Passage Resources Hebrew/Greek Your Content
Previous Next
Add parallel Print Page Options
Close LSB

Job 30
Legacy Standard Bible

30 “But now those younger than I (A)laugh at me,
Whose fathers I rejected even to put with the dogs of my flock.
2 Indeed, what good was the strength of their hands to me?
Vigor had perished from them.
3 From want and famine they are gaunt,
Who gnaw the dry ground by night in destruction and desolation,
4 Who pluck [a]mallow by the bushes,
And whose food is the root of the broom tree.
5 They are driven from the community;
They shout against them as against a thief,
6 So that they dwell in the slopes of the [b]valleys,
In holes of the dust and of the rocks.
7 Among the bushes they [c]cry out;
Under the nettles they are gathered together.
8 [d]Wicked fools, even [e]those without a name,
They were scourged from the land.

9 “And now I have become their mocking (B)song;
I have even become a (C)taunting word to them.
10 They abhor me and keep a distance from me,
And they do not [f]hold back from (D)spitting at my face.
11 Because [g]He has loosed [h]His [i]bowstring and (E)afflicted me,
They have thrust aside (F)their bridle before me.
12 On the right hand their [j]brood arises;
They (G)thrust aside my feet (H)and build up against me their ways to disaster.
13 They (I)break up my path;
They profit [k]from my destruction;
They have no helper.
14 As through a wide breach they come,
[l]Amid the storm they roll on.
15 (J)Terrors are turned against me;
They pursue my nobility as the wind,
And my hope for salvation has passed away (K)like a cloud.

16 “And now (L)my soul is poured out [m]within me;
Days of affliction have seized me.
17 At night it pierces (M)my bones [n]within me,
And my gnawing pains take no rest.
18 By a great force my garment is (N)distorted;
It seizes me about as the collar of my tunic.
19 He has cast me into the (O)mire,
And I have become like dust and ashes.
20 I (P)cry out to You for help, but You do not answer me;
I stand up, and You carefully consider how to be against me.
21 You have [o]become cruel to me;
With the might of Your hand You (Q)hunted me down.
22 You (R)lift me up to the wind and cause me to ride;
And You melt me away in a storm.
23 For I know that You (S)will bring me to death
And to the (T)house of meeting for all living.

24 “Yet does not one in a heap of ruins stretch out his hand,
Or, in his upheaval, is there a (U)cry for help because of them?
25 Have I not (V)wept for the [p]one whose life is hard?
Was not my soul grieved for (W)the needy?
26 When I (X)hoped for good, then evil came;
When I waited for light, (Y)then thick darkness came.
27 [q]I am boiling (Z)within and cannot be silent;
Days of affliction confront me.
28 I go about (AA)darkened but not by the sun;
I stand up in the assembly and (AB)cry out for help.
29 I have become a brother to (AC)jackals
And a companion of ostriches.
30 My (AD)skin turns black [r]on me,
And my (AE)bones burn with [s]fever.
31 Therefore my (AF)harp [t]is turned to mourning,
And my flute to the sound of those who weep.

Footnotes

  1. Job 30:4 Plant of the salt marshes
  2. Job 30:6 Or wadis
  3. Job 30:7 Or bray
  4. Job 30:8 Lit Sons of fools
  5. Job 30:8 Lit sons
  6. Job 30:10 Lit withhold spit from my face
  7. Job 30:11 Or they
  8. Job 30:11 Some mss my
  9. Job 30:11 Or cord
  10. Job 30:12 Possibly sprout, offspring
  11. Job 30:13 Lit for
  12. Job 30:14 Lit Under
  13. Job 30:16 Lit upon
  14. Job 30:17 Lit from upon
  15. Job 30:21 Lit turned to be
  16. Job 30:25 Lit hard of day
  17. Job 30:27 Lit My inward parts are boiling
  18. Job 30:30 Lit from upon
  19. Job 30:30 Lit heat
  20. Job 30:31 Lit becomes
Close NUB

