Job 19
Complete Jewish Bible
19 Then Iyov answered:
2 “How long will you go on making me angry,
crushing me with words?
3 You’ve insulted me ten times already;
aren’t you ashamed to treat me so badly?
4 Even if it’s true that I made a mistake,
my error stays with me.
5 “You may take a superior attitude toward me
and cite my disgrace as proof against me;
6 but know that it’s God who has put me in the wrong
and closed his net around me.
7 If I cry, ‘Violence!’ no one hears me;
I cry aloud, but there is no justice.
8 “He has fenced off my way, so that I can’t pass;
he has covered my paths with darkness.
9 He has stripped me of my glory
and removed the crown from my head.
10 He tears every part of me down — I am gone;
he uproots my hope like a tree.
11 “Inflamed with anger against me,
he counts me as one of his foes.
12 His troops advance together,
they make their way against me
and encamp around my tent.
13 “He has made my brothers keep their distance,
those who know me are wholly estranged from me,
14 my kinsfolk have failed me,
and my close friends have forgotten me.
15 Those living in my house consider me a stranger;
my slave-girls too — in their view I’m a foreigner.
16 I call my servant, and he doesn’t answer,
even if I beg him for a favor!
17 “My wife can’t stand my breath,
I am loathsome to my own family.
18 Even young children despise me —
if I stand up, they start jeering at me.
19 All my intimate friends abhor me,
and those I loved have turned against me.
20 My bones stick to my skin and flesh;
I have escaped by the skin of my teeth.
21 “Pity me, friends of mine, pity me!
For the hand of God has struck me!
22 Must you pursue me as God does,
never satisfied with my flesh?
23 I wish my words were written down,
that they were inscribed in a scroll,
24 that, engraved with iron and filled with lead,
they were cut into rock forever!
25 “But I know that my Redeemer lives,
that in the end he will rise on the dust;
26 so that after my skin has been thus destroyed,
then even without my flesh, I will see God.
27 I will see him for myself,
my eyes, not someone else’s, will behold him.
My heart grows weak inside me!
28 “If you say, ‘How will we persecute him?’ —
the root of the matter is found in me.
29 You had best fear the sword,
for anger brings the punishment of the sword,
so that you will know there is judgment!”
Job 19
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Job känner att vännerna sviker
19 Job svarade:
2 Hur länge tänker ni hålla på att plåga mig
och bryta ner mig med alla era ord?
3 Tio gånger har ni nu skymfat mig,
utan att skämmas kränkt mig.
4 Och om jag nu verkligen har felat,
så är det väl min ensak.
5 Om ni vill framhålla er förträfflighet mot mig
och använda min förnedring emot mig,
6 ska ni då veta att det är Gud som har gjort mig orätt,
fångat mig i sitt nät.
7 Jag klagar över våldet mot mig
men får inget svar.
Jag ropar
men får ingen rättvisa.
8 Han har spärrat vägen för mig
så att jag inte kommer fram
och lagt mina stigar i mörker.
9 Han har klätt av mig all min ära
och tagit ifrån mig min krona.
10 Han bryter ner mig från alla sidor,
så att jag går under.
Han drar upp mitt hopp med rötterna som ett träd.
11 Hans vrede brinner mot mig.
Han räknar mig som en fiende.
12 Hans trupper samlar sig till angrepp,
de tågar fram mot mig,
de slår läger kring mitt tält.
13 Han har gjort mina bröder till främlingar för mig,
alla jag kände har vänt mig ryggen.
14 Mina släktingar har svikit mig.
Mina vänner har övergett mig.
15 De som bor i mitt hus
och mina slavar och slavinnor
betraktar mig som en främling.
16 Jag ropar på min tjänare,
men han kommer inte,
inte ens om jag tigger och ber om det.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru,
och mina bröder vägrar att kännas vid mig.[a]
18 Till och med små barn föraktar mig.
När jag träder fram, hånar de mig.
