Job 2
Svenska 1917
2 Åter hände sig en dag att Guds söner kommo och trädde fram inför HERREN; och Åklagaren kom också med bland dem och trädde fram inför HERREN.
2 Då frågade HERREN Åklagaren: »Varifrån kommer du?» Åklagaren svarade HERREN och sade: »Från en vandring utöver jorden och från en färd omkring på den.»
3 Då sade HERREN till Åklagaren: »Har du givit akt på min tjänare Job? Ty på jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och redlighet, ingen som så fruktar Gud och flyr det onda; och ännu håller han fast vid sin ostrafflighet. Så har du då uppeggat mig mot honom till att utan sak fördärva honom.»
4 Åklagaren svarade HERREN och sade: »Hud för hud; allt vad man äger giver man ju för att själv slippa undan.
5 Men räck ut din hand och kom vid hans kött och ben; förvisso skall han då mitt i ansiktet tala förgripliga ord mot dig.»
6 HERREN sade till Åklagaren: »Välan, han vare given i din hand; allenast hans liv må du skona.»
7 Så gick Åklagaren bort ifrån HERRENS ansikte och slog Job med svåra bulnader, ifrån fotbladet ända till hjässan.
8 Och han tog sig en lerskärva att skrapa sig med, där han satt mitt i askan.
9 Då sade hans hustru till honom: »Håller du ännu fast vid din ostrafflighet? Tala fritt ut om Gud, och dö.»
10 Man han svarade henne: »Du talar såsom en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi taga emot det goda av Gud, skola vi då icke också taga emot det onda?» Vid allt detta syndade Job icke med sina läppar.
11 Men tre vänner till Job fingo höra om alla de olyckor som hade träffat honom, och de kommo så, var och en från sin ort; Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama. Och de avtalade med varandra att de skulle begiva sig åstad för att ömka honom och trösta honom.
12 Men när de, ännu på avstånd, lyfte upp sina ögon och sågo att de icke mer kunde känna igen honom, brusto de ut i gråt och revo sönder sina mantlar och kastade stoft mot himmelen, ned över sina huvuden.
13 Sedan sutto de med honom på jorden i sju dagar och sju nätter, utan att någon av dem talade ett ord till honom, eftersom de sågo att hans plåga var mycket stor.
Job 2
International Standard Version
Satan’s Second Attack on Job
2 Some time later, divine beings again[a] presented themselves to the Lord, and Satan accompanied them to present himself to the Lord. 2 The Lord asked Satan, “Where have you come from?”
In response, Satan told the Lord, “From wandering all over the earth and walking back and forth throughout it.”
3 The Lord asked Satan, “Have you considered[b] my servant Job? There is no one like him on earth. The man is blameless as well as upright. He fears God and keeps away from evil. He remains firm in his integrity, even though you have been urging me to overwhelm him without cause.”
4 Satan answered the Lord, “Skin for skin! The man will give up everything that he owns in exchange for his health.[c] 5 However, stretch out your hand[d] and strike his bones and flesh, and he’ll curse you to your face, won’t he?”
6 Then the Lord told Satan, “Very well then, he is under your control.[e] Just preserve his life.”[f]
7 So Satan left the Lord’s presence and struck Job with terrible boils from the sole of his feet to the top of his head. 8 Job[g] took a broken piece of pottery to scrape himself while sitting among the ashes.
Job Refuses to Curse God
9 Then his wife told him, “Do you remain firm in your integrity? Curse God and die!”
10 But he replied to her, “You’re talking like foolish women do. Are we to accept[h] what is good from God but not tragedy?”
Throughout all of this, Job did not sin by what he said.[i]
Job’s Friends Visit
11 When Job’s three friends heard all these tragedies that happened to him, they each traveled from their home towns[j] to visit him. Eliphaz came from Teman,[k] Bildad came from Shuah,[l] and Zophar came from Naamath.[m] They met together and went to console and comfort him. 12 Observing him from a distance, at first they didn’t even recognize him, so they raised their voices and burst into tears. They each ripped their robes, threw ashes into the air on their heads, 13 and sat with Job[n] on the ground for a full week[o] without saying a word, since they could see the great extent of his anguish.
Footnotes
- Job 2:1 Lit. later, the sons of God
- Job 2:3 Lit. you set your heart over
- Job 2:4 Lit. his soul
- Job 2:5 Or send judgment
- Job 2:6 Lit. hand
- Job 2:6 Lit. his soul
- Job 2:8 Lit. He
- Job 2:10 Or receive
- Job 2:10 Lit. by his lips
- Job 2:11 Lit. from his place
- Job 2:11 Lit. Eliphaz the Temanite; i.e. from Teman in Edom, and so throughout the book
- Job 2:11 Lit. Bildad the Shuhite; i.e. from Shuah, and so throughout the book
- Job 2:11 Lit. Zophar the Naamathite; i.e. from Naamath in Arabia, and so throughout the book
- Job 2:13 Lit. him
- Job 2:13 Lit. for seven days and seven nights
Copyright © 1995-2014 by ISV Foundation. ALL RIGHTS RESERVED INTERNATIONALLY. Used by permission of Davidson Press, LLC.
