Job vet inte vart han ska vända sig

23 Job svarade:

² Min klagan är fortfarande bitter, och mitt lidande långt värre än vad mina synder förtjänar.

³ Om jag ändå visste hur jag skulle kunna finna Gud, så att jag kunde gå fram till hans tron och tala med honom där!

^4-5 Då skulle jag lägga fram min sak som jag ser den och lyssna till hans svar.

⁶ Skulle han överväldiga mig med sin storhet? Nej, han skulle inte anklaga mig.

⁷ Ärliga och uppriktiga människor kan resonera med honom, och därför skulle han, min domare, förklara mig oskyldig.

⁸ Men jag letar förgäves. Jag söker honom i öster och han är inte där, och i väster finns han inte heller.

⁹ Kanske har han något att uträtta i norr? Jag söker honom men kan inte finna honom där, och inte heller när han beger sig söderut.

¹⁰ Men han vet om varje liten sak som händer mig och när han har prövat mig ska han förklara mig helt oskyldig, ren som det finaste guld!

¹¹ Jag har hållit mig till Herrens vägar och följt hans spår. Jag har inte vikit av åt något håll.

¹² Jag har inte förkastat hans bud utan i stället glatt mig åt hans ord mer än åt mitt dagliga bröd.

¹³ Men han är en och densamme, och vem kan få honom att ändra sina planer? Vad han än vill göra, det gör han.

¹⁴ Därför kommer han att behandla mig som han har tänkt, och än har jag inte sett slutet på han vägar med mig.

¹⁵ Inte undra på att jag känner mig skräckslagen i hans närhet! När jag tänker efter, blir jag fruktansvärt rädd.

^16-17 Gud har tagit ifrån mig min frimodighet, han, den Allsmäktige, har skrämt mig. Men ändå kan han inte alldeles tysta mig, trots det tjocka, ogenomträngliga mörkret som finns överallt omkring mig.