Jobs svar på Bildads andra tal

19 Då tog Job till orda och sade:

Hur länge skall ni plåga min själ
    och krossa mig med ord?
Tio gånger har ni hånat mig
    och kränkt mig utan att rodna.
Om jag än verkligen farit vilse,
    då är förvillelsen min egen sak.
Om ni ändå vill förhäva er mot mig
och använda min förnedring emot mig,
så skall ni veta att Gud har gjort mig orätt
och spänt sitt nät omkring mig.

Jag ropar mot våldet men får inget svar,
jag ropar, men där finns ingen rättfärdighet.
Han har spärrat min väg så att jag ej kommer fram,
över mina stigar lägger han mörker.
Han har klätt av mig min ära
    och tagit kronan från mitt huvud.
10 Han bryter ner mig från alla sidor, så att jag går under.
Han rycker upp mitt hopp som vore det ett träd.
11 Han har tänt sin vredes eld mot mig,
och räknar mig som sin fiende.
12 Hans skaror samlas
    och förbereder sitt anfall mot mig,
de slår läger kring mitt tält.

13 Han har drivit bort mina bröder från mig,
alla jag känner är som främlingar för mig.
14 Mina närmaste har gett sig av,
    mina vänner har glömt mig.
15 Min familj och mina tjänarinnor
    betraktar mig som en främmande,
en främling är jag i deras ögon.
16 Om jag kallar på min tjänare svarar han inte,
jag måste ödmjukt vädja till honom.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru,
jag väcker leda hos mina bröder.
18 Även små barn föraktar mig,
    så snart jag reser mig hånar de mig.
19 För alla mina vänner är jag avskyvärd,
de jag älskade har vänt mig ryggen.
20 Mina ben tränger ut genom hud och kött,
endast tandköttet har jag kvar.

21 Var barmhärtiga, ni mina vänner, var barmhärtiga mot mig,
ty Guds hand har slagit mig.
22 Varför förföljer ni mig som Gud gör?
Blir ni aldrig mätta av mitt kött?

23 O, att mina ord hade skrivits ner,
    att de hade blivit upptecknade i en bok
24 och för evigt inristade i klippan
    med ett stift av järn och med bly!
25 Men jag vet att min återlösare lever,
och som den siste skall han träda fram över stoftet.
26 När sedan denna min sargade hud är borta,
skall jag i mitt kött skåda Gud.
27 Jag själv skall få skåda honom,
    med egna ögon skall jag se honom,
inte med någon annans.
    Därefter trånar jag i mitt innersta.

28 Men ni säger:
    "Hur skall vi förfölja honom?"
Roten till olyckan har ni ju funnit hos mig.
29 Frukta för svärdet,
    ty vrede hör till synder som straffas med svärd.
Så må ni inse att det kommer en dom.

Job tycker att vännerna sviker

19 Job svarade:

Hur länge tänker ni hålla på att plåga mig och försöka bryta ner mig med alla era ord?

Tio gånger har ni nu förklarat att jag är en syndare. Er behandling är skamlös!

Och om jag nu verkligen har fel, så är det väl min ensak.

Om ni vill framhålla er förträfflighet på min bekostnad,

tänk då på att det är Gud som har fångat mig i sitt nät.

Jag ropar på hjälp, men ingen hör mig. Jag klagar men får ingen rättvisa.

Gud har spärrat vägen för mig och förvandlat mitt ljus till mörker.

Han har klätt av mig all min ära och tagit ifrån mig min krona.

10 Han har brutit ner mig från alla sidor, så att jag går under. Han har utplånat allt mitt hopp.

11 Hans vrede brinner mot mig. Han räknar mig som en fiende.

12 Han sänder sina soldater för att omringa mig.

13 Han har gjort mina bröder och mina vänner till främlingar för mig.

14 Mina släktingar har svikit mig. Mina vänner har övergett mig.

15 De som bor i mitt hus, till och med mina tjänare, betraktar mig som en främling. Jag är som en okänd man för dem.

16 Jag ropar på min tjänare, men han kommer inte, inte ens om jag tigger och ber om det!

17 Min egen hustru och mina bröder vägrar att kännas vid mig.

18 Till och med små barn föraktar mig. När de får se mig, skrattar de åt mig.

19 Mina närmaste vänner avskyr mig. De som jag älskade har vänt mig ryggen.

20 Jag är bara skinn och ben och har nätt och jämnt klarat mig undan döden.

21 Mina vänner, tyck åtminstone synd om mig, för Guds vredes hand har kommit över mig.

22 Varför måste ni också förfölja mig? Räcker inte den ångest jag redan har?

23-24 Tänk om jag kunde skriva ner min klagan i en bok, gravera den i koppar eller rista in den i sten för alltid!

