Job 29
Svenska 1917
29 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
3 då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
4 Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
5 då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
6 då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
7 När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
8 då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
9 Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
10 furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
11 Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
12 ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
13 Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14 I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
15 Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
16 Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
17 Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
18 Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
19 Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
20 Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
21 Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
22 Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
23 De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
24 När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
25 Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
Job 29
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jobs sista tal
29 Job fortsatte sitt tal:
2 Jag längtar tillbaka till månader som gått,
när Gud vakade över mig,
3 när hans lampa sken över mig,
när jag vandrade i hans ljus genom mörkret,
4 när jag var i min krafts tid,
när Guds vänskap fanns i mitt hus,
5 när den Väldige alltid var med mig,
när mina barn fanns runt omkring mig
6 när jag vadade i grädde,
och ur klippan rann floder av olja fram åt mig.
7 På den tiden när jag gick ut till stadsporten
och intog min plats på torget,
8 såg de yngre mig och gick åt sidan,
och de äldre reste sig av respekt för mig.
9 Furstar valde att inte yttra sig
och satte handen för munnen.
10 Furstarnas röst tystnade,
och deras tunga fastnade i gommen.
11 Alla som lyssnade till mig talade väl om mig,
alla som hörde mig stämde in i vad jag sa,
12 för jag räddade den fattige som ropade,
och den faderlöse, som inte hade någon som hjälpte.
13 Den döende välsignade mig,
och jag fick änkan att sjunga av glädje.
14 Rättfärdigheten var den dräkt jag tog på mig,
och rättvisan min mantel och huvudbonad.
15 Jag var den blindes ögon
och den lames fötter.
16 Jag var en far för de fattiga
och tog mig an den okändes sak.
17 Jag krossade käkarna på illgärningsmannen
och ryckte rovet från hans tänder.
18 Jag tänkte:
”Jag ska dö stilla och lugnt i mitt eget bo,
mina dagar ska bli många som sandkornen.
19 Min rot når till vatten,
nattens dagg vilar på mina grenar.
20 Min ära förnyas,
och bågen i min hand förblir ny.”
21 Förväntansfullt lyssnade man till mig då,
väntade tyst på mina råd.
22 När jag hade sagt mitt hade ingen något att tillägga,
för mina ord föll väl för dem.
23 De väntade på mig som på regn
och drack törstigt in varje ord som vårregn.
24 När jag log mot dem,
trodde de det knappt,
men när mitt ansikte lyste
fick de nytt mod.[a]
25 Jag valde en väg åt dem
och satt som deras hövding.
Jag levde som en kung bland sina trupper
och var som en tröstare för dem som sörjde.
Footnotes
- 29:24 Grundtextens innebörd är osäker.
Job 29
Svenska Folkbibeln
29 Job fortsatte sin utläggning. Han sade:
2 O, att jag vore som i förgångna månader,
som i de dagar då Gud vakade över mig,
3 då hans lykta sken över mitt huvud
och jag i hans ljus gick fram i mörkret,
4 då jag var i min krafts dagar,
då Guds godhet vilade över mitt hus,
5 då den Allsmäktige ännu var med mig,
och mina barn fanns runt omkring mig,
6 då mina fötter badade i gräddmjölk
och klippan göt ut bäckar av olja för mig.
7 När jag gick till porten i staden
och intog min plats på torget,
8 då drog sig de unga tillbaka när de såg mig,
och de gamla reste sig och blev stående.
9 Stormännen höll tillbaka sina ord
och lade handen på munnen.
10 Furstarnas röst tystnade,
tungan fastnade vid deras gom.
11 Varje öra som hörde mig prisade mig,
varje öga som såg mig lovordade mig.
12 Ty jag räddade den fattige som ropade,
och den faderlöse som ingen hjälpare hade.
13 Den döende välsignade mig,
änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14 I rättfärdighet klädde jag mig,
den var min klädnad.
Rättvisan var min mantel och huvudbonad.
15 Jag var ögon åt den blinde
och fötter åt den halte.
16 Jag var en fader åt de nödställda,
och den okändes sak redde jag ut.
17 Jag krossade den orättfärdiges käkar
och ryckte rovet undan hans tänder.
18 Jag tänkte då:
"I mitt eget bo kommer jag att dö,
mina dagar skall bli många som sanden.
19 Min rot sträcker sig till vatten,
och i mina grenar faller nattens dagg.
20 Min ära förnyas ständigt,
och min båge är alltid ny i min hand."
21 De lyssnade på mig och väntade,
de var tysta inför mitt råd.
22 Efter mig talade ingen,
och mina ord vederkvickte dem.
23 De väntade på mig som på regn,
de öppnade sin mun som efter vårregn.
24 Jag log mot dem när de misströstade,
och mitt ansiktes ljus tog de emot.
25 Jag valde väg åt dem och satt främst,
jag tronade som en kung bland sitt manskap,
likt en som tröstade de sörjande.
Job 29
New American Standard Bible
Job’s Past Was Glorious
29 Job again took up his (A)discourse and said,
2 “Oh that I were as in months gone by,
As in the days when God (B)watched over me;
3 When (C)His lamp shone over my head,
And (D)by His light I walked through darkness;
4 Just as I was in the days of my youth,
When the (E)protection of God was over my tent;
5 When [a]the Almighty was still with me,
And my children were around me;
6 When my steps were bathed in (F)cream,
And the (G)rock poured out streams of oil for me!
7 When I went out to (H)the gate of the city,
When I [b]took my seat in the public square,
8 The young men saw me and hid themselves,
And the old men arose and stood.
9 The leaders (I)stopped talking
And (J)put their hands on their mouths;
10 The voices of the prominent people were [c](K)hushed,
And their (L)tongues stuck to their palates.
11 For when (M)an ear heard, it called me blessed,
And when an eye saw, it testified in support of me,
12 Because I saved (N)the poor who cried for help,
And the (O)orphan who had no helper.
13 The blessing of the one who (P)was about to perish came upon me,
And I made the (Q)widow’s heart sing for joy.
14 I (R)put on righteousness, and it clothed me;
My justice was like a robe and a headband.
15 I was (S)eyes to those who were blind,
And feet to those who [d]could not walk.
16 I was a father to (T)the poor,
And I investigated the case which I did not know.
17 I (U)broke the jaws of the wicked
And rescued the prey from his teeth.
18 Then I [e]thought, ‘I will die with my [f]family,
And I will multiply my days as the sand.
19 My (V)root is spread out to the waters,
And (W)dew lies on my branch all night.
20 My glory is ever new with me,
And my (X)bow is renewed in my hand.’
21 “To me (Y)they listened and waited,
And they kept silent for my advice.
22 After my words (Z)they did not speak again,
And (AA)my speech dropped on them.
23 They waited for me as for the rain,
And opened their mouths as for the late rain.
24 I smiled at them when they did not believe,
And they did not look at [g]my kindness ungraciously.
25 I chose a way for them and sat as (AB)chief,
And lived as a king among the troops,
As one who (AC)comforted the mourners.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
New American Standard Bible®, Copyright © 1960, 1971, 1977, 1995, 2020 by The Lockman Foundation. All rights reserved.
