Print Page Options

Jobs hälsa angrips

En dag kom Guds söner på nytt fram inför Herren, och Anklagaren var med dem.

”Varifrån kommer du?” frågade Herren honom. ”Från en färd runt jorden”, svarade Anklagaren.

”Har du lagt märke till min tjänare Job?” frågade Herren Anklagaren. ”Det finns ingen annan som han på hela jorden, en god och rättsinnig man som fruktar Gud och inte vill ha något med det onda att göra. Han har bevarat sin integritet, trots att du övertalade mig att utan orsak låta olycka drabba honom.”

Anklagaren svarade: ”Försök röra vid hans skinn! En människa ger allt han äger för att rädda sitt liv. Men räck ut din hand och rör vid hans kött och ben, så kommer han att förbanna dig rakt i ansiktet!”

”Gör vad du vill med honom”, svarade Herren. ”Men du måste skona hans liv.”

Anklagaren lämnade då Herren, och Job drabbades av fruktansvärda bölder över hela kroppen, från huvud till fot. Då tog Job en lerskärva och skrapade sig med den, medan han satt i aska.

Hans hustru sa: ”Håller du fortfarande fast vid din integritet? Förbanna Gud och dö!”

10 Men han svarade henne: ”Du talar som en dåre. Skulle vi bara ta emot det som är gott från Guds hand och aldrig det onda?” Under allt detta sa Job aldrig något syndigt.

Job får besök av några vänner

11 När tre av Jobs vänner fick höra om alla tragedier som drabbat honom, tog de kontakt med varandra och reste till honom för att visa medkänsla och trösta honom. De tre var Elifas från Teman, Bildad från Shuach och Sofar från Naama.

12 De såg honom på avstånd men kände knappt igen honom. Under högljudd gråt rev de då sönder sina mantlar och strödde jord på sina huvuden. 13 Sedan satt de på marken hos honom i sju dagar och sju nätter. Ingen av dem ville säga ett ord till honom, för de insåg att hans lidande var fruktansvärt svårt.

Jobs andra prövning

En dag kom Guds söner och trädde fram inför Herren. Också Åklagaren var med ibland dem och trädde fram inför Herren. Då frågade Herren Åklagaren: "Varifrån kommer du?" Åklagaren svarade: "Från en färd utöver jorden, där jag har vandrat omkring." Herren sade till Åklagaren: "Har du gett akt på min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda. Ännu står han fast i sin fromhet fastän du har uppeggat mig mot honom för att utan skäl förgöra honom." Åklagaren svarade Herren: "Hud för hud. Allt vad man äger ger man ju för att rädda sitt liv. Men räck ut din hand och rör vid hans kött och ben. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet." Herren sade till Åklagaren: "Nåväl, jag ger honom i din hand. Men du måste skona hans liv."

Och Åklagaren gick bort från Herrens ansikte och slog Job med svåra bölder, från fotsulan ända till hjässan. Job tog då en lerskärva att skrapa sig med, där han satt mitt i askan.

Då sade hans hustru till honom: "Står du ännu fast i din fromhet? Förbanna Gud och dö." 10 Men han svarade henne: "Du talar som en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi tar emot det goda av Gud, skall vi då inte också ta emot det onda?"

Under allt detta syndade inte Job med sina läppar.

Jobs tre vänner

11 När tre av Jobs vänner fick höra om alla de olyckor som hade drabbat honom, kom de var och en från sin ort: Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama. De enades om att de skulle gå till honom för att visa sitt deltagande och trösta honom. 12 Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft mot himlen, ner över sina huvuden. 13 Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.

Jobs andra prövning

(A) En dag kom Guds söner och trädde fram inför Herren. Även Åklagaren var med bland dem och trädde fram inför Herren. Då frågade Herren Åklagaren: ”Varifrån kommer du?” Åklagaren svarade: ”Från en färd över jorden där jag vandrat omkring.” Herren sade till Åklagaren: ”Lade du märke till min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda. Han står fortfarande fast i sin fromhet fastän du uppeggade mig mot honom för att förgöra honom utan skäl.”

Åklagaren svarade Herren: ”Hud för hud. Allt man äger ger man ju för att rädda sitt liv. (B) Men räck ut din hand och rör vid hans kött och ben. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet.” (C) Herren sade till Åklagaren: ”Nåväl, han är i din hand. Men du måste skona hans liv.”

Och Åklagaren gick bort från Herrens ansikte och slog Job med svåra bölder, från fotsulan ända till hjässan. (D) Job tog då en lerskärva att skrapa sig med, där han satt mitt i askan.

Då sade hans hustru till honom: ”Står du fortfarande fast i din fromhet? Förbanna Gud och dö.” 10 (E) Men han svarade henne: ”Du talar som en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi tar emot det goda av Gud, ska vi då inte också ta emot det onda?”

