Job 17
Svenska Folkbibeln
Job avslutar sitt svar på Elifas andra tal
17 Min ande är bruten, mina dagar slocknar,
graven väntar på mig.
2 Sannerligen, jag är omgiven av smädelser,
mitt öga ser ständigt deras fiendskap.
3 Gå själv i borgen för mig,
vem annars kan ge mig sitt handslag?
4 Du har tillslutit deras hjärtan för insikt,
låt dem därför inte triumfera.
5 Den som förråder vänner mot belöning,
på hans barn skall ögonen tyna bort.
6 Han har gjort mig till ett ordspråk bland folken,
en man som man spottar i ansiktet är jag.
7 Mitt öga är skumt av grämelse,
alla mina lemmar är som en skugga.
8 De rättsinniga häpnar över sådant,
den oskyldige upprörs mot de gudlösa.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg,
och den som har rena händer blir starkare.
10 Men ni må alla komma igen,
jag finner ändå inte någon vis bland er.
11 Mina dagar är förbi,
mina planer är krossade,
det som var mitt hjärtas begär.
12 Natten vill de göra till dag och när mörkret bryter in säger de:
"Ljuset är nära."
13 Om jag måste vänta mig dödsriket som min boning,
breda ut min bädd i mörkret,
14 säga till förgängelsen:
"Du är min far",
och till maskarna:
"Min mor", "Min syster",
15 var är då mitt hopp?
Vem kan se något hopp för mig?
16 Far det ner till dödsrikets bommar,
sjunker vi tillsammans ner i stoftet?
Job 17
Svenska Folkbibeln 2015
17 (A) Min ande är bruten,
mina dagar slocknar,
graven väntar på mig.
2 Sannerligen, jag är omgiven
av smädelser,
mitt öga ser ständigt
deras fiendskap.
3 (B) Gå själv i borgen för mig,
vem annars kan ge mig
sitt handslag?
4 Du har stängt deras hjärtan
för insikt,
låt dem därför inte triumfera.
5 Den som förråder vänner
mot belöning,
på hans barn ska ögonen tyna bort.
6 (C) Han har gjort mig till ett ordspråk
bland folken,
jag är en man som man spottar
i ansiktet.
7 (D) Mitt öga är skumt av grämelse,
alla mina lemmar
är som en skugga.
8 De rättsinniga häpnar över sådant,
den oskyldige blir upprörd
över de gudlösa.
9 Men den rättfärdige
håller fast vid sin väg,
och den som har rena händer
blir starkare.
10 Men ni får alla komma tillbaka,
jag finner ändå ingen vis bland er.
11 Mina dagar är förbi,
mina planer är krossade,
det som var mitt hjärtas begär.
12 Natten vill de göra till dag,
och när mörkret bryter in säger de:
”Ljuset är nära.”
13 Om jag måste vänta mig dödsriket
som min boning,
breda ut min bädd i mörkret,
14 (E) säga till förgängelsen:
”Du är min far”,
och till maskarna:
”Min mor, min syster” –
15 (F) var är då mitt hopp?
Vem kan se något hopp för mig?
16 Kommer det ner
till dödsrikets bommar,
sjunker vi ner tillsammans
i stoftet?
Job 17
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Job uttrycker sin nöd
17 Min ande är bruten,
mina dagar tar slut,
graven väntar mig.
2 Sannerligen, jag är omgiven av människor som hånar mig,
mitt öga ser ständigt deras fientlighet.
3 Ge mig, o Gud, en säkerhet.
Vem annars kan ge mig den?[a]
4 Du har tillslutit deras sinnen för förstånd,
och därför låter du dem inte triumfera.
5 Om någon tar emot belöning för att förråda sina vänner,
ska hans barn drabbas av blindhet[b].
6 Gud har gjort mig till en visa överallt,
en som man spottar rakt i ansiktet.
7 Mina ögon är skumma av sorg,
hela mitt jag är bara en skugga.
8 De rättsinniga skakas över detta.
Den oskyldige reser sig mot den gudlöse.
9 Den rättfärdige ska vandra vidare på sin väg,
och den som har rena händer ska bli allt starkare.
10 Men försök igen, ni allesammans!
Jag ser ingen vis man bland er.
11 Mina dagar är över nu, mina planer är krossade,
och krossade är också mitt hjärtas önskningar.
12 De gör natten till dag,
och vid mörkrets inbrott säger de att ljuset är nära.
13 Om dödsriket är det enda hem jag kan hoppas på,
bäddar jag åt mig i mörkret
14 och kallar graven min far
och maskarna min mor och min syster.
15 Men var finns mitt hopp?
Är det någon som kan se det?
16 Ska det följa mig till dödsrikets portar?
Ska vi gå ner tillsammans i stoftet?
Job 17
Svenska 1917
17 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger;
14 till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
16 Till dödsrikets bommar far det ned, då jag nu själv går till vila i stoftet.
Job 17
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Job uttrycker sin nöd
17 Jag är sjuk och nära att dö. Graven är beredd att ta emot mig.
2 Jag är omgiven av människor som hånar mig, jag ser dem överallt.
3-4 Finns det ingen någonstans som vill bekräfta min oskuld? Men du, Gud, har inte låtit dem förstå vad som har hänt. Låt dem inte få segra!
5 Om de tar emot mutor för att förråda sina vänner, ska deras barn drabbas av blindhet.
6 Gud har gjort mig till åtlöje överallt. Man spottar mig rakt i ansiktet.
7 Mina ögon är skumma av gråt, och jag är bara en skugga av mitt forna jag.
8 Hederliga människor vänder sig bort när de får se mig.Men till slut ska den oskyldige höja sig över den gudlöse.
9 Den rättfärdige ska vandra vidare på rätt väg, och de som har rena händer ska bli allt starkare.
10 Men ni har inte bevisat någonting. Försök igen! Jag ser ingen vis man bland er.
11 Mina goda dagar är över nu. Mitt hopp är släckt och mitt hjärtas önskningar har krossats.
12 Ni säger att natt är dag och dag är natt. På så sätt förvränger ni sanningen!
13-14 Om jag dör, går jag in i mörkret och kallar graven min far och maskarna min mor och min syster.
15 Men var finns mitt hopp? Är det någon som kan finna det?
16 Nej, mitt hopp ska följa mig i graven. Vi ska vila tillsammans i jorden!
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica