Job 18
Svenska Folkbibeln
Bildads andra tal
18 Då tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 Hur länge skall ni lägga snaror med ord?
Kom till förstånd, sedan kan vi tala.
3 Varför räknas vi som djur
och betraktas som dumma i era ögon?
4 Du som i vrede söndersliter din själ,
skall jorden bli öde för din skull
eller klippan flyttas från sin plats?
5 Sannerligen, den ogudaktiges ljus skall slockna
och lågan av hans eld inte ge något sken.
6 Ljuset i hans tält skall bli mörkt
och lampan slockna för honom.
7 Hans väldiga steg skall bli kortare,
hans egna rådslag fälla honom.
8 Hans fötter leder honom till nätet,
han vandrar mot snaran.
9 Snaran griper honom om hälen,
fällan håller honom fast.
10 Ett rep har dolts för honom på marken,
en fälla är lagd på stigen.
11 Skräck möter honom från alla håll,
och jagar honom i hälarna.
12 Olyckan hungrar efter honom,
hemsökelsen står redo att fälla honom.
13 Sjukdom äter upp hans hud,
dödens förstfödde uppslukar hans lemmar.
14 Han rycks bort från sitt trygga tält
och drivs i väg till fasornas kung.
15 I hans tält får främlingar bo,
svavel strös över hans boning.
16 Hans rötter förtorkas nertill,
hans grenar vissnar upptill.
17 Hans minne utplånas från jorden,
hans namn nämns inte på vägarna.
18 Han drivs från ljuset till mörkret
och jagas bort från världen.
19 Han blir utan barn och efterkommande i sitt folk,
ingen överlevande finns i hans hus.
20 De som bor i väst häpnar över hans ofärdsdag,
de som bor i öst skälver av fasa.
21 Ja, så går det den orättfärdiges hem,
så går det den plats där man ej känner Gud.
Job 18
Louis Segond
18 Bildad de Schuach prit la parole et dit:
2 Quand mettrez-vous un terme à ces discours? Ayez de l'intelligence, puis nous parlerons.
3 Pourquoi sommes-nous regardés comme des bêtes? Pourquoi ne sommes-nous à vos yeux que des brutes?
4 O toi qui te déchires dans ta fureur, Faut-il, à cause de toi, que la terre devienne déserte? Faut-il que les rochers disparaissent de leur place?
5 La lumière du méchant s'éteindra, Et la flamme qui en jaillit cessera de briller.
6 La lumière s'obscurcira sous sa tente, Et sa lampe au-dessus de lui s'éteindra.
7 Ses pas assurés seront à l'étroit; Malgré ses efforts, il tombera.
8 Car il met les pieds sur un filet, Il marche dans les mailles,
9 Il est saisi au piège par le talon, Et le filet s'empare de lui;
10 Le cordeau est caché dans la terre, Et la trappe est sur son sentier.
11 Des terreurs l'assiègent, l'entourent, Le poursuivent par derrière.
12 La faim consume ses forces, La misère est à ses côtés.
13 Les parties de sa peau sont l'une après l'autre dévorées, Ses membres sont dévorés par le premier-né de la mort.
14 Il est arraché de sa tente où il se croyait en sûreté, Il se traîne vers le roi des épouvantements.
15 Nul des siens n'habite sa tente, Le soufre est répandu sur sa demeure.
16 En bas, ses racines se dessèchent; En haut, ses branches sont coupées.
17 Sa mémoire disparaît de la terre, Son nom n'est plus sur la face des champs.
18 Il est poussé de la lumière dans les ténèbres, Il est chassé du monde.
19 Il ne laisse ni descendants ni postérité parmi son peuple, Ni survivant dans les lieux qu'il habitait.
20 Les générations à venir seront étonnées de sa ruine, Et la génération présente sera saisie d'effroi.
21 Point d'autre destinée pour le méchant, Point d'autre sort pour qui ne connaît pas Dieu!
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln