Add parallel Print Page Options

Chapter 2

The Second Interview. One day, when the sons of God(A) came to present themselves before the Lord, the satan also came with them. The Lord said to the satan, “Where have you been?” Then the satan answered the Lord and said, “Roaming the earth and patrolling it.” The Lord said to the satan, “Have you noticed my servant Job? There is no one on earth like him, blameless and upright, fearing God and avoiding evil.(B) He still holds fast to his innocence although you incited me against him to ruin him for nothing.” The satan answered the Lord and said, “Skin for skin![a] All that a man has he will give for his life. (C)But put forth your hand and touch his bone and his flesh. Then surely he will curse you to your face.” And the Lord said to the satan, “He is in your power; only spare his life.”

The Second Trial. So the satan went forth from the presence of the Lord and struck Job with severe boils from the soles of his feet to the crown of his head.

Job’s Reaction. He took a potsherd to scrape himself, as he sat among the ashes. Then his wife said to him,(D) “Are you still holding to your innocence? Curse God and die!”[b] 10 But he said to her, “You speak as foolish women do. We accept good things from God; should we not accept evil?” Through all this, Job did not sin in what he said.(E)

Job’s Three Friends. 11 Now when three of Job’s friends heard of all the misfortune that had come upon him, they set out each one from his own place: Eliphaz from Teman,[c] Bildad from Shuh, and Zophar from Naamath. They met and journeyed together to give him sympathy and comfort. 12 But when, at a distance, they lifted up their eyes and did not recognize him, they began to weep aloud; they tore their cloaks and threw dust into the air over their heads. 13 Then they sat down upon the ground with him seven days and seven nights, but none of them spoke a word to him; for they saw how great was his suffering.

Footnotes

  1. 2:4 Skin for skin: a proverbial expression derived perhaps from bartering; the precise meaning is unclear.
  2. 2:9 Curse God and die: the presupposition is that such blasphemy would be met with immediate death.
  3. 2:11 Teman: in Edom (see Gn 36:9–11). The Temanites (Jer 49:7; cf. Ob 8) enjoyed a reputation for wisdom. Shuh and Naamath: locations unknown.

Jobs andra prövning

(A) En dag kom Guds söner och trädde fram inför Herren. Även Åklagaren var med bland dem och trädde fram inför Herren. Då frågade Herren Åklagaren: ”Varifrån kommer du?” Åklagaren svarade: ”Från en färd över jorden där jag vandrat omkring.” Herren sade till Åklagaren: ”Lade du märke till min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda. Han står fortfarande fast i sin fromhet fastän du uppeggade mig mot honom för att förgöra honom utan skäl.”

Åklagaren svarade Herren: ”Hud för hud. Allt man äger ger man ju för att rädda sitt liv. (B) Men räck ut din hand och rör vid hans kött och ben. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet.” (C) Herren sade till Åklagaren: ”Nåväl, han är i din hand. Men du måste skona hans liv.”

Och Åklagaren gick bort från Herrens ansikte och slog Job med svåra bölder, från fotsulan ända till hjässan. (D) Job tog då en lerskärva att skrapa sig med, där han satt mitt i askan.

Då sade hans hustru till honom: ”Står du fortfarande fast i din fromhet? Förbanna Gud och dö.” 10 (E) Men han svarade henne: ”Du talar som en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi tar emot det goda av Gud, ska vi då inte också ta emot det onda?”

Under allt detta syndade inte Job med sina läppar.

Jobs tre vänner

11 (F) När tre av Jobs vänner fick höra om alla olyckor som hade drabbat honom, kom de var och en från sin ort: Elifas[a] från Teman[b], Bildad från Shua[c] och Sofar från Naama[d]. De enades om att gå och visa sitt deltagande och trösta honom.

12 (G) Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft[e] mot himlen över sina huvuden. 13 (H) Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.

Footnotes

  1. 2:11 Elifas   Betyder ”min Gud är guld”. Jfr 1 Mos 36:11. De andra vännernas namn är svårtolkade.
  2. 2:11 Teman   Stad i Edom sydost om Döda havet, förknippad med vishet (Jer 49:7).
  3. 2:11 Shua   Troligen ett nordvästarabiskt stamområde (jfr 1 Mos 25:2).
  4. 2:11 Naama   Troligen en ort i nordvästra Saudiarabien.
  5. 2:12 rev sönder sina mantlar och kastade stoft   Sorgeritual (jfr 2 Sam 13:19, 31).