Add parallel Print Page Options

Job uttrycker sin nöd

17 Min ande är bruten,
    mina dagar tar slut,
graven väntar mig.
    Sannerligen, jag är omgiven av människor som hånar mig,
mitt öga ser ständigt deras fientlighet.

Ge mig, o Gud, en säkerhet.
    Vem annars kan ge mig den?[a]
Du har tillslutit deras sinnen för förstånd,
    och därför låter du dem inte triumfera.
Om någon tar emot belöning för att förråda sina vänner,
    ska hans barn drabbas av blindhet[b].

Gud har gjort mig till en visa överallt,
    en som man spottar rakt i ansiktet.
Mina ögon är skumma av sorg,
    hela mitt jag är bara en skugga.
De rättsinniga skakas över detta.
    Den oskyldige reser sig mot den gudlöse.
Den rättfärdige ska vandra vidare på sin väg,
    och den som har rena händer ska bli allt starkare.

10 Men försök igen, ni allesammans!
    Jag ser ingen vis man bland er.
11 Mina dagar är över nu, mina planer är krossade,
    och krossade är också mitt hjärtas önskningar.
12 De gör natten till dag,
    och vid mörkrets inbrott säger de att ljuset är nära.
13 Om dödsriket är det enda hem jag kan hoppas på,
    bäddar jag åt mig i mörkret
14 och kallar graven min far
    och maskarna min mor och min syster.
15 Men var finns mitt hopp?
    Är det någon som kan se det?
16 Ska det följa mig till dödsrikets portar?
    Ska vi gå ner tillsammans i stoftet?

Footnotes

  1. 17:3 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 17:5 Eller …ska deras barns ögon tyna bort. Grundtextens innebörd är osäker.

17 “My spirit is broken, my days are quenched,
I am marked for the grave.
Mockers are all around me;
my eye meets only their hostility.
Be my guarantor, yourself!
Who else will put up a pledge for me?
For you have shut their minds to common sense;
therefore you will not let them triumph.
Should people share with their friends
when their own children’s eyes are so sad?

“He has made me a byword among the peoples,
a creature in whose face they spit.
I am nearly blind with grief,
my limbs reduced to a shadow.
The upright are perplexed at this,
the innocent aroused against the hypocrites.
Yet the righteous hold on to their way,
and those with clean hands grow stronger and stronger.

10 “But as for you all, turn around! Come back! —
yet I won’t find a wise man among you.
11 My days are over, my plans cut off,
which I had cherished so;
12 but they [try to] turn [my] night into day,
[saying,] ‘Light is near!’ — in the face of darkness.

13 “If I hope for Sh’ol to be my house;
if I spread my couch in the dark;
14 if I say to the pit, ‘You are my father,’
and to worms, ‘You are my mother and sister,’
15 then where is my hope?
And that hope of mine, who will see it?
16 Only those who go down with me
to the bars of Sh’ol,
when we rest together in the dust.”