Add parallel Print Page Options

Yobu Akolimira Olunaku kwe Yazaalirwa

Oluvannyuma lw’ebyo, Yobu n’ayasamya akamwa ke n’akolimira olunaku kwe yazaalirwa. N’agamba nti,

(A)“Olunaku kwe nazaalirwa luzikirire,
    n’ekiro lwe kyalangirirwa nti omwana mulenzi.
Olunaku olwo lubuutikirwe ekizikiza,
    omusana guleme okulwakako,
    Katonda aleme okulufaako.
(B)Ekizikiza n’ekisiikirize eky’okufa birujjule,
    ekire kirutuuleko,
    ekizikiza kikankanye ekitangaala kyalwo.
(C)Ekizikiza ekikutte be zigizigi kirunyage,
    luleme okubalirwa awamu n’ennaku eziri mu mwaka,
    wadde okuyingizibwa mu ezo eziri mu mwezi.
Yee, lubeere lugumba,
    waleme okuba eddoboozi lyonna ery’essanyu eririwulirwako.
(D)Abo abakolimira ennyanja n’ennaku balukolimire,
    n’abo abamanyi okuzuukusa agasolo galukwata mu nnyanja, balukolimire.
(E)Emmunyeenye ez’omu matulutulu gaalwo zibe ekizikiza,
    lulindirire ekitangaala kirubulwe,
    luleme okulaba ebikowe by’oku nkya.
10 Kubanga terwaggala nzigi za lubuto lwa mmange,
    nneme okulaba obuyinike.

11 (F)“Lwaki saafa nga nzalibwa,
    oba ne nfa nga nva mu lubuto lwa mmange?
12 (G)Lwaki amaviivi ganzikiriza okugatuulako
    era n’amabeere okugayonka?
13 (H)Kaakano nandibadde ngalamidde nga neesirikidde,
    nandibadde neebase nga neewummulidde,
14 (I)wamu ne bakabaka n’abakungu ab’ensi,
    abezimbira embiri kaakano amatongo,
15 (J)oba n’abalangira abaalina zaabu,
    abajjuzanga ffeeza mu nnyumba zaabwe.
16 (K)Oba lwaki saaziikibwa ng’omwana azaaliddwa ng’afudde,
    atalabye ku kitangaala?
17 (L)Eyo ababi gye batatawaanyizibwa,
    era n’abakooye gye bawummulira.
18 (M)Abasibe gye bawummulira awamu,
    gye batawulirira kiragiro ky’oyo abaduumira.
19 Abakopi n’abakungu gye babeera;
    abaddu gye batatuntuzibwa bakama baabwe.

20 (N)“Lwaki omuyinike aweebwa ekitangaala,
    ne kimulisiza oyo alumwa mu mwoyo,
21 (O)era lwaki yeegomba okufa naye ne kutajja,
    n’akunoonya okusinga obugagga obuziikiddwa,
22 abajaguza ekisukkiridde,
    ne basanyuka ng’atuuse ku ntaana?
23 (P)Lwaki okuwa ekitangaala oyo,
    atayinza kulaba kkubo,
    Katonda gw’akomedde?
24 (Q)Kubanga nkaaba mu kifo ky’okulya,
    n’okusinda kwange kufukumuka ng’amazzi.
25 (R)Ekintu kye nantiiranga ddala
    era kye nakyawa kye kyantukako.
26 (S)Siwummudde wadde okusiriikirira wadde okuba n’emirembe,
    wabula buzibu bwereere bwe bunzijidde.”

Job förbannar att han blivit född

Till sist öppnade Job munnen och förbannade den dag då han föddes:

2-3 Måtte den dag då jag föddes och den natt när jag blev till vara förbannad, sa han.

Måtte den dagen för alltid vara glömd. Låt den vara glömd till och med av Gud och höljd i evigt mörker!

Ja, låt mörkret göra anspråk på den, och låt ett svart moln skugga den!

Måtte den strykas bland årets dagar och aldrig mer räknas.

Måtte den natten vara blek och glädjelös.

Låt besvärjare förbanna den!

Låt den nattens stjärnor försvinna! Låt den vänta på ljuset men aldrig få se gryningen.

10 Förbanna den, för att den inte tillslöt min mors livmoder, för att den lät mig bli född och drabbas av allt detta elände!

11 Varför fick jag inte dö i samma ögonblick som jag föddes?

12 Varför fanns det en famn beredd att ta emot mig och bröst villiga att amma mig?

13 Om jag bara hade fått dö då, skulle jag ha hållit mig tyst nu, sovit och varit stilla,

14-15 tillsammans med statsmän och kungar i all deras glans. Jag skulle få vila med rika furstar, vars slott är fulla av de dyrbaraste skatter.

16 Tänk om jag hade varit dödfödd! Tänk om jag aldrig hade andats eller hunnit se ljuset!

17 I döden upphör de onda med sin ondska, och där får de uttröttade vila.

18 Där har till och med fångarna det drägligt, utan fångvaktare som svär över dem.

19 Rika och fattiga är lika värda där, och slaven blir äntligen fri från sin herre.

20-21 Varför ska ljus och liv ges åt dem som är olyckliga och bittra, åt dem som längtar efter den död som aldrig kommer, eller åt dem som längtar efter den som efter en gömd skatt?

22 Vilken underbar befrielse och vilket jubel det blir, när de slutligen når fram!

23 Varför tillåts en människa att födas, om Gud bara ger henne ett liv i hopplöshet och förtvivlan?

24 Jag kan inte äta för allt mitt suckande, min klagan strömmar fram som vatten.

25 Det som jag alltid varit rädd för har hänt mig.

26 Jag har ingen frid och ingen vila, men gott om bekymmer.