Sofars andra tal

20 Då tog Sofar från Naama till orda och sade:

Mina tankar tvingar mig att svara,
        jag är så upprörd.
Kränkande tillrättavisning
        måste jag höra,
    men mitt förstånds ande
        ger mig svar.

Vet du inte att det alltid varit så,
    ända sedan människan
        sattes på jorden,
(A) att de gudlösas jubel är kortvarigt,
    att den gudlöses glädje
        varar ett ögonblick?
(B) Även om hans förhävelse
        stiger mot himlen
    och hans huvud når till molnen,
så förgås han dock för alltid
        som sin egen träck.
    De som såg honom ska fråga:
        ”Var finns han?”
(C) Likt en dröm flyger han bort
        och ingen finner honom,
    han jagas i väg
        som en syn om natten.
(D) Ögat som såg honom
        ser honom aldrig mer,
    hans plats får inte återse honom.
10 (E) Hans barn måste gottgöra de fattiga,
    hans händer återlämna
        hans rikedom.
11 Hans ben var fulla
        av ungdomskraft,
    men de ska ligga i stoftet
        med honom.

12 Även om ondskan är söt i hans mun
    och han gömmer den
        under tungan,
13 även om han är rädd om den
        och inte vill förlora den
    utan förvarar den i sin mun,
14 så förvandlas hans föda i hans inre
    och blir till ormgift
        inom honom.
15 Den rikedom han slukat
        måste han kräkas upp,
    Gud driver ut den ur hans buk.
16 Ormgift ska han suga i sig,
    giftormens tunga ska döda honom.
17 Inga bäckar får han se,
    inget flöde av honung
        och gräddmjölk.
18 (F) Han måste återlämna
        vad han tjänat,
    han får inte njuta av det
        eller glädjas åt den rikedom
            han vunnit,
19 (G) för han slog och övergav de ringa,
    han rövade åt sig hus
        som han inte hade byggt.

20 Han känner ingen ro i sitt inre,
    han kan inte rädda sig
        genom sina ägodelar.
21 Inget kom undan hans glupskhet,
    därför ska hans framgång
        inte bestå.
22 Mitt i sitt överflöd
        ska han drabbas av nöd,
    lidande av alla slag
        ska möta honom.
23 (H) När han fyller sin buk
    ska Gud sända sin vredes glöd
        över honom,
    och den ska träffa honom som regn.
24 (I) Flyr han för vapen av järn
    ska kopparbågens pilar
        genomborra honom.
25 Drar han ut pilen från sin rygg
    och den blanka udden
        ur sin galla,
    då drabbar honom dödsångest.
26 (J) Djupt mörker väntar
        på hans ägodelar.
    En eld som ingen blåser på
        ska förtära honom,
    den ska ödelägga
        det som finns kvar i hans tält.
27 Himlarna visar hans skuld
    och jorden reser sig mot honom.
28 Allt i hans hus drivs bort
    som forsande vatten
        på vredens dag.
29 (K) Det är vad den gudlösa människan
        får av Gud,
    den lott Gud har bestämt.

20 Then answered Zophar the Naamathite, and said,

Therefore do my thoughts cause me to answer,
and for this I make haste.
I have heard the check of my reproach,
and the spirit of my understanding causeth me to answer.
Knowest thou not this of old,
since man was placed upon earth,
that the triumphing of the wicked is short,
and the joy of the hypocrite but for a moment?
Though his excellency mount up to the heavens,
and his head reach unto the clouds;
yet he shall perish for ever like his own dung:
they which have seen him shall say, Where is he?
He shall fly away as a dream, and shall not be found:
yea, he shall be chased away as a vision of the night.
The eye also which saw him shall see him no more;
neither shall his place any more behold him.
10 His children shall seek to please the poor,
and his hands shall restore their goods.
11 His bones are full of the sin of his youth,
which shall lie down with him in the dust.
12 Though wickedness be sweet in his mouth,
though he hide it under his tongue;
13 though he spare it, and forsake it not;
but keep it still within his mouth:
14 yet his meat in his bowels is turned,
it is the gall of asps within him.
15 He hath swallowed down riches,
and he shall vomit them up again:
God shall cast them out of his belly.
16 He shall suck the poison of asps:
the viper’s tongue shall slay him.
17 He shall not see the rivers, the floods,
the brooks of honey and butter.
18 That which he laboured for shall he restore,
and shall not swallow it down:
according to his substance shall the restitution be,
and he shall not rejoice therein.
19 Because he hath oppressed and hath forsaken the poor;
because he hath violently taken away an house which he builded not;
20 surely he shall not feel quietness in his belly,
he shall not save of that which he desired.
21 There shall none of his meat be left;
therefore shall no man look for his goods.
22 In the fulness of his sufficiency he shall be in straits:
every hand of the wicked shall come upon him.
23 When he is about to fill his belly,
God shall cast the fury of his wrath upon him,
and shall rain it upon him while he is eating.
24 He shall flee from the iron weapon,
and the bow of steel shall strike him through.
25 It is drawn, and cometh out of the body;
yea, the glittering sword cometh out of his gall:
terrors are upon him.
26 All darkness shall be hid in his secret places:
a fire not blown shall consume him;
it shall go ill with him that is left in his tabernacle.
27 The heaven shall reveal his iniquity;
and the earth shall rise up against him.
28 The increase of his house shall depart,
and his goods shall flow away in the day of his wrath.
29 This is the portion of a wicked man from God,
and the heritage appointed unto him by God.