Font Size
Job 29
Svenska Folkbibeln
Job 29
Svenska Folkbibeln
29 Job fortsatte sin utläggning. Han sade:
2 O, att jag vore som i förgångna månader,
som i de dagar då Gud vakade över mig,
3 då hans lykta sken över mitt huvud
och jag i hans ljus gick fram i mörkret,
4 då jag var i min krafts dagar,
då Guds godhet vilade över mitt hus,
5 då den Allsmäktige ännu var med mig,
och mina barn fanns runt omkring mig,
6 då mina fötter badade i gräddmjölk
och klippan göt ut bäckar av olja för mig.
7 När jag gick till porten i staden
och intog min plats på torget,
8 då drog sig de unga tillbaka när de såg mig,
och de gamla reste sig och blev stående.
9 Stormännen höll tillbaka sina ord
och lade handen på munnen.
10 Furstarnas röst tystnade,
tungan fastnade vid deras gom.
11 Varje öra som hörde mig prisade mig,
varje öga som såg mig lovordade mig.
12 Ty jag räddade den fattige som ropade,
och den faderlöse som ingen hjälpare hade.
13 Den döende välsignade mig,
änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14 I rättfärdighet klädde jag mig,
den var min klädnad.
Rättvisan var min mantel och huvudbonad.
15 Jag var ögon åt den blinde
och fötter åt den halte.
16 Jag var en fader åt de nödställda,
och den okändes sak redde jag ut.
17 Jag krossade den orättfärdiges käkar
och ryckte rovet undan hans tänder.
18 Jag tänkte då:
"I mitt eget bo kommer jag att dö,
mina dagar skall bli många som sanden.
19 Min rot sträcker sig till vatten,
och i mina grenar faller nattens dagg.
20 Min ära förnyas ständigt,
och min båge är alltid ny i min hand."
21 De lyssnade på mig och väntade,
de var tysta inför mitt råd.
22 Efter mig talade ingen,
och mina ord vederkvickte dem.
23 De väntade på mig som på regn,
de öppnade sin mun som efter vårregn.
24 Jag log mot dem när de misströstade,
och mitt ansiktes ljus tog de emot.
25 Jag valde väg åt dem och satt främst,
jag tronade som en kung bland sitt manskap,
likt en som tröstade de sörjande.
Job 29
Svenska 1917
Job 29
Svenska 1917
29 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
3 då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
4 Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
5 då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
6 då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
7 När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
8 då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
9 Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
10 furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
11 Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
12 ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
13 Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14 I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
15 Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
16 Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
17 Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
18 Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
19 Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
20 Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
21 Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
22 Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
23 De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
24 När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
25 Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
Job 29
Common English Bible
Job 29
Common English Bible
Job’s previous blessing
29 Job took up his subject again:
2 Oh, that life was like it used to be,
like days when God watched over me;
3 when his lamp shone on my head,
I walked by his light in the dark;
4 when I was in my prime;
when God’s counsel was in my tent;
5 when the Almighty was with me,
my children around me;
6 when my steps were washed with cream
and a rock poured out pools of oil for me.
Previous honor
7 When I went out to the city gate,
took my seat in the square,
8 the young saw me and drew back;
the old rose and stood;
9 princes restrained speech,
put their hand on their mouth;
10 the voices of officials were hushed,
their tongue stuck to their palate.
Job’s implementation of justice
11 Indeed, the ear that heard blessed me;
the eye that looked commended me,
12 because I rescued the weak who cried out,
the orphans who lacked help.
13 The blessing of the perishing reached me;
I made the widow’s heart sing;
14 I put on justice, and it clothed me,
righteousness as my coat and turban;
15 I was eyes to the blind,
feet to the lame.
16 I was a father to the needy;
the case I didn’t know, I examined.
17 I shattered the fangs of the wicked,
rescued prey from their teeth.
Job’s expected blessing
18 I thought, I’ll die in my nest,
multiply days like sand,[a]
19 my roots opening to water,
dew lingering on my branches,
20 my honor newly with me,
my bow ever successful in my hand.
Previous honor
21 People listened to me and waited,
were silent for my advice.
22 After my speech, they didn’t respond.
My words fell gently on them;
23 they waited for me as for rain,
opened their mouth as for spring rain.
24 I smiled[b] on them; they couldn’t believe it.
They never showed me disfavor.
25 I decided their path, sat as chief.
I lived like a king with his troops,
like one who comforts mourners.
