Job 3
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Job förbannar att han blivit född
3 Till sist öppnade Job munnen och förbannade den dag då han föddes:
2-3 Måtte den dag då jag föddes och den natt när jag blev till vara förbannad, sa han.
4 Måtte den dagen för alltid vara glömd. Låt den vara glömd till och med av Gud och höljd i evigt mörker!
5 Ja, låt mörkret göra anspråk på den, och låt ett svart moln skugga den!
6 Måtte den strykas bland årets dagar och aldrig mer räknas.
7 Måtte den natten vara blek och glädjelös.
8 Låt besvärjare förbanna den!
9 Låt den nattens stjärnor försvinna! Låt den vänta på ljuset men aldrig få se gryningen.
10 Förbanna den, för att den inte tillslöt min mors livmoder, för att den lät mig bli född och drabbas av allt detta elände!
11 Varför fick jag inte dö i samma ögonblick som jag föddes?
12 Varför fanns det en famn beredd att ta emot mig och bröst villiga att amma mig?
13 Om jag bara hade fått dö då, skulle jag ha hållit mig tyst nu, sovit och varit stilla,
14-15 tillsammans med statsmän och kungar i all deras glans. Jag skulle få vila med rika furstar, vars slott är fulla av de dyrbaraste skatter.
16 Tänk om jag hade varit dödfödd! Tänk om jag aldrig hade andats eller hunnit se ljuset!
17 I döden upphör de onda med sin ondska, och där får de uttröttade vila.
18 Där har till och med fångarna det drägligt, utan fångvaktare som svär över dem.
19 Rika och fattiga är lika värda där, och slaven blir äntligen fri från sin herre.
20-21 Varför ska ljus och liv ges åt dem som är olyckliga och bittra, åt dem som längtar efter den död som aldrig kommer, eller åt dem som längtar efter den som efter en gömd skatt?
22 Vilken underbar befrielse och vilket jubel det blir, när de slutligen når fram!
23 Varför tillåts en människa att födas, om Gud bara ger henne ett liv i hopplöshet och förtvivlan?
24 Jag kan inte äta för allt mitt suckande, min klagan strömmar fram som vatten.
25 Det som jag alltid varit rädd för har hänt mig.
26 Jag har ingen frid och ingen vila, men gott om bekymmer.
Job 3
International Standard Version
Job Laments the Day He was Born
3 After this, Job spoke up solemnly, cursing[a] the day he was born.[b] 2 This is what Job said:
3 “Let the day when I was born be annihilated,
along with the night when it was announced,
‘It’s a boy!’[c]
4 Let that day be dark;
let God above not care about it;
let no light shine over it.
5 Let darkness and deep gloom reclaim it;
let clouds settle down on it;
let blackness in mid-day terrify it.
6 Let darkness carry that night away;
let it not take its place joyfully among the days of the year;
let it not be entered into the calendar.[d]
7 “Yes, let that night be barren;
let it not appear with its joyful shout.
8 Let whoever curses days curse it—
those who are ready to awaken monsters.[e]
9 Let the stars of its evening twilight be dark;
let it hope for light but let there be none;
let it not see the breaking rays[f] of the dawn.
10 “Because that night[g] refused to shut the doors of my mother’s[h] womb;
it failed to keep me from seeing this trouble.
11 Why didn’t I die while I was still in the womb,
or die while I was being born?
12 Why was there a lap[i] to hold me,
and why were there breasts to nurse me?
13 “If I had died,[j] I would be lying down by now,
undisturbed, asleep, and at rest,
14 along with kings and counselors of the earth,
who used to build for themselves what are now only[k] ruins,
15 or princes who amassed[l] gold for themselves,
and who kept filling their houses with silver.
16 “Or why was I not buried[m] like a stillborn child,[n]
like babies[o] who never saw the light?
17 In that place, the wicked stop causing trouble,
and there, those whose strength is exhausted are at rest.
18 In that place, those who once were prisoners will be at ease together;
they won’t hear the voice of oppressors.
19 The unimportant and the important are both there,
and the servant is free from his master.
20 “Why does God[p] give light to the sufferer
or life to the bitter person:
21 To those who are longing for death—
even though it does not come?
To those who search for it
more than for hidden treasure?
22 To those who are happy beyond measure[q]
when they reach their graves?
23 To the formerly successful[r] man who lost his way in life,
and God fenced him in?
24 “As far as I’m concerned, my food comes to me in the form of sighs,
and my cries of anguish pour out like water.
25 For the dreaded thing that I feared has happened to me,
what caused me to worry has engulfed[s] me.
26 I will not be at ease;
I will not be quiet;
I will not rest;
because trouble has arrived.”
Footnotes
- Job 3:1 Or Job opened his mouth and cursed
- Job 3:1 The Heb. lacks he was born
- Job 3:3 Lit. A man has been conceived
- Job 3:6 Lit. entered among the numbering of months
- Job 3:8 Lit. Leviathan; i.e. an ancient sea creature
- Job 3:9 Lit. the eyelashes
- Job 3:10 Lit. It
- Job 3:10 The Heb. lacks mother’s
- Job 3:12 Lit. Why were there knees
- Job 3:13 Lit. For
- Job 3:14 The Heb. lacks only
- Job 3:15 The Heb. lacks who amassed
- Job 3:16 Lit. hidden
- Job 3:16 Or miscarriage
- Job 3:16 Lit. children
- Job 3:20 Lit. he
- Job 3:22 Lit. happy with great rejoicing
- Job 3:23 Lit. the valiant
- Job 3:25 Lit. come
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Copyright © 1995-2014 by ISV Foundation. ALL RIGHTS RESERVED INTERNATIONALLY. Used by permission of Davidson Press, LLC.
