Job 30
New Living Translation
Job Speaks of His Anguish
30 “But now I am mocked by people younger than I,
by young men whose fathers are not worthy to run with my sheepdogs.
2 A lot of good they are to me—
those worn-out wretches!
3 They are gaunt from poverty and hunger.
They claw the dry ground in desolate wastelands.
4 They pluck wild greens from among the bushes
and eat from the roots of broom trees.
5 They are driven from human society,
and people shout at them as if they were thieves.
6 So now they live in frightening ravines,
in caves and among the rocks.
7 They sound like animals howling among the bushes,
huddled together beneath the nettles.
8 They are nameless fools,
outcasts from society.
9 “And now they mock me with vulgar songs!
They taunt me!
10 They despise me and won’t come near me,
except to spit in my face.
11 For God has cut my bowstring.
He has humbled me,
so they have thrown off all restraint.
12 These outcasts oppose me to my face.
They send me sprawling
and lay traps in my path.
13 They block my road
and do everything they can to destroy me.
They know I have no one to help me.
14 They come at me from all directions.
They jump on me when I am down.
15 I live in terror now.
My honor has blown away in the wind,
and my prosperity has vanished like a cloud.
16 “And now my life seeps away.
Depression haunts my days.
17 At night my bones are filled with pain,
which gnaws at me relentlessly.
18 With a strong hand, God grabs my shirt.[a]
He grips me by the collar of my coat.
19 He has thrown me into the mud.
I’m nothing more than dust and ashes.
20 “I cry to you, O God, but you don’t answer.
I stand before you, but you don’t even look.
21 You have become cruel toward me.
You use your power to persecute me.
22 You throw me into the whirlwind
and destroy me in the storm.
23 And I know you are sending me to my death—
the destination of all who live.
24 “Surely no one would turn against the needy
when they cry for help in their trouble.
25 Did I not weep for those in trouble?
Was I not deeply grieved for the needy?
26 So I looked for good, but evil came instead.
I waited for the light, but darkness fell.
27 My heart is troubled and restless.
Days of suffering torment me.
28 I walk in gloom, without sunlight.
I stand in the public square and cry for help.
29 Instead, I am considered a brother to jackals
and a companion to owls.
30 My skin has turned dark,
and my bones burn with fever.
31 My harp plays sad music,
and my flute accompanies those who weep.
Footnotes
- 30:18 As in Greek version; Hebrew reads hand, my garment is disfigured.
Job 30
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
30 Men i dag hånas jag av unga män, vars fäder jag inte skulle ha satt högre än mina fårhundar.
2 Vad har jag för nytta av deras styrka när de saknar livskraft?
3 De är märkta av hunger och har drivits ut i öknar och vildmarker.
4 Där ute lever de av gräs och rötter,
5 utstötta från samhällets gemenskap som tjuvar.
6 Nu bor de i klyftor och grottor i bergen.
7 De strövar som djur bland buskarna och tränger sig samman i snåren för att få skydd.
8 De har drivits ut ur landet, namnlösa och utan någonstans att bo.
9 Deras söner är det som nu hånar mig och gör mig till åtlöje!
10 De föraktar mig och vill inte komma i närheten av mig, och de drar sig inte för att spotta mig i ansiktet.
11 Nu när Gud har gjort mig försvarslös, som en pilbåge utan bågsträng, passar de på att förödmjuka mig.
12 De attackerar mig och lägger fällor för mig.
13 De hindrar mig på vägen och lyckas utan hjälp från andra.
14 De kommer över mig från alla håll. De rusar på mig när jag är värnlös, och hela min tillvaro ligger i ruiner.
15 Numera lever jag i skräck, utan värdighet och trygghet.
16 Livet rinner sakta ur mig, och varje dag är ett lidande.
17 Mina nätter är fyllda av smärta och gnagande oro.
18 Hela natten igenom kastar jag mig av och an.
19 Gud har mig i sitt grepp, och han tvingar mig ner i smutsen och lämnar mig där.
20 Jag ropar till dig, Gud, men du svarar mig inte. Jag står framför dig, men du vill inte ens se åt mitt håll.
21 Du har blivit grym mot mig och förföljer mig med stor makt och styrka.
22 Du kastar in mig i virvelvinden och låter stormen slita i mig.
23 Jag vet att din avsikt är att ta livet av mig.
24 Ändå väntade jag mig att någon skulle fånga upp mig i fallet. Jag hoppades på räddning och att någon skulle fatta min utsträckta hand.
25 Jag grät över dem som hade problem! Jag var bekymrad för dem som behövde hjälp!
26 Därför förväntade jag mig omtanke, men jag har bara mött elakhet. Jag har väntat på ljus, men mörker härskar.
27 Oron mal i mitt inre, och varje dag är en plåga.
28-29 Jag är mörk i skinnet, men inte av solens strålar. Jag reser mig upp och ropar på hjälp. Men jag kunde lika gärna låta bli, för man lägger inte mer märke till mina rop än till schakalers och ugglors.
30 Min hy är utan glans och flagnar av, min kropp hettar av feber.
31 Jag är nedstämd och ur mig kommer bara klagan.
Holy Bible, New Living Translation, copyright © 1996, 2004, 2015 by Tyndale House Foundation. Used by permission of Tyndale House Publishers, Inc., Carol Stream, Illinois 60188. All rights reserved.
.png)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica