Jobs andra prövning

(A) En dag kom Guds söner och trädde fram inför Herren. Även Åklagaren var med bland dem och trädde fram inför Herren. Då frågade Herren Åklagaren: ”Varifrån kommer du?” Åklagaren svarade: ”Från en färd över jorden där jag vandrat omkring.” Herren sade till Åklagaren: ”Lade du märke till min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda. Han står fortfarande fast i sin fromhet fastän du uppeggade mig mot honom för att förgöra honom utan skäl.”

Åklagaren svarade Herren: ”Hud för hud. Allt man äger ger man ju för att rädda sitt liv. (B) Men räck ut din hand och rör vid hans kött och ben. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet.” (C) Herren sade till Åklagaren: ”Nåväl, han är i din hand. Men du måste skona hans liv.”

Och Åklagaren gick bort från Herrens ansikte och slog Job med svåra bölder, från fotsulan ända till hjässan. (D) Job tog då en lerskärva att skrapa sig med, där han satt mitt i askan.

Då sade hans hustru till honom: ”Står du fortfarande fast i din fromhet? Förbanna Gud och dö.” 10 (E) Men han svarade henne: ”Du talar som en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi tar emot det goda av Gud, ska vi då inte också ta emot det onda?”

Under allt detta syndade inte Job med sina läppar.

Jobs tre vänner

11 (F) När tre av Jobs vänner fick höra om alla olyckor som hade drabbat honom, kom de var och en från sin ort: Elifas[a] från Teman[b], Bildad från Shua[c] och Sofar från Naama[d]. De enades om att gå och visa sitt deltagande och trösta honom.

12 (G) Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft[e] mot himlen över sina huvuden. 13 (H) Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.

Footnotes

  1. 2:11 Elifas   Betyder ”min Gud är guld”. Jfr 1 Mos 36:11. De andra vännernas namn är svårtolkade.
  2. 2:11 Teman   Stad i Edom sydost om Döda havet, förknippad med vishet (Jer 49:7).
  3. 2:11 Shua   Troligen ett nordvästarabiskt stamområde (jfr 1 Mos 25:2).
  4. 2:11 Naama   Troligen en ort i nordvästra Saudiarabien.
  5. 2:12 rev sönder sina mantlar och kastade stoft   Sorgeritual (jfr 2 Sam 13:19, 31).

Jobs hälsa angrips

Nu kom änglarna på nytt fram inför Herren, och Satan var med dem.

Varifrån kommer du? frågade Herren Satan.Från en färd runt jorden, svarade Satan.

Nå, har du lagt märke till min tjänare Job? frågade Herren. Han är den finaste människan på hela jorden, en god man som fruktar Gud och inte vill ha något med det onda att göra. Han har bevarat sin tro på mig, trots att du övertalade mig att utan orsak låta olycka drabba honom.

4-5 Det är inte så konstigt, svarade Satan. En människa ger vad som helst för att rädda sitt eget skinn. Men rör hans kropp, så ska du få se. Då kommer han att förbanna dig rakt i ansiktet!

Gör vad du vill med honom, svarade Herren. Men du måste skona hans liv!

Satan lämnade då Herren, och omedelbart drabbades Job av fruktansvärda bölder över hela kroppen, från huvud till fot.

Då satte sig Job och sörjde i aska och tog en lerskärva och skrapade sig med den.

Hans hustru sa: Försöker du fortfarande vara gudfruktig, trots att Gud har gjort allt det här mot dig? Förbanna honom och dö!

10 Men han svarade: Du talar som en dåre. Vad menar du? Skulle vi bara ta emot det som är gott från Guds hand och aldrig hans prövningar? Trots allt som hade hänt honom sa Job aldrig något ont mot Herren.

Job får besök av några vänner

11 När tre av Jobs vänner fick höra om alla tragedier som drabbat honom, tog de kontakt med varandra och reste till honom för att trösta och beklaga honom. De tre var Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama.

12 Job var så förändrad att de knappt kände igen honom. Under högljudd och förtvivlad gråt rev de sönder sina mantlar och strödde jord på sina huvuden för att demonstrera sin sorg.

13 Sedan satt de på marken tillsammans med Job, alldeles tysta, i sju dagar och sju nätter. Ingen av dem ville säga ett ord till honom, för de insåg att hans lidande var fruktansvärt svårt.

Satan’s Second Test of Job

One day the sons of God(A) came again to present themselves before the Lord, and Satan also came with them to present himself before the Lord. The Lord asked Satan, “Where have you come from?”

“From roaming through the earth,” Satan answered Him, “and walking around on it.”

Then the Lord said to Satan, “Have you considered My servant Job? No one else on earth is like him, a man of perfect integrity,(B) who fears God and turns away from evil.(C) He still retains his integrity, even though you incited Me against him, to destroy him without just cause.”

“Skin for skin!” Satan answered the Lord. “A man will give up everything he owns in exchange for his life. But stretch out Your hand and strike(D) his flesh and bones, and he will surely curse You to Your face.”

“Very well,” the Lord told Satan, “he is in your power; only spare his life.” So Satan left the Lord’s presence and infected Job with terrible boils from the sole of his foot to the top of his head.(E) Then Job took a piece of broken pottery to scrape himself while he sat among the ashes.[a](F)

His wife said to him, “Do you still retain your integrity? Curse God and die!”

10 “You speak as a foolish woman speaks,” he told her. “Should we accept only good from God and not adversity?” Throughout all this Job did not sin in what he said.[b]

Job’s Three Friends

11 Now when Job’s three friends—Eliphaz the Temanite,(G) Bildad the Shuhite,(H) and Zophar the Naamathite—heard about all this adversity that had happened to him, each of them came from his home. They met together to go and sympathize with him and comfort(I) him. 12 When they looked from a distance, they could barely recognize him. They wept aloud,(J) and each man tore his robe and threw dust into the air and on his head.(K) 13 Then they sat on the ground with him seven days and nights,(L) but no one spoke a word to him because they saw that his suffering(M) was very intense.

Footnotes

  1. Job 2:8 This custom demonstrated mourning.
  2. Job 2:10 Lit sin with his lips