Job 16
Svenska Folkbibeln 2015
Jobs svar på Elifas andra tal
16 Då tog Job till orda och sade:
2 (A) Det där har jag hört många gånger!
Ni är alla bedrövliga tröstare.
3 Är det ingen ände
på detta tal i vädret?
Vad frestar dig att ta till orda?
4 (B) Också jag kunde tala som ni,
om ni vore i mitt ställe.
Jag kunde fläta samman ord mot er
och skaka mitt huvud mot er.
5 Men jag skulle styrka er
med min mun,
mina läppars tröst
skulle ge er lindring.
6 Om jag talar lindras inte min plåga,
och tiger jag, lämnar den mig inte.
7 Men nu har han tömt all min kraft.
Du har ödelagt hela mitt hus.
8 Du har fjättrat mig,
det har blivit mitt vittnesbörd.
Min tärda kropp träder upp
och vittnar mot mig.
9 (C) Hans vrede sliter sönder
och jagar mig,
han gnisslar sina tänder mot mig.
Min motståndare ger mig
vassa blickar.
10 (D) De spärrar upp munnen mot mig,
de slår mig hånfullt på kinden,
alla gaddar ihop sig mot mig.
11 Gud utlämnar mig åt de gudlösa
och kastar mig i de ondas händer.
12 (E) Jag satt i trygghet,
då krossade han mig.
Han grep mig i nacken
och slog mig i bitar,
han gjorde mig till sin måltavla,
13 han skjuter pilar från alla sidor,
genomborrar mina njurar
utan förskoning,
häller ut min galla på marken.
14 Han bryter ner mig med slag på slag,
stormar emot mig som en krigare.
15 Jag har sytt säcktyg över min hud
och har sänkt mitt horn[a] i stoftet.
16 Mitt ansikte är flammigt av tårar,
mina ögonlock mörka
av dödsskugga,
17 (F) fastän mina händer är fria från våld
och min bön är ren.
18 (G) Du jord, täck inte över mitt blod,
låt mitt rop aldrig stanna
någonstans!
19 (H) Se, redan nu har jag mitt vittne
i himlen,
min försvarare i höjden.
20 Min medlare är min vän[b],
mitt öga fäller tårar inför Gud.
21 Må han skaffa rätt
åt en man inför Gud,
så som en människoson
gör för sin nästa,
22 (I) för om bara några år
ska jag vandra vägen
utan återvändo.
Job 16
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Job ber om tröst och uppmuntran
16 Då svarade Job:
2 Jag har hört allt det här förut.
Ni är eländiga tröstare allihop.
3 Ska du aldrig sluta upp med att prata i vädret?
Vad är det som får dig att fortsätta?
4 Men kanske skulle jag tala som ni
om våra roller var ombytta,
komma med långa utläggningar
och skaka på huvudet åt er.
5 Jag skulle dock uppmuntra er, trösta,
försöka ge lindring.
6 Men hur mycket jag än talar,
lindras inte min smärta.
Om jag tiger, släpper den inte.
7 Han har tömt mig på all min kraft
och tagit min familj från mig.[a]
8 Du har bundit mig – och det vittnar mot mig.
Min magra gestalt anklagar mig.
9 Han jagar mig och sliter sönder mig i vrede.
Han biter ihop tänderna mot mig
och sänder hätska blickar mot mig.
10 De har öppnat sin mun mot mig i hån.
De slår mig på kinden
och sammangaddar sig mot mig.
11 Gud har överlämnat mig åt de ogudaktiga,
kastat mig i de ondas hand.
12 Jag levde lugnt och stilla,
men han bröt ner mig.
Han tog mig i nackskinnet
och krossade mig
och gjorde mig till sin måltavla.
13 Hans bågskyttar omger mig,
och genomborrar skoningslöst mina njurar,
så att min galla rinner ut på marken.
14 Gång på gång anfaller han mig
och rusar emot mig som en krigare.
15 Jag har sytt säcktyg för min hud
och sänker ner mitt ansikte[b] i stoftet.
16 Mitt ansikte är rött av gråt,
och runt mina ögon finns en djup skugga.
17 Ändå är mina händer fria från våld
och min bön ren.
18 Du jord, täck inte över mitt blod!
Låt mitt rop aldrig läggas till vila.
19 Redan nu har jag mitt vittne i himlen.
Min försvarare finns där uppe i det höga.
20 Mina vänner gör mig till åtlöje,[c]
mitt öga fäller tårar inför Gud.
21 Han vädjar för en människa inför Gud,
som ett människobarn vädjar för sin nästa.
22 Om bara några år ska jag börja den vandring
från vilken jag aldrig återvänder.
Footnotes
- 16:7 Grundtextens innebörd är osäker.
