Job 23
Complete Jewish Bible
23 Then Iyov answered:
2 “Today too my complaint is bitter;
my hand is weighed down because of my groaning.
3 I wish I knew where I could find him;
then I would go to where he is.
4 I would state my case before him
and fill my mouth with arguments.
5 I would know his answering words
and grasp what he would tell me.
6 Would he browbeat me with his great power?
No, he would pay attention to me.
7 There an upright person could reason with him;
thus I might be forever acquitted by my judge.
8 “If I head east, he isn’t there;
if I head west, I don’t detect him,
9 if I turn north, I don’t spot him;
in the south he is veiled, and I still don’t see him.
10 Yet he knows the way I take;
when he has tested me, I will come out like gold.
11 My feet have stayed in his footsteps;
I keep to his way without turning aside.
12 I don’t withdraw from his lips’ command;
I treasure his words more than my daily food.
13 “But he has no equal, so who can change him?
What he desires, he does.
14 He will accomplish what is decreed for me,
and he has many plans like this.
15 This is why I am terrified of him;
the more I think about it, the more afraid I am —
16 God has undermined my courage;
Shaddai frightens me.
17 Yet I am not cut off by the darkness;
he has protected me from the deepest gloom.
Job 23
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Job vet inte vart han ska vända sig
23 Job svarade:
2 Också idag är min klagan bitter,
hans[a] hand är tung, och jag suckar.
3 Om jag ändå visste hur jag skulle kunna finna honom,
så att jag kunde gå till hans boning!
4 Då skulle jag lägga fram min sak
och fylla min mun med argument.
5 Då skulle jag få veta vad han kan svara mig,
begrunda vad han har att säga mig.
6 Skulle han bemöta mig med sin storhet?
Nej, han skulle lyssna på mig.
7 Den uppriktige skulle då få lägga fram sin sak för honom,
och jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.
8 Men om jag söker honom i öster är han inte där,
och går jag åt väster finns han inte där heller.
9 Är han verksam i norr ser jag det inte,
beger han sig söderut finner jag honom inte.
10 Men han vet vilken väg jag går,
och om han prövar mig
ska jag framstå som guld.
11 Jag har hållit mig till hans fotspår och följt hans väg.
Jag har inte vikit av åt något håll.
12 Jag har inte förkastat hans uttalade bud
utan bevarat hans ord som mer värdefulla än mitt dagliga bröd.
13 Men han är den ende,
och vem kan motstå honom?
Vad han än vill göra, det gör han.
14 Därför kommer han att fullborda vad han beslutat om mig
och mycket mer av samma slag.
15 Därför känner jag fruktan inför honom,
och jag blir skräckslagen när jag tänker på allt det här.
16 Gud gör mig rädd,
den Väldige får mig att bäva.
17 Men ändå får mörkret inte alldeles tysta mig,
det ogenomträngliga mörkret som täcker mig.[b]
Copyright © 1998 by David H. Stern. All rights reserved.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.