Job 21

Svenska Folkbibeln 2015

² Lyssna noga på mina ord,
    låt det vara trösten ni ger mig.
^3 (A) Visa mig tålamod så att jag får tala,
    och när jag har talat kan du håna.

⁴ Är det en människa jag grälar på?
    Varför skulle jag inte vara otålig?
^5 (B) Se på mig och häpna,
    sätt handen för munnen.
⁶ När jag tänker på det
        blir jag förskräckt,
    rysningar griper min kropp.
^7 (C) Varför får de gudlösa leva,
    bli gamla och växa i kraft?
⁸ De ser sina barn leva trygga hos dem
    och har sina avkomlingar
        för ögonen.
⁹ Deras hus står trygga utan fasor,
    Gud drabbar dem inte med sitt ris.
¹⁰ Deras boskap lyckas alltid para sig,
        deras kor kalvar utan missfall.
^11 (D) Sina minsta släpper de ut
        som en hjord,
    deras barn dansar omkring.
¹² De sjunger till tamburin och harpa
        och jublar till musik av flöjt.
¹³ De lever sina dagar i välmåga,
    och i frid far de ner till dödsriket.
^14 (E) De sade till Gud: ”Låt oss vara!
    Vi har ingen lust
        att lära känna dina vägar.
^15 (F) Vem är den Allsmäktige
        att vi skulle tjäna honom?
    Vad skulle vi vinna
        på att åkalla honom?”
^16 (G) Se, deras framgång
        ligger inte i deras egen hand.
    De gudlösas rådslag
        är fjärran från mig.

¹⁷ Hur ofta slocknar
        de gudlösas lampa?
    Hur ofta drabbar dem olycka,
        plågor som Gud i vrede
            tilldelar dem?
^18 (H) Hur ofta blir de som halm för vinden,
    som agnar som stormen för bort?
^19 (I) Ni säger:
    ”Gud sparar hans straff
        till barnen.”
    Låt honom straffa honom själv,
        så att han får känna det.
^20 (J) Låt den gudlöse få se sitt fall
        med egna ögon,
    låt honom få dricka
        den Allsmäktiges vrede.
²¹ Frågar han efter sin familj
        när han är borta,
    när hans månaders antal är slut?

^22 (K) Kan någon lära Gud förstånd,
    han som dömer över de högsta?
²³ Den ene dör i sin krafts dagar,
    helt sorglös och trygg.
²⁴ Hans kärl är fulla av mjölk,
    och märgen i hans ben
        har bevarat sin saft.
²⁵ Den andre dör med bedrövad själ,
    utan att ha smakat det goda.
^26 (L) Tillsammans ligger de i stoftet,
    med förruttnelsens maskar
        över sig.

²⁷ Se, jag känner era tankar
    och era lömska planer mot mig.
²⁸ Ni frågar:
    ”Vad blev det av stormännens hus,
        av tälten där de gudlösa bodde?”
²⁹ Har ni inte frågat dem som har rest,
    lyssnar ni inte
        till deras vittnesbörd?
³⁰ Den onde skonas på olyckans dag,
    han räddas undan vredens dag.
³¹ Vem säger honom rakt i ansiktet
        hur han lever,
    vem straffar honom
        för vad han har gjort?
³² När han har förts till graven
    vakar man vid gravkullen.
³³ Dalens mylla är ljuvlig för honom,
    alla människor följer honom
        och otaliga har gått före honom.
^34 (M) Hur tom är inte trösten ni ger mig.
    Era svar är bara bedrägeri.