Job 21
Svenska 1917
21 Därefter tog Job till orda och sade:
2 Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
13 De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid.
14 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
16 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 »Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
23 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
29 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
Job 21
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Job är avundsjuk på de ogudaktiga
21 Då svarade Job:
2-3 Hör på mig! Låt mig få tala, så kan du håna mig sedan igen!
4 Jag klagar på Gud och inte på människor. Inte underligt att min ande är så plågad.
5 Se på mig med bävan och var sedan tysta!
6 Till och med jag själv blir rädd, när jag ser mig. Skräck griper mig, och jag ryser!
7 Varför får de ogudaktiga leva ett gott liv till hög ålder och bli stora och mäktiga?
8 De lever så länge att de får se både sina barn och barnbarn växa upp till mogen ålder.
9 Deras hem är trygga för varje fara, och Gud straffar dem inte.
10 Deras boskap förökar sig,
11 de har många lyckliga barn
12-13 och fördriver tiden med sång och dans. De är rika och behöver inte neka sig något. De är framgångsrika hela livet och tillåts dö i frid.
14 De har allt detta, trots att de har bett Gud att lämna dem ifred och inte velat ha något med hans vägar att göra.
15 'Vem är den Allsmäktige?' frågar de föraktfullt. 'Varför skulle vi lyda honom? Vad har vi för nytta av det?'
16 Men framgången är ändå inte deras egen förtjänst, och jag vill inte ha med sådana människor att göra.
17 Ändå klarar de sig för det mesta! De råkar sällan ut för problem.
18 Är de svaga strån, som vajar för vinden? Förs de bort av stormen? Nej, inte alls!
19 'Nåja
20 Ja, låt henne förgöras för sina överträdelsers skull! Låt henne tömma den Allsmäktiges vredesbägare i botten.
21 När hon är död kommer hon aldrig mer att kunna ha glädje av sin familj.
22 Men vem kan tillrättavisa Gud, den suveräne domaren?
23-24 En möter döden frisk, rik och mitt i sin framgång.
25 En annan dör i den djupaste fattigdom och har aldrig upplevt något gott.
26 Båda begravs i samma jord och äts upp av samma maskar.
27 Jag vet vad ni tänker säga!
28 Ni kommer att berätta för mig om rika och ogudaktiga människor, som drabbats av olycka på grund av sina synder.
29 Men jag svarar: Fråga någon som varit med, så ska han säga er sanningen!
30-32 Den ogudaktiga människan skonas oftast på olyckans dag och tillåts att komma undan. Ingen tillrättavisar henne öppet. Ingen ger igen för vad hon har gjort. En hedersvakt vakar vid hennes grav, sedan en
33 ståtlig begravningsprocession först följt henne dit.
34 Hur ska ni kunna trösta mig, när ni har så fel!
Job 21
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Job är avundsjuk på de ogudaktiga
21 Då svarade Job:
2 Lyssna nu noga på mig!
Låt det vara er tröst till mig.
3 Visa mig tålamod när jag talar,
och när jag slutat kan ni håna.
4 Jag klagar väl inte på människor?
Skulle jag inte vara otålig?
5 Se på mig och häpna!
Lägg handen för munnen!
6 Jag blir rädd, när jag tänker på detta,
min kropp ryser.
7 Varför får de ogudaktiga leva till hög ålder
och bli mäktiga?
8 Deras barn lever trygga hos dem,
och de får se sina avkomlingar växa upp.
9 Deras hem är trygga, utan något att frukta,
och Gud straffar dem inte.
10 Deras oxar betäcker utan att misslyckas,
korna kalvar utan missfall.
11 De släpper ut sina barn som en hjord,
och deras ungar dansar glatt.
12 De sjunger till lyra och tamburin,
de jublar till flöjtmusik.
13 De lever sitt liv i välfärd
och i frid[a] stiger de ner i dödsriket.
14 Ändå har de sagt till Gud: ”Lämna oss ifred,
vi vill inte veta av dina vägar.
15 Vem är den Väldige?
Varför skulle vi tjäna honom?
Vad har vi för nytta av att be till honom?”
16 Men framgången ligger ändå inte i deras egen hand;
jag tar avstånd från de ondas rådslag.