Job 29
New International Version
Job 29
New International Version
Job’s Final Defense
29 Job continued his discourse:(A)
2 “How I long for the months gone by,(B)
for the days when God watched over me,(C)
3 when his lamp shone on my head
and by his light I walked through darkness!(D)
4 Oh, for the days when I was in my prime,
when God’s intimate friendship(E) blessed my house,(F)
5 when the Almighty was still with me
and my children(G) were around me,(H)
6 when my path was drenched with cream(I)
and the rock(J) poured out for me streams of olive oil.(K)
7 “When I went to the gate(L) of the city
and took my seat in the public square,
8 the young men saw me and stepped aside(M)
and the old men rose to their feet;(N)
9 the chief men refrained from speaking(O)
and covered their mouths with their hands;(P)
10 the voices of the nobles were hushed,(Q)
and their tongues stuck to the roof of their mouths.(R)
11 Whoever heard me spoke well of me,
and those who saw me commended me,(S)
12 because I rescued the poor(T) who cried for help,
and the fatherless(U) who had none to assist them.(V)
13 The one who was dying blessed me;(W)
I made the widow’s(X) heart sing.
14 I put on righteousness(Y) as my clothing;
justice was my robe and my turban.(Z)
15 I was eyes(AA) to the blind
and feet to the lame.(AB)
16 I was a father to the needy;(AC)
I took up the case(AD) of the stranger.(AE)
17 I broke the fangs of the wicked
and snatched the victims(AF) from their teeth.(AG)
18 “I thought, ‘I will die in my own house,
my days as numerous as the grains of sand.(AH)
19 My roots will reach to the water,(AI)
and the dew will lie all night on my branches.(AJ)
20 My glory will not fade;(AK)
the bow(AL) will be ever new in my hand.’(AM)
21 “People listened to me expectantly,
waiting in silence for my counsel.(AN)
22 After I had spoken, they spoke no more;(AO)
my words fell gently on their ears.(AP)
23 They waited for me as for showers
and drank in my words as the spring rain.(AQ)
24 When I smiled at them, they scarcely believed it;
the light of my face(AR) was precious to them.[a](AS)
25 I chose the way for them and sat as their chief;(AT)
I dwelt as a king(AU) among his troops;
I was like one who comforts mourners.(AV)
Footnotes
- Job 29:24 The meaning of the Hebrew for this clause is uncertain.
Job 29
King James Version
Job 29
King James Version
29 Moreover Job continued his parable, and said,
2 Oh that I were as in months past, as in the days when God preserved me;
3 When his candle shined upon my head, and when by his light I walked through darkness;
4 As I was in the days of my youth, when the secret of God was upon my tabernacle;
5 When the Almighty was yet with me, when my children were about me;
6 When I washed my steps with butter, and the rock poured me out rivers of oil;
7 When I went out to the gate through the city, when I prepared my seat in the street!
8 The young men saw me, and hid themselves: and the aged arose, and stood up.
9 The princes refrained talking, and laid their hand on their mouth.
10 The nobles held their peace, and their tongue cleaved to the roof of their mouth.
11 When the ear heard me, then it blessed me; and when the eye saw me, it gave witness to me:
12 Because I delivered the poor that cried, and the fatherless, and him that had none to help him.
13 The blessing of him that was ready to perish came upon me: and I caused the widow's heart to sing for joy.
14 I put on righteousness, and it clothed me: my judgment was as a robe and a diadem.
15 I was eyes to the blind, and feet was I to the lame.
16 I was a father to the poor: and the cause which I knew not I searched out.
17 And I brake the jaws of the wicked, and plucked the spoil out of his teeth.
18 Then I said, I shall die in my nest, and I shall multiply my days as the sand.
19 My root was spread out by the waters, and the dew lay all night upon my branch.
20 My glory was fresh in me, and my bow was renewed in my hand.
21 Unto me men gave ear, and waited, and kept silence at my counsel.
22 After my words they spake not again; and my speech dropped upon them.
23 And they waited for me as for the rain; and they opened their mouth wide as for the latter rain.
24 If I laughed on them, they believed it not; and the light of my countenance they cast not down.
25 I chose out their way, and sat chief, and dwelt as a king in the army, as one that comforteth the mourners.
Svenska Folkbibeln (SFB)
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska 1917 (SV1917)
Common English Bible (CEB)
Copyright © 2011 by Common English Bible
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.