Satan Attacks Job’s Health

Again (A)there was a day when the sons of God came to present themselves before the Lord, and Satan came also among them to present himself before the Lord. And the Lord said to Satan, “From where do you come?”

(B)Satan answered the Lord and said, “From going to and fro on the earth, and from walking back and forth on it.”

Then the Lord said to Satan, “Have you considered My servant Job, that there is none like him on the earth, (C)a blameless and upright man, one who fears God and shuns evil? And still he (D)holds fast to his integrity, although you incited Me against him, (E)to [a]destroy him without cause.”

So Satan answered the Lord and said, “Skin for skin! Yes, all that a man has he will give for his life. (F)But stretch out Your hand now, and touch his (G)bone and his flesh, and he will surely [b]curse You to Your face!”

(H)And the Lord said to Satan, “Behold, he is in your hand, but spare his life.”

So Satan went out from the presence of the Lord, and struck Job with painful boils (I)from the sole of his foot to the crown of his head. And he took for himself a potsherd with which to scrape himself (J)while he sat in the midst of the ashes.

Then his wife said to him, “Do you still hold fast to your integrity? [c]Curse God and die!”

10 But he said to her, “You speak as one of the foolish women speaks. (K)Shall we indeed accept good from God, and shall we not accept adversity?” (L)In all this Job did not (M)sin with his lips.

Job’s Three Friends

11 Now when Job’s three friends heard of all this adversity that had come upon him, each one came from his own place—Eliphaz the (N)Temanite, Bildad the (O)Shuhite, and Zophar the Naamathite. For they had made an appointment together to come (P)and mourn with him, and to comfort him. 12 And when they raised their eyes from afar, and did not recognize him, they lifted their voices and wept; and each one tore his robe and (Q)sprinkled dust on his head toward heaven. 13 So they sat down with him on the ground (R)seven days and seven nights, and no one spoke a word to him, for they saw that his grief was very great.

Footnotes

  1. Job 2:3 Lit. consume
  2. Job 2:5 Lit. bless, but in an evil sense; cf. Job 1:5
  3. Job 2:9 Lit. Bless, but in an evil sense; cf. Job 1:5

Jobs hälsa angrips

En dag kom Guds söner på nytt fram inför Herren, och Anklagaren var med dem.

”Varifrån kommer du?” frågade Herren honom. ”Från en färd runt jorden”, svarade Anklagaren.

”Har du lagt märke till min tjänare Job?” frågade Herren Anklagaren. ”Det finns ingen annan som han på hela jorden, en god och rättsinnig man som fruktar Gud och inte vill ha något med det onda att göra. Han har bevarat sin integritet, trots att du övertalade mig att utan orsak låta olycka drabba honom.”

Anklagaren svarade: ”Försök röra vid hans skinn! En människa ger allt han äger för att rädda sitt liv. Men räck ut din hand och rör vid hans kött och ben, så kommer han att förbanna dig rakt i ansiktet!”

”Gör vad du vill med honom”, svarade Herren. ”Men du måste skona hans liv.”

Anklagaren lämnade då Herren, och Job drabbades av fruktansvärda bölder över hela kroppen, från huvud till fot. Då tog Job en lerskärva och skrapade sig med den, medan han satt i aska.

Hans hustru sa: ”Håller du fortfarande fast vid din integritet? Förbanna Gud och dö!”

10 Men han svarade henne: ”Du talar som en dåre. Skulle vi bara ta emot det som är gott från Guds hand och aldrig det onda?” Under allt detta sa Job aldrig något syndigt.

Job får besök av några vänner

11 När tre av Jobs vänner fick höra om alla tragedier som drabbat honom, tog de kontakt med varandra och reste till honom för att visa medkänsla och trösta honom. De tre var Elifas från Teman, Bildad från Shuach och Sofar från Naama.

12 De såg honom på avstånd men kände knappt igen honom. Under högljudd gråt rev de då sönder sina mantlar och strödde jord på sina huvuden. 13 Sedan satt de på marken hos honom i sju dagar och sju nätter. Ingen av dem ville säga ett ord till honom, för de insåg att hans lidande var fruktansvärt svårt.