Job 3
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Job förbannar att han blivit född
3 Till sist öppnade Job munnen och förbannade den dag då han föddes:
2-3 Måtte den dag då jag föddes och den natt när jag blev till vara förbannad, sa han.
4 Måtte den dagen för alltid vara glömd. Låt den vara glömd till och med av Gud och höljd i evigt mörker!
5 Ja, låt mörkret göra anspråk på den, och låt ett svart moln skugga den!
6 Måtte den strykas bland årets dagar och aldrig mer räknas.
7 Måtte den natten vara blek och glädjelös.
8 Låt besvärjare förbanna den!
9 Låt den nattens stjärnor försvinna! Låt den vänta på ljuset men aldrig få se gryningen.
10 Förbanna den, för att den inte tillslöt min mors livmoder, för att den lät mig bli född och drabbas av allt detta elände!
11 Varför fick jag inte dö i samma ögonblick som jag föddes?
12 Varför fanns det en famn beredd att ta emot mig och bröst villiga att amma mig?
13 Om jag bara hade fått dö då, skulle jag ha hållit mig tyst nu, sovit och varit stilla,
14-15 tillsammans med statsmän och kungar i all deras glans. Jag skulle få vila med rika furstar, vars slott är fulla av de dyrbaraste skatter.
16 Tänk om jag hade varit dödfödd! Tänk om jag aldrig hade andats eller hunnit se ljuset!
17 I döden upphör de onda med sin ondska, och där får de uttröttade vila.
18 Där har till och med fångarna det drägligt, utan fångvaktare som svär över dem.
19 Rika och fattiga är lika värda där, och slaven blir äntligen fri från sin herre.
20-21 Varför ska ljus och liv ges åt dem som är olyckliga och bittra, åt dem som längtar efter den död som aldrig kommer, eller åt dem som längtar efter den som efter en gömd skatt?
22 Vilken underbar befrielse och vilket jubel det blir, när de slutligen når fram!
23 Varför tillåts en människa att födas, om Gud bara ger henne ett liv i hopplöshet och förtvivlan?
24 Jag kan inte äta för allt mitt suckande, min klagan strömmar fram som vatten.
25 Det som jag alltid varit rädd för har hänt mig.
26 Jag har ingen frid och ingen vila, men gott om bekymmer.
Job 3
Douay-Rheims 1899 American Edition
3 After this Job opened his mouth, and cursed his day,
2 And he said:
3 Let the day perish wherein I was born, and the night in which it was said: A man child is conceived.
4 Let that day be turned into darkness, let not God regard it from above, and let not the light shine upon it.
5 Let darkness, and the shadow of death cover it, let a mist overspread it, and let it be wrapped up in bitterness.
6 Let a darksome whirlwind seize upon that night, let it not be counted in the days of the year, nor numbered in the months.
7 Let that night be solitary, and not worthy of praise.
8 Let them curse it who curse the day. who are ready to raise up a leviathan:
9 Let the stars be darkened with the mist thereof: let it expect light and not see it, nor the rising of the dawning of the day:
10 Because it shut not up the doors of the womb that bore me, nor took away evils from my eyes.
11 Why did I not die in the womb, why did I not perish when I came out of the belly?
12 Why received upon the knees? why suckled at the breasts?
13 For now I should have been asleep and still, and should have rest in my sleep.
14 With kings and consuls of the earth, who build themselves solitudes:
15 Or with princes, that possess gold, and All their houses with silver:
16 Or as a hidden untimely birth I should not be, or as they that being conceived have not seen the light.
17 There the wicked cease from tumult, and there the wearied in strength are at rest.
18 And they sometime bound together without disquiet, have not heard the voice of the oppressor.
19 The small and great are there, and the servant is free from his master.
20 Why is light given to him that is in misery, and life to them that are in bitterness of soul?
21 That look for death, and it cometh not, as they that dig for a treasure:
22 And they rejoice exceedingly when they have found the grave.
23 To a man whose way is hidden, and God hath surrounded him with darkness?
24 Before I eat I sigh: and as overflowing waters, so is my roaring:
25 For the fear which I feared hath come upon me: and that which I was afraid of, hath befallen me.
26 Have I not dissembled? have I not kept silence? have I not been quiet? and indignation is come upon me.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Public Domain (Why are modern Bible translations copyrighted?)