17 Hur ofta slocknar de ogudaktigas ljus?
Hur ofta kommer olycka över dem,
det öde Gud tilldelar dem i sin vrede?
18 Är de svaga strån, som vajar för vinden?
Förs de bort av stormen som agnar?
19 Gud sparar kanske olyckan åt hans barn.
Men han borde själv få ett straff,
så att det känns.
20 Låt honom få se sin förgörelse med egna ögon,
dricka den Väldiges vrede.
21 För vad bryr han sig om sin familj när han är borta,
när tiden han blivit tilldelad är över?
22 Men vem kan undervisa Gud,
den suveräne domaren?
23 En möter döden i sin krafts dagar,
obekymrad och trygg,
24 med välnärd kropp och med ben
som bevarat saven i sin märg.
25 En annan dör i den djupaste bedrövelsen
och har aldrig upplevt något gott.
26 Båda begravs i samma jord
och äts upp av samma maskar.
27 Ja, jag känner era tankar
och era intriger för att göra mig illa.
28 Ni frågar: ”Var är nu stormannens hus
och de ogudaktigas boningar?”
29 Fråga dem som färdats på vägen,
lägg märke till deras vittnesbörd:
30 Den ogudaktige skonas på olyckans dag,
han kommer undan på vredens dag.
31 Vem tillrättavisar honom ansikte mot ansikte?
Vem ger igen för vad han har gjort?
32 Han bärs till graven,
den blir bevakad
33 och han vilar mjukt i dalens mull.
Alla människor följer i hans spår,
och otaliga har gått före honom.
34 Hur ska ni kunna trösta mig med er tomhet,
när bara falskhet finns kvar av era svar?
Footnotes
- 21:13 Eller: och på ett ögonblick.
Job 21
King James Version
21 But Job answered and said,
2 Hear diligently my speech, and let this be your consolations.
3 Suffer me that I may speak; and after that I have spoken, mock on.
4 As for me, is my complaint to man? and if it were so, why should not my spirit be troubled?
5 Mark me, and be astonished, and lay your hand upon your mouth.
6 Even when I remember I am afraid, and trembling taketh hold on my flesh.
7 Wherefore do the wicked live, become old, yea, are mighty in power?
8 Their seed is established in their sight with them, and their offspring before their eyes.
9 Their houses are safe from fear, neither is the rod of God upon them.
10 Their bull gendereth, and faileth not; their cow calveth, and casteth not her calf.
11 They send forth their little ones like a flock, and their children dance.
12 They take the timbrel and harp, and rejoice at the sound of the organ.
13 They spend their days in wealth, and in a moment go down to the grave.
14 Therefore they say unto God, Depart from us; for we desire not the knowledge of thy ways.
15 What is the Almighty, that we should serve him? and what profit should we have, if we pray unto him?
16 Lo, their good is not in their hand: the counsel of the wicked is far from me.
17 How oft is the candle of the wicked put out! and how oft cometh their destruction upon them! God distributeth sorrows in his anger.
18 They are as stubble before the wind, and as chaff that the storm carrieth away.
19 God layeth up his iniquity for his children: he rewardeth him, and he shall know it.
20 His eyes shall see his destruction, and he shall drink of the wrath of the Almighty.
21 For what pleasure hath he in his house after him, when the number of his months is cut off in the midst?
22 Shall any teach God knowledge? seeing he judgeth those that are high.
23 One dieth in his full strength, being wholly at ease and quiet.
24 His breasts are full of milk, and his bones are moistened with marrow.
25 And another dieth in the bitterness of his soul, and never eateth with pleasure.
26 They shall lie down alike in the dust, and the worms shall cover them.
27 Behold, I know your thoughts, and the devices which ye wrongfully imagine against me.
28 For ye say, Where is the house of the prince? and where are the dwelling places of the wicked?
29 Have ye not asked them that go by the way? and do ye not know their tokens,
30 That the wicked is reserved to the day of destruction? they shall be brought forth to the day of wrath.
31 Who shall declare his way to his face? and who shall repay him what he hath done?
32 Yet shall he be brought to the grave, and shall remain in the tomb.
33 The clods of the valley shall be sweet unto him, and every man shall draw after him, as there are innumerable before him.
34 How then comfort ye me in vain, seeing in your answers there remaineth falsehood?
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.