Under allt detta syndade inte Job med sina läppar.

Jobs tre vänner

11 (F) När tre av Jobs vänner fick höra om alla olyckor som hade drabbat honom, kom de var och en från sin ort: Elifas[a] från Teman[b], Bildad från Shua[c] och Sofar från Naama[d]. De enades om att gå och visa sitt deltagande och trösta honom.

12 (G) Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft[e] mot himlen över sina huvuden. 13 (H) Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.

Footnotes

  1. 2:11 Elifas   Betyder ”min Gud är guld”. Jfr 1 Mos 36:11. De andra vännernas namn är svårtolkade.
  2. 2:11 Teman   Stad i Edom sydost om Döda havet, förknippad med vishet (Jer 49:7).
  3. 2:11 Shua   Troligen ett nordvästarabiskt stamområde (jfr 1 Mos 25:2).
  4. 2:11 Naama   Troligen en ort i nordvästra Saudiarabien.
  5. 2:12 rev sönder sina mantlar och kastade stoft   Sorgeritual (jfr 2 Sam 13:19, 31).

Jobs hälsa angrips

Nu kom änglarna på nytt fram inför Herren, och Satan var med dem.

Varifrån kommer du? frågade Herren Satan.Från en färd runt jorden, svarade Satan.

Nå, har du lagt märke till min tjänare Job? frågade Herren. Han är den finaste människan på hela jorden, en god man som fruktar Gud och inte vill ha något med det onda att göra. Han har bevarat sin tro på mig, trots att du övertalade mig att utan orsak låta olycka drabba honom.

4-5 Det är inte så konstigt, svarade Satan. En människa ger vad som helst för att rädda sitt eget skinn. Men rör hans kropp, så ska du få se. Då kommer han att förbanna dig rakt i ansiktet!

Gör vad du vill med honom, svarade Herren. Men du måste skona hans liv!

Satan lämnade då Herren, och omedelbart drabbades Job av fruktansvärda bölder över hela kroppen, från huvud till fot.

Då satte sig Job och sörjde i aska och tog en lerskärva och skrapade sig med den.

Hans hustru sa: Försöker du fortfarande vara gudfruktig, trots att Gud har gjort allt det här mot dig? Förbanna honom och dö!

10 Men han svarade: Du talar som en dåre. Vad menar du? Skulle vi bara ta emot det som är gott från Guds hand och aldrig hans prövningar? Trots allt som hade hänt honom sa Job aldrig något ont mot Herren.

Job får besök av några vänner

11 När tre av Jobs vänner fick höra om alla tragedier som drabbat honom, tog de kontakt med varandra och reste till honom för att trösta och beklaga honom. De tre var Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama.

12 Job var så förändrad att de knappt kände igen honom. Under högljudd och förtvivlad gråt rev de sönder sina mantlar och strödde jord på sina huvuden för att demonstrera sin sorg.

13 Sedan satt de på marken tillsammans med Job, alldeles tysta, i sju dagar och sju nätter. Ingen av dem ville säga ett ord till honom, för de insåg att hans lidande var fruktansvärt svårt.

On another day the angels[a] came to present themselves before the Lord, and Satan also came with them to present himself before him. And the Lord said to Satan, ‘Where have you come from?’

Satan answered the Lord, ‘From roaming throughout the earth, going to and fro on it.’

Then the Lord said to Satan, ‘Have you considered my servant Job? There is no one on earth like him; he is blameless and upright, a man who fears God and shuns evil. And he still maintains his integrity, though you incited me against him to ruin him without any reason.’

‘Skin for skin!’ Satan replied. ‘A man will give all he has for his own life. But now stretch out your hand and strike his flesh and bones, and he will surely curse you to your face.’

The Lord said to Satan, ‘Very well, then, he is in your hands; but you must spare his life.’

So Satan went out from the presence of the Lord and afflicted Job with painful sores from the soles of his feet to the crown of his head. Then Job took a piece of broken pottery and scraped himself with it as he sat among the ashes.

His wife said to him, ‘Are you still maintaining your integrity? Curse God and die!’

10 He replied, ‘You are talking like a foolish[b] woman. Shall we accept good from God, and not trouble?’

In all this, Job did not sin in what he said.

11 When Job’s three friends, Eliphaz the Temanite, Bildad the Shuhite and Zophar the Naamathite, heard about all the troubles that had come upon him, they set out from their homes and met together by agreement to go and sympathise with him and comfort him. 12 When they saw him from a distance, they could hardly recognise him; they began to weep aloud, and they tore their robes and sprinkled dust on their heads. 13 Then they sat on the ground with him for seven days and seven nights. No one said a word to him, because they saw how great his suffering was.

Footnotes

  1. Job 2:1 Hebrew the sons of God
  2. Job 2:10 The Hebrew word rendered foolish denotes moral deficiency.