- 16:15 Ordagrant: mitt horn, som ofta är ett poetiskt uttryck för bl.a. ära. Se t.ex. not till 2 Sam 22:36.
- 16:20 Avsnittet är svårtolkat, och vänner kan antingen vara en parentetisk utsaga, eller om det tolkas som singularis (som många översättningar gör), är det en fortsättning på v. 19 och kan ev. översättas: Min vän är min medlare när jag utgjuter mina tårar inför Gud, och han ber för människan inför Gud som en människa ber för en annan.
Job 16
King James Version
16 Then Job answered and said,
2 I have heard many such things: miserable comforters are ye all.
3 Shall vain words have an end? or what emboldeneth thee that thou answerest?
4 I also could speak as ye do: if your soul were in my soul's stead, I could heap up words against you, and shake mine head at you.
5 But I would strengthen you with my mouth, and the moving of my lips should asswage your grief.
6 Though I speak, my grief is not asswaged: and though I forbear, what am I eased?
7 But now he hath made me weary: thou hast made desolate all my company.
8 And thou hast filled me with wrinkles, which is a witness against me: and my leanness rising up in me beareth witness to my face.
9 He teareth me in his wrath, who hateth me: he gnasheth upon me with his teeth; mine enemy sharpeneth his eyes upon me.
10 They have gaped upon me with their mouth; they have smitten me upon the cheek reproachfully; they have gathered themselves together against me.
11 God hath delivered me to the ungodly, and turned me over into the hands of the wicked.
12 I was at ease, but he hath broken me asunder: he hath also taken me by my neck, and shaken me to pieces, and set me up for his mark.
13 His archers compass me round about, he cleaveth my reins asunder, and doth not spare; he poureth out my gall upon the ground.
14 He breaketh me with breach upon breach, he runneth upon me like a giant.
15 I have sewed sackcloth upon my skin, and defiled my horn in the dust.
16 My face is foul with weeping, and on my eyelids is the shadow of death;
17 Not for any injustice in mine hands: also my prayer is pure.
18 O earth, cover not thou my blood, and let my cry have no place.
19 Also now, behold, my witness is in heaven, and my record is on high.
20 My friends scorn me: but mine eye poureth out tears unto God.
21 O that one might plead for a man with God, as a man pleadeth for his neighbour!
22 When a few years are come, then I shall go the way whence I shall not return.
Job 16
Evangelical Heritage Version
Round Two: Job’s First Speech
16 Job responded:
2 I have heard many things just like these.
You are miserable comforters, all of you!
3 Is there any end to your windy words?
What provokes you to respond like this?
4 I also could speak just like you,
if your lives were in the same condition that my life is.
I could weave fancy words against you
and shake my head at you.
5 But instead, I would build you up with the words from my mouth,
and comforting words from my lips would ease your pain.
6 Now if I speak up, it does not lessen my pain,
and if I hold back, how much of my pain goes away?
7 Surely, he[a] has worn me out!
You have devastated everyone close to me.
8 You have made me shrivel up,[b]
and this testifies against me.
My emaciated body stands up
and is a witness against me.
9 His anger has torn me.
He has been hostile to me.
He has gnashed his teeth at me.
My opponent glares at me with piercing eyes.
10 People have opened their mouths wide against me.
They have slapped my face with contempt.
They have ganged up on me.
11 God hands me over to evil people.[c]
He throws me into the hands of the wicked.
12 When I was at ease, he shattered me.[d]
He seized me by the neck and has ripped me to pieces.
He has set me up as his target.
13 His archers surround me.
He pierces my kidneys and has no pity.
He pours out my bile on the earth.
14 He breaks down my walls in many places.
He runs against me like a warrior.
15 I have stitched sackcloth to my skin.
My horn[e] is stuck in the dust.
16 My face is red from my weeping.
There are dark circles under my eyes,
17 even though there is no violence in my hands,
and my prayer is pure.
18 O earth, do not cover my blood.
Let my cry never find a place to rest.
19 Even now, my witness is in heaven.
My advocate is on high.
20 My intercessor is my friend.
My eyes never stop weeping to God.
21 My intercessor pleads with God for a man,
as another human pleads for his friend.
22 A few more years will come.
Then I will go the way of no return.
Footnotes
- Job 16:7 The reading he follows the Hebrew text. It refers to God. Hebrew poetry sometimes alternates between third and second person pronouns, as is the case here.
- Job 16:8 The meaning of this verb is uncertain.
- Job 16:11 The reading evil people follows the ancient versions. The Hebrew reads a boy.
- Job 16:12 Or tossed me about
- Job 16:15 A horn is a symbol of strength.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
The Holy Bible, Evangelical Heritage Version®, EHV®, © 2019 Wartburg Project, Inc. All rights reserved.