Job 3
Segond 21
Dialogue entre Job et ses amis 3.1–31.40
Intervention n° 1 de Job
3 Après cela, Job parla enfin, et il maudit le jour de sa naissance. 2 Il s’exprima en disant:
3 «Qu’ils disparaissent, le jour où je suis né
et la nuit qui a dit: ‘Un garçon vigoureux a été conçu!’
4 Que ce jour se change en ténèbres,
que de là-haut Dieu ne s’en occupe pas
et que la lumière du jour ne l’éclaire plus!
5 Que les ténèbres et l'ombre de la mort le revendiquent,
que des nuages épais s’installent au-dessus de lui
et que de sombres phénomènes l'assaillent!
6 Que l’obscurité s’empare de cette nuit-là!
Qu'elle n’ait pas sa place parmi les jours de l'année,
qu'elle n’entre pas dans le décompte des mois!
7 Oui, que cette nuit soit stérile,
que la joie en soit exclue!
8 Qu'elle soit la cible de ceux qui maudissent les jours,
de ceux qui savent exciter le léviathan[a]!
9 Que les étoiles de son crépuscule s'obscurcissent,
qu'elle attende sans succès la lumière
et ne voie pas les lueurs de l'aurore!
10 En effet, elle n'a pas fermé les portes du ventre qui m’a porté,
pour m’empêcher de connaître le malheur.
11 »Pourquoi ne suis-je pas mort dans le ventre maternel?
Pourquoi n'ai-je pas expiré au sortir du ventre de ma mère?
12 Pourquoi ai-je trouvé des genoux pour m’accueillir
et des seins pour m'allaiter?
13 En effet, maintenant je serais couché, tranquille,
je dormirais en ce moment, en plein repos,
14 avec les rois et les conseillers de la terre
qui se sont construit des monuments aujourd’hui en ruine,
15 ou avec les princes qui possédaient de l'or
et qui accumulaient de l'argent dans leurs maisons.
16 Ou bien, comme l’enfant mort-né qui est resté caché, je n'existerais pas,
pareil aux tout-petits qui n'ont pas vu la lumière.
17 Là, les méchants cessent de s’agiter,
là se reposent ceux qui sont fatigués, sans force.
18 Les prisonniers s’y retrouvent tous en paix,
ils n'entendent plus la voix de l'oppresseur.
19 Là, petits et grands sont réunis,
l'esclave n'est plus soumis à son maître.
20 »Pourquoi Dieu donne-t-il la lumière à celui qui souffre,
la vie à ceux qui connaissent l'amertume,
21 qui attendent sans succès la mort
et la recherchent plus qu'un trésor,
22 qui se réjouiraient,
tout heureux et ravis, s'ils trouvaient le tombeau,
23 à l'homme incapable de savoir où aller
et que Dieu cerne de tous les côtés?
24 »En effet, la seule nourriture qui se présente à moi, ce sont mes soupirs,
et mes cris de détresse déferlent comme l'eau.
25 Ce dont j’ai peur, c'est ce qui m'arrive;
ce que je redoute, c'est ce qui m'atteint.
26 Je n'ai ni tranquillité, ni paix, ni repos;
c’est la tourmente qui survient.»
Footnotes
- Job 3:8 Le léviathan: monstre marin qui peut être identifié au crocodile.
Job 3
Svenska Folkbibeln 2015
Jobs första tal:
3 Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. 2 Han sade:
3 (A) Låt dagen då jag föddes
bli utplånad,
och natten som sade:
”En pojke är född.”
4 Låt den dagen vändas i mörker,
må Gud i höjden
inte fråga efter den
och inget dagsljus lysa över den.
5 Låt mörker och dödsskugga
återkräva den
och molnen sänka sig
över den.
Låt mörker slå den med skräck
under dagen.
6 Låt den natten gripas
av tjockaste mörker,
låt den inte räknas
bland årets dagar
eller få rum i månadernas krets.