Job 30
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

30 Men i dag hånas jag av män som är yngre än jag,
    vilkas fäder jag inte ens skulle ha godkänt som mina fårhundar.
2 Vad har jag för nytta av deras styrka
    när de saknar livskraft?
3 De är märkta av nöd och hunger
    och har drivits ut i öknar och vildmarker.[a]
4 Där ute plockar de saltört bland snåren,
    deras föda är ginströtter.
5 De är utstötta från samhällets gemenskap,
    och man skriker till dem som till tjuvar.
6 Nu bor de i torra raviner,
    i jordhålor och skrevor i bergen.
7 De skriker bland snåren
    och tränger sig samman under buskarna.
8 De är ättlingar till dårar, utan namn,
    utjagade ur landet.

9 Deras söner hånar mig nu,
    jag blir en visa, ett ordspråk för dem.
10 De föraktar mig
    och vill inte komma i närheten av mig,
och de drar sig inte för att spotta mig i ansiktet.
11     Nu när Gud har lossat strängen på min pilbåge och slagit mig,
tar de avstånd från all hänsyn till mig.
12     Från höger attackeras jag av slöddret,
de lägger fällor för mig,
    de banar väg för mitt fördärv.
13 De river upp min väg
    och vill få mig ruinerad,
utan hjälp från andra.
14     De kommer som genom en bred bräsch,
de väller fram mellan ruinerna.[b]
15     Fasor väller över mig,
min ära rycks bort som med en vind,
    min räddning försvinner som ett moln.

16 Mitt innersta töms i mig,
    lidandets dagar griper tag i mig.
17 Om natten genomborras mina ben,
    den gnagande smärtan finner ingen vila.
18 Kraftfullt griper han tag i min klädnad,
    håller fast mig i kragen,[c]
19 kastar ner mig i smutsen,
    och jag blir som stoft och aska.

20 Jag ropar till dig, men du svarar mig inte.
    Jag står upp, men du bara ser på mig[d].
21 Du vänder dig grymt mot mig
    och ansätter mig med stor makt.
22 Du kastar iväg mig i vinden och låter mig rida på den,
    du upplöser mig i stormen.
23 Jag vet att du vill föra mig till döden,
    till den plats där allt levande samlas.

24 Man lyfter inte handen mot en hjälplös
    som ropar på hjälp i sin nöd.
25 Grät jag inte över dem som hade problem,
    var jag inte bekymrad för de fattiga?
26 Jag hoppades på det goda,
    men det onda kom.
Jag väntade på ljus,
    men mörkret kom.
27 Oron kokar i mitt inre, jag finner ingen ro,
    lidandets dagar möter mig.
28 Jag är mörk,
    men inte av solens strålar.[e]
Jag reser mig upp i folksamlingen
    och ropar på hjälp.
29 Jag har blivit schakalers bror
    och berguvars vän.
30 Min hy är svart och flagnar av,
    min kropp hettar av feber.
31 Mitt harpospel är klagan
    och mitt flöjtspel gråt.

Footnotes

  1. 30:3 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 30:14 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 30:18 Grundtextens innebörd är osäker. Det troligaste är att ”han” syftar på Gud (se v. 20f.) men kan också översättas det och syftar då på någonting annat, t.ex. erfarenheter som beskrivs i föregående verser.
  4. 30:20 Enligt bl.a. en hebreisk handskrift och Vulgata: men du ser mig inte.
  5. 30:28 Tanken kan också vara: Jag går sörjande, utan något solsken.
Next
Job 29
Job 31
Next
dropdown
Legacy Standard Bible (LSB)

Legacy Standard Bible Copyright ©2021 by The Lockman Foundation. All rights reserved. Managed in partnership with Three Sixteen Publishing Inc. LSBible.org For Permission to Quote Information visit https://www.LSBible.org.

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.