² Hur länge tänker ni hålla på att plåga mig
    och bryta ner mig med alla era ord?
³ Tio gånger har ni nu skymfat mig,
    utan att skämmas kränkt mig.
⁴ Och om jag nu verkligen har felat,
    så är det väl min ensak.
⁵ Om ni vill framhålla er förträfflighet mot mig
    och använda min förnedring emot mig,
⁶ ska ni då veta att det är Gud som har gjort mig orätt,
    fångat mig i sitt nät.

⁷ Jag klagar över våldet mot mig
    men får inget svar.
Jag ropar
    men får ingen rättvisa.
⁸ Han har spärrat vägen för mig
    så att jag inte kommer fram
och lagt mina stigar i mörker.
⁹     Han har klätt av mig all min ära
och tagit ifrån mig min krona.
¹⁰     Han bryter ner mig från alla sidor,
så att jag går under.
    Han drar upp mitt hopp med rötterna som ett träd.
¹¹ Hans vrede brinner mot mig.
    Han räknar mig som en fiende.
¹² Hans trupper samlar sig till angrepp,
    de tågar fram mot mig,
de slår läger kring mitt tält.

¹³ Han har gjort mina bröder till främlingar för mig,
    alla jag kände har vänt mig ryggen.
¹⁴ Mina släktingar har svikit mig.
    Mina vänner har övergett mig.
¹⁵ De som bor i mitt hus
    och mina slavar och slavinnor
betraktar mig som en främling.
¹⁶     Jag ropar på min tjänare,
men han kommer inte,
    inte ens om jag tigger och ber om det.
¹⁷ Min andedräkt är vidrig för min hustru,
    och mina bröder vägrar att kännas vid mig.^[a]
18 Till och med små barn föraktar mig.
    När jag träder fram, hånar de mig.
¹⁹ Mina närmaste vänner avskyr mig.
    De som jag älskade har vänt mig ryggen.
²⁰     Mina ben sticker ut genom köttet,
av mig finns inget annat kvar än tandköttet.^[b]

²¹ Visa nåd mot mig, mina vänner, visa nåd mot mig,
    för Guds hand har slagit mig.
²² Varför måste ni förfölja mig
    som Gud gör?
Får ni aldrig nog av att slita sönder mig?

²³ Om ändå mina ord hade skrivits ner, upptecknats i en bok,
²⁴     graverats med järnstift och med bly i en klippa för evigt!
²⁵ Men jag vet att min förlossare^[c] lever
    och att han till sist ska träda fram över jorden.
²⁶ Jag vet också att även om mitt skinn förstörs,
    ska jag i min kropp få se Gud.^[d]
27 Jag ska se honom med mina egna ögon,
    inte som en främling.
En förtärande längtan fyller mitt hjärta.

²⁸ Ni säger: ”Hur ska vi förfölja honom,
    för roten till det onda finns ju hos honom?”
²⁹ Frukta för svärdet, ni,
    för vrede är en synd som straffas med svärd.
Ni ska veta att det finns en dom.