7 Ja, låt den natten bli ofruktsam,
låt inget jubel höras under den.
8 (B) Låt dem som besvärjer dagar
förbanna den,
de som kan mana fram[a] Leviatan[b].
9 Låt dess stjärnor förmörkas
innan dagen gryr,
låt den förgäves vänta efter ljus,
låt den aldrig få se
gryningens strålar,
10 för den stängde inte dörrarna
till min moders liv
och dolde inte olyckan
för mina ögon.
11 (C) Varför fick jag inte dö vid födseln,
förgås när jag kom
ur min moders liv?
12 Varför fanns knän
som tog emot mig,
varför bröst där jag fick dia?
13 Då hade jag legat i ro,
jag hade sovit och vilat
14 tillsammans med kungar
och jordens rådsherrar
som byggde sig palatslika gravar,
15 eller med furstar som ägde guld
och fyllde sina hus med silver.
16 (D) Eller varför blev jag inte nergrävd
som ett dödfött foster,
som ett barn
som aldrig såg ljuset?
17 (E) Där rasar inte de gudlösa längre,
där vilar de som uttömt sin kraft.
18 Där har alla fångar fått ro,
de hör inte slavdrivarens röst.
19 Små och stora är där lika,
och slaven är fri från sin herre.
20 Varför ges ljus åt den olycklige
och liv åt plågade själar,
21 (F) som längtar efter döden
utan att den kommer
och söker den mer än någon skatt,
22 som gläds i jubel och fröjdar sig
när de finner sin grav?
23 (G) Varför ges liv
åt en man vars väg är dold,
åt den som är instängd av Gud?
24 (H) Suckar har blivit mitt dagliga bröd,
mina sorgerop strömmar
som vatten,
25 för det jag var rädd för
har drabbat mig,
det jag fasade för kommer över mig.
26 (I) Jag får ingen rast,
ingen ro, ingen vila,
ångest kommer över mig.
Job 3
King James Version
3 After this opened Job his mouth, and cursed his day.
2 And Job spake, and said,
3 Let the day perish wherein I was born, and the night in which it was said, There is a man child conceived.
4 Let that day be darkness; let not God regard it from above, neither let the light shine upon it.
5 Let darkness and the shadow of death stain it; let a cloud dwell upon it; let the blackness of the day terrify it.
6 As for that night, let darkness seize upon it; let it not be joined unto the days of the year, let it not come into the number of the months.
7 Lo, let that night be solitary, let no joyful voice come therein.
8 Let them curse it that curse the day, who are ready to raise up their mourning.
9 Let the stars of the twilight thereof be dark; let it look for light, but have none; neither let it see the dawning of the day:
10 Because it shut not up the doors of my mother's womb, nor hid sorrow from mine eyes.
11 Why died I not from the womb? why did I not give up the ghost when I came out of the belly?
12 Why did the knees prevent me? or why the breasts that I should suck?
13 For now should I have lain still and been quiet, I should have slept: then had I been at rest,
14 With kings and counsellors of the earth, which build desolate places for themselves;
15 Or with princes that had gold, who filled their houses with silver:
16 Or as an hidden untimely birth I had not been; as infants which never saw light.
17 There the wicked cease from troubling; and there the weary be at rest.
18 There the prisoners rest together; they hear not the voice of the oppressor.
19 The small and great are there; and the servant is free from his master.
20 Wherefore is light given to him that is in misery, and life unto the bitter in soul;
21 Which long for death, but it cometh not; and dig for it more than for hid treasures;
22 Which rejoice exceedingly, and are glad, when they can find the grave?
23 Why is light given to a man whose way is hid, and whom God hath hedged in?
24 For my sighing cometh before I eat, and my roarings are poured out like the waters.
25 For the thing which I greatly feared is come upon me, and that which I was afraid of is come unto me.
26 I was not in safety, neither had I rest, neither was I quiet; yet trouble came.
Version Segond 21 Copyright © 2007 Société Biblique de Genève by Société Biblique de Genève
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation