till den plats där allt levande samlas.
24 Man lyfter inte handen mot en hjälplös
som ropar på hjälp i sin nöd.
25 Grät jag inte över dem som hade problem,
var jag inte bekymrad för de fattiga?
26 Jag hoppades på det goda,
men det onda kom.
Jag väntade på ljus,
men mörkret kom.
27 Oron kokar i mitt inre, jag finner ingen ro,
lidandets dagar möter mig.
28 Jag är mörk,
men inte av solens strålar.[e]
Jag reser mig upp i folksamlingen
och ropar på hjälp.
29 Jag har blivit schakalers bror
och berguvars vän.
30 Min hy är svart och flagnar av,
min kropp hettar av feber.
31 Mitt harpospel är klagan
och mitt flöjtspel gråt.
Footnotes
- 30:3 Grundtextens innebörd är osäker.
- 30:14 Grundtextens innebörd är osäker.
- 30:18 Grundtextens innebörd är osäker. Det troligaste är att ”han” syftar på Gud (se v. 20f.) men kan också översättas det och syftar då på någonting annat, t.ex. erfarenheter som beskrivs i föregående verser.
- 30:20 Enligt bl.a. en hebreisk handskrift och Vulgata: men du ser mig inte.
- 30:28 Tanken kan också vara: Jag går sörjande, utan något solsken.
Job 30
Svenska Folkbibeln
Job 30
Svenska Folkbibeln
30 Nu skrattar de åt mig, dessa som är yngre än jag,
de vilkas fäder jag aktade för ringa att ens sätta
bland mina vallhundar.
2 Vilken hjälp skulle deras händer kunna ge mig,
dessa som saknar all livskraft?
3 De är utmärglade av nöd och hunger,
de gnager av det torra landet
som redan förut var öde och ödsligt.
4 De plockar saltörter bland snåren,
och ginströtter är deras mat.
5 De drivs ut från menigheten,
man ropar efter dem som efter tjuvar.
6 De måste bo i otäcka raviner,
i jordhålor och bergsskrevor.
7 De skriker bland snåren,
de kryper ihop under nässlor.
8 De är uslingar och ärelösa,
utjagade ur landet.
9 För dem har jag nu blivit en nidvisa,
jag har blivit ett ordspråk bland dem.
10 De avskyr mig och håller sig borta från mig,
de tvekar inte att spotta mig i ansiktet.
11 Gud har lossat strängen på min båge och plågat mig,
därför beter de sig tygellöst inför mina ögon.
12 Vid min högra sida reser sig slöddret,
de slår undan mina fötter
och banar sig väg för att fördärva mig.
13 De river upp min stig,
de arbetar på mitt fördärv,
men de får ingen hjälp.
14 De bryter fram som genom en bred rämna,
de vältrar sig fram mellan ruinerna.
15 Fasor väller över mig,
min ära rycks bort som en storm,
och lik ett moln har min räddning försvunnit.
16 Nu utgjuter sig min själ inom mig,
och plågans dagar håller mig fast.
17 Natten borrar i mina ben,
den gnagande pinan tar ingen vila.
18 Med stor kraft griper han min mantel
han fattar mig i min livklädnad.
19 Han har vräkt mig ner i dyn,
och jag liknar stoft och aska.
20 Jag ropar till dig, men du svarar mig inte.
Jag reser mig upp, men du bara ser på mig.
21 Du har blivit grym mot mig,
med din starka hand ansätter du mig.
22 Du lyfter upp mig till vinden och för mig bort,
du slungar mig av och an i stormen.
23 Jag vet att du vill föra mig till döden,
till den boning dit allt levande samlas.
24 Men räcker man ej ut handen när man faller,
ropar man ej efter hjälp när olycka har kommit?
25 Grät jag inte över den som hade hårda dagar,
led inte min själ med den fattige?
26 Men när jag sökte det goda, kom det onda,
när jag väntade på ljus, kom mörker.
27 Mitt innersta kokar och får ingen ro,
dagar av plåga har mött mig.
28 Svart går jag omkring, men inte av solen.
Jag står upp mitt bland folket och ropar på hjälp.
29 Jag har blivit en bror till schakalerna,
en vän till strutsarna.