19 Mina närmaste vänner avskyr mig.
De som jag älskade har vänt mig ryggen.
20 Mina ben sticker ut genom köttet,
av mig finns inget annat kvar än tandköttet.[b]
21 Visa nåd mot mig, mina vänner, visa nåd mot mig,
för Guds hand har slagit mig.
22 Varför måste ni förfölja mig
som Gud gör?
Får ni aldrig nog av att slita sönder mig?
23 Om ändå mina ord hade skrivits ner, upptecknats i en bok,
24 graverats med järnstift och med bly i en klippa för evigt!
25 Men jag vet att min förlossare[c] lever
och att han till sist ska träda fram över jorden.
26 Jag vet också att även om mitt skinn förstörs,
ska jag i min kropp få se Gud.[d]
27 Jag ska se honom med mina egna ögon,
inte som en främling.
En förtärande längtan fyller mitt hjärta.
28 Ni säger: ”Hur ska vi förfölja honom,
för roten till det onda finns ju hos honom?”
29 Frukta för svärdet, ni,
för vrede är en synd som straffas med svärd.
Ni ska veta att det finns en dom.
Footnotes
- 19:17 Grundtextens innebörd är osäker.
- 19:20 Grundtextens innebörd är osäker.
- 19:25 Grundtextens ord som här översätts förlossare används i flera olika sammanhang och översätts därför något olika beroende på sammanhanget, se 4 Mos 35:12 med not. Förlossarens identitet i denna vers är oklar, men ordet kan brukas som bild på Gud och sannolikt är det Gud som avses här.
- 19:26 Grundtextens innebörd är osäker.
Job 19
King James Version
19 Then Job answered and said,
2 How long will ye vex my soul, and break me in pieces with words?
3 These ten times have ye reproached me: ye are not ashamed that ye make yourselves strange to me.
4 And be it indeed that I have erred, mine error remaineth with myself.
5 If indeed ye will magnify yourselves against me, and plead against me my reproach:
6 Know now that God hath overthrown me, and hath compassed me with his net.
7 Behold, I cry out of wrong, but I am not heard: I cry aloud, but there is no judgment.
8 He hath fenced up my way that I cannot pass, and he hath set darkness in my paths.
9 He hath stripped me of my glory, and taken the crown from my head.
10 He hath destroyed me on every side, and I am gone: and mine hope hath he removed like a tree.
11 He hath also kindled his wrath against me, and he counteth me unto him as one of his enemies.
12 His troops come together, and raise up their way against me, and encamp round about my tabernacle.
13 He hath put my brethren far from me, and mine acquaintance are verily estranged from me.
14 My kinsfolk have failed, and my familiar friends have forgotten me.
15 They that dwell in mine house, and my maids, count me for a stranger: I am an alien in their sight.
16 I called my servant, and he gave me no answer; I intreated him with my mouth.
17 My breath is strange to my wife, though I intreated for the children's sake of mine own body.
18 Yea, young children despised me; I arose, and they spake against me.
19 All my inward friends abhorred me: and they whom I loved are turned against me.
20 My bone cleaveth to my skin and to my flesh, and I am escaped with the skin of my teeth.
21 Have pity upon me, have pity upon me, O ye my friends; for the hand of God hath touched me.
22 Why do ye persecute me as God, and are not satisfied with my flesh?
23 Oh that my words were now written! oh that they were printed in a book!
24 That they were graven with an iron pen and lead in the rock for ever!
25 For I know that my redeemer liveth, and that he shall stand at the latter day upon the earth:
26 And though after my skin worms destroy this body, yet in my flesh shall I see God:
27 Whom I shall see for myself, and mine eyes shall behold, and not another; though my reins be consumed within me.
28 But ye should say, Why persecute we him, seeing the root of the matter is found in me?
29 Be ye afraid of the sword: for wrath bringeth the punishments of the sword, that ye may know there is a judgment.
Copyright © 1998 by David H. Stern. All rights reserved.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.