Jobs slutliga försvarstal

27 Job fortsatte sitt försvarstal:

² Jag svär vid den levande Guden, som har berövat mig min rätt, och inför den Allsmäktige Guden, som har bedrövat min själ,

³ att så länge jag lever och medan min ande från Gud ännu är i mig,

⁴ ska inte mina läppar tala något ont och min tunga inte ljuga.

⁵ Jag kommer aldrig att hålla med om att ni har rätt. Ända till min död ska jag hävda min oskuld.

⁶ Jag påstår fortfarande att jag är rättfärdig. Mitt samvete är rent, och det kommer aldrig att anklaga mig.

⁷ Den som säger något annat är min fiende och en ond människa.

⁸ Men vilket hopp har den gudlöse, när Gud berövar honom livet?

⁹ Kommer han att lyssna till hans klagan när problemen hopar sig?

¹⁰ Hans intresse för den Allsmäktige är ju bara tillfälligt.

¹¹ Jag ska undervisa er om Guds kraft och inte tiga om något,

¹² men egentligen behöver jag det inte, för ni har själva kunnat se vem han är. Ändå kommer ni till mig med era meningslösa påståenden.

¹³ Detta är det öde som väntar den ogudaktige från den Allsmäktiges hand:

¹⁴ Hur många barn han än får kommer de alla att dö genom svärd eller svält.

¹⁵ De som överlever sin far kommer att dö av sjukdomar och plågor utan att ens deras hustrur sörjer dem.

¹⁶ Om han än öser upp silver som vore det grus eller har kläder i överflöd,

¹⁷ kommer allt detta att tillfalla den rättfärdige, och den oskyldige kommer att få hand om hans silver.

¹⁸ Hans hus är skört som spindelväv och otätt som en lövhydda!

¹⁹ Han går till sängs rik men vaknar upp och finner att allt är borta.

²⁰ Skräcken övermannar honom som en stormvind, och för honom bort i natten.

²¹ Tomheten tar över, och han finns inte mer.

²² Den kastar sig mot honom utan förbarmande, och han måste fly för dess kraft.

²³ Man hånar honom med rop och visslingar.