30 Min hud har blivit svart och faller av mig,
mina ben brinner av hetta.
31 Mitt harpospel är bytt i sorgelåt,
mitt flöjtspel i högljudd gråt.
Job 30
New International Version
Job 30
New International Version
30 “But now they mock me,(A)
men younger than I,
whose fathers I would have disdained
to put with my sheep dogs.(B)
2 Of what use was the strength of their hands to me,
since their vigor had gone from them?
3 Haggard from want and hunger,
they roamed[a] the parched land(C)
in desolate wastelands(D) at night.(E)
4 In the brush they gathered salt herbs,(F)
and their food[b] was the root of the broom bush.(G)
5 They were banished from human society,
shouted at as if they were thieves.
6 They were forced to live in the dry stream beds,
among the rocks and in holes in the ground.(H)
7 They brayed(I) among the bushes(J)
and huddled in the undergrowth.
8 A base and nameless brood,(K)
they were driven out of the land.(L)
9 “And now those young men mock me(M) in song;(N)
I have become a byword(O) among them.
10 They detest me(P) and keep their distance;
they do not hesitate to spit in my face.(Q)
11 Now that God has unstrung my bow(R) and afflicted me,(S)
they throw off restraint(T) in my presence.
12 On my right(U) the tribe[c] attacks;
they lay snares(V) for my feet,(W)
they build their siege ramps against me.(X)
13 They break up my road;(Y)
they succeed in destroying me.(Z)
‘No one can help him,’ they say.
14 They advance as through a gaping breach;(AA)
amid the ruins they come rolling in.
15 Terrors(AB) overwhelm me;(AC)
my dignity is driven away as by the wind,
my safety vanishes like a cloud.(AD)
16 “And now my life ebbs away;(AE)
days of suffering grip me.(AF)
17 Night pierces my bones;
my gnawing pains never rest.(AG)
18 In his great power(AH) God becomes like clothing to me[d];
he binds me like the neck of my garment.
19 He throws me into the mud,(AI)
and I am reduced to dust and ashes.(AJ)
20 “I cry out to you,(AK) God, but you do not answer;(AL)
I stand up, but you merely look at me.
21 You turn on me ruthlessly;(AM)
with the might of your hand(AN) you attack me.(AO)
22 You snatch me up and drive me before the wind;(AP)
you toss me about in the storm.(AQ)
23 I know you will bring me down to death,(AR)
to the place appointed for all the living.(AS)
24 “Surely no one lays a hand on a broken man(AT)
when he cries for help in his distress.(AU)
25 Have I not wept for those in trouble?(AV)
Has not my soul grieved for the poor?(AW)
26 Yet when I hoped for good, evil came;
when I looked for light, then came darkness.(AX)
27 The churning inside me never stops;(AY)
days of suffering confront me.(AZ)
28 I go about blackened,(BA) but not by the sun;
I stand up in the assembly and cry for help.(BB)
29 I have become a brother of jackals,(BC)
a companion of owls.(BD)
30 My skin grows black(BE) and peels;(BF)
my body burns with fever.(BG)
31 My lyre is tuned to mourning,(BH)
and my pipe(BI) to the sound of wailing.
Job 30
King James Version
Job 30
King James Version
30 But now they that are younger than I have me in derision, whose fathers I would have disdained to have set with the dogs of my flock.
2 Yea, whereto might the strength of their hands profit me, in whom old age was perished?
3 For want and famine they were solitary; fleeing into the wilderness in former time desolate and waste.
4 Who cut up mallows by the bushes, and juniper roots for their meat.
5 They were driven forth from among men, (they cried after them as after a thief;)
6 To dwell in the cliffs of the valleys, in caves of the earth, and in the rocks.
7 Among the bushes they brayed; under the nettles they were gathered together.
8 They were children of fools, yea, children of base men: they were viler than the earth.
9 And now am I their song, yea, I am their byword.
10 They abhor me, they flee far from me, and spare not to spit in my face.
11 Because he hath loosed my cord, and afflicted me, they have also let loose the bridle before me.
12 Upon my right hand rise the youth; they push away my feet, and they raise up against me the ways of their destruction.