25 Men jag vet att min Förlossare lever och att han till sist ska vara mig nära.

26 Jag vet också att sedan den här kroppen är borta, ska jag få se Gud!

27 Då ska han vara på min sida! Ja, jag ska se honom, inte som en främling utan som en vän. Jag längtar till den dagen!

28 Hur vågar ni fortsätta att förfölja mig, som om jag hade bevisats vara skyldig?

29 Jag varnar er, för ni är själva i fara med den inställning ni har!

19 Därefter tog Job till orda och sade:

Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?

Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.

Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.

Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,

så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.

Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.

Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.

Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.

10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.

11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.

12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.

13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.

14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.

15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.

16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.

17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.

18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.

19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.

20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.

21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.

22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?

23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,

24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!

25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.

26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.

27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.

28 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --

29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.

Jobs svar på Bildads andra tal

19 Då tog Job till orda och sade:

Hur länge ska ni plåga min själ
    och krossa mig med ord?
(A) Tio gånger har ni hånat mig
    och kränkt mig utan att rodna.
Om jag verkligen har gått vilse,
    då är förvillelsen min egen sak.
Även om ni förhäver er mot mig
    och använder min förnedring
        emot mig,
så ska ni veta
    att Gud har gjort mig orätt
        och spänt sitt nät omkring mig.

(B) Jag ropar mot våldet
        men får inget svar,
    jag ropar men där finns ingen
        rättfärdighet.
(C) Han har spärrat min väg
        så att jag inte kommer fram,
    över mina stigar lägger han mörker.
Han har klätt av mig min ära
    och tagit kronan från mitt huvud.
10 Han bryter ner mig från alla sidor
        tills jag går under.
    Han rycker upp mitt hopp
        som ett träd.
11 (D) Han har tänt sin vredes eld
        mot mig
    och räknar mig som sin fiende.
12 Hans skaror samlas
    och förbereder sitt anfall mot mig,
        de slår läger runt mitt tält.

13 (E) Han har drivit bort
        mina bröder från mig,
    alla jag känner
        är som främlingar för mig.
14 Mina närmaste har gett sig av,
    mina vänner har glömt mig.
15 Min familj och mina tjänarinnor
        ser mig som en främling,
    en främmande är jag i deras ögon.
16 Om jag kallar på min tjänare
        svarar han inte,
    jag måste vädja
        till honom ödmjukt.
17 Min andedräkt är vidrig
        för min hustru,
    jag äcklar min egen familj.[a]
18 (F) Även små barn föraktar mig,
    så snart jag reser mig
        hånar de mig.
19 (G) För alla mina vänner
        är jag avskyvärd,
    de jag älskade
        har vänt mig ryggen.
20 (H) Mina ben tränger ut
        genom hud och kött,
    jag har bara tandköttet kvar.

21 (I) Var barmhärtiga, ni mina vänner,
        var barmhärtiga mot mig,
    för Guds hand har slagit mig.
22 Varför förföljer ni mig
        som Gud gör?
    Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
23 O, att mina ord skulle skrivas ner,
    att de skulle nertecknas i en bok
24 och för evigt ristas in i klippan
    med järnstift och bly![b]
25 (J) Men jag vet att min återlösare lever[c],
    att han till sist ska träda fram
        över stoftet.
26 (K) När sedan min sargade hud
        är borta,
    ska jag i mitt kött skåda Gud.
27 (L) Jag själv ska få skåda honom,
        jag ska se honom
    med egna ögon,
        inte med någon annans.
    Därefter längtar jag i mitt innersta.

28 Men ni säger:
        ”Hur ska vi förfölja honom?”
    Roten till olyckan
        har ni funnit hos mig[d].
29 (M) Var rädda för svärdet,
    för vrede hör till synder
        som straffas med svärd.
    Därför ska ni veta
        att det kommer en dom.

Footnotes

  1. 19:17 min egen familj   Ordagrant: ”min mages barn”. Syftar troligen på Jobs syskon, de som är födda ur samma moderliv som han själv, eftersom hans egna barn var döda (1:19).
  2. 19:24 bly   Användes för att fylla i en inskrift i sten.
  3. 19:25 min återlösare lever   Troligen profetia om Kristus (jfr 1 Kor 15).
  4. 19:28 har ni funnit hos mig   Andra handskrifter (så Septuaginta): ”finns hos honom”.