13 They mar my path, they set forward my calamity, they have no helper.
14 They came upon me as a wide breaking in of waters: in the desolation they rolled themselves upon me.
15 Terrors are turned upon me: they pursue my soul as the wind: and my welfare passeth away as a cloud.
16 And now my soul is poured out upon me; the days of affliction have taken hold upon me.
17 My bones are pierced in me in the night season: and my sinews take no rest.
18 By the great force of my disease is my garment changed: it bindeth me about as the collar of my coat.
19 He hath cast me into the mire, and I am become like dust and ashes.
20 I cry unto thee, and thou dost not hear me: I stand up, and thou regardest me not.
21 Thou art become cruel to me: with thy strong hand thou opposest thyself against me.
22 Thou liftest me up to the wind; thou causest me to ride upon it, and dissolvest my substance.
23 For I know that thou wilt bring me to death, and to the house appointed for all living.
24 Howbeit he will not stretch out his hand to the grave, though they cry in his destruction.
25 Did not I weep for him that was in trouble? was not my soul grieved for the poor?
26 When I looked for good, then evil came unto me: and when I waited for light, there came darkness.
27 My bowels boiled, and rested not: the days of affliction prevented me.
28 I went mourning without the sun: I stood up, and I cried in the congregation.
29 I am a brother to dragons, and a companion to owls.
30 My skin is black upon me, and my bones are burned with heat.
31 My harp also is turned to mourning, and my organ into the voice of them that weep.
Job 30
New King James Version
Job 30
New King James Version
Job’s Wealth Now Poverty
30 “But now they mock at me, men [a]younger than I,
Whose fathers I disdained to put with the dogs of my flock.
2 Indeed, what profit is the strength of their hands to me?
Their vigor has perished.
3 They are gaunt from want and famine,
Fleeing late to the wilderness, desolate and waste,
4 Who pluck [b]mallow by the bushes,
And broom tree roots for their food.
5 They were driven out from among men,
They shouted at them as at a thief.
6 They had to live in the clefts of the [c]valleys,
In [d]caves of the earth and the rocks.
7 Among the bushes they brayed,
Under the nettles they nestled.
8 They were sons of fools,
Yes, sons of vile men;
They were scourged from the land.
9 “And(A) now I am their taunting song;
Yes, I am their byword.
10 They abhor me, they keep far from me;
They do not hesitate (B)to spit in my face.
11 Because (C)He has loosed [e]my bowstring and afflicted me,
They have cast off restraint before me.
12 At my right hand the rabble arises;
They push away my feet,
And (D)they raise against me their ways of destruction.
13 They break up my path,
They promote my calamity;
They have no helper.
14 They come as broad breakers;
Under the ruinous storm they roll along.
15 Terrors are turned upon me;
They pursue my honor as the wind,
And my prosperity has passed like a cloud.
16 “And(E) now my soul is (F)poured out because of my plight;
The days of affliction take hold of me.
17 My bones are pierced in me at night,
And my gnawing pains take no rest.
18 By great force my garment is disfigured;
It binds me about as the collar of my coat.
19 He has cast me into the mire,
And I have become like dust and ashes.
20 “I (G)cry out to You, but You do not answer me;
I stand up, and You regard me.
21 But You have become cruel to me;
With the strength of Your hand You (H)oppose me.
22 You lift me up to the wind and cause me to ride on it;
You spoil my success.
23 For I know that You will bring me to death,
And to the house (I)appointed for all living.
24 “Surely He would not stretch out His hand against a heap of ruins,
If they cry out when He destroys it.
25 (J)Have I not wept for him who was in trouble?
Has not my soul grieved for the poor?
26 (K)But when I looked for good, evil came to me;
And when I waited for light, then came darkness.
27 [f]My heart is in turmoil and cannot rest;
Days of affliction confront me.
28 (L)I go about mourning, but not in the sun;
I stand up in the assembly and cry out for help.
29 (M)I am a brother of jackals,
And a companion of ostriches.
30 (N)My skin grows black and falls from me;
(O)My bones burn with fever.
31 My harp is turned to mourning,
And my flute to the voice of those who weep.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Svenska Folkbibeln (SFB)
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.
New King James Version (NKJV) 
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.