Job 16
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Job ber om tröst och uppmuntran
16 Då svarade Job:
2 Jag har hört allt det här förut.
Ni är eländiga tröstare allihop.
3 Ska du aldrig sluta upp med att prata i vädret?
Vad är det som får dig att fortsätta?
4 Men kanske skulle jag tala som ni
om våra roller var ombytta,
komma med långa utläggningar
och skaka på huvudet åt er.
5 Jag skulle dock uppmuntra er, trösta,
försöka ge lindring.
6 Men hur mycket jag än talar,
lindras inte min smärta.
Om jag tiger, släpper den inte.
7 Han har tömt mig på all min kraft
och tagit min familj från mig.[a]
8 Du har bundit mig – och det vittnar mot mig.
Min magra gestalt anklagar mig.
9 Han jagar mig och sliter sönder mig i vrede.
Han biter ihop tänderna mot mig
och sänder hätska blickar mot mig.
10 De har öppnat sin mun mot mig i hån.
De slår mig på kinden
och sammangaddar sig mot mig.
11 Gud har överlämnat mig åt de ogudaktiga,
kastat mig i de ondas hand.
12 Jag levde lugnt och stilla,
men han bröt ner mig.
Han tog mig i nackskinnet
och krossade mig
och gjorde mig till sin måltavla.
13 Hans bågskyttar omger mig,
och genomborrar skoningslöst mina njurar,
så att min galla rinner ut på marken.
14 Gång på gång anfaller han mig
och rusar emot mig som en krigare.
15 Jag har sytt säcktyg för min hud
och sänker ner mitt ansikte[b] i stoftet.
16 Mitt ansikte är rött av gråt,
och runt mina ögon finns en djup skugga.
17 Ändå är mina händer fria från våld
och min bön ren.
18 Du jord, täck inte över mitt blod!
Låt mitt rop aldrig läggas till vila.
19 Redan nu har jag mitt vittne i himlen.
Min försvarare finns där uppe i det höga.
20 Mina vänner gör mig till åtlöje,[c]
mitt öga fäller tårar inför Gud.
21 Han vädjar för en människa inför Gud,
som ett människobarn vädjar för sin nästa.
22 Om bara några år ska jag börja den vandring
från vilken jag aldrig återvänder.
Footnotes
- 16:7 Grundtextens innebörd är osäker.
- 16:15 Ordagrant: mitt horn, som ofta är ett poetiskt uttryck för bl.a. ära. Se t.ex. not till 2 Sam 22:36.
- 16:20 Avsnittet är svårtolkat, och vänner kan antingen vara en parentetisk utsaga, eller om det tolkas som singularis (som många översättningar gör), är det en fortsättning på v. 19 och kan ev. översättas: Min vän är min medlare när jag utgjuter mina tårar inför Gud, och han ber för människan inför Gud som en människa ber för en annan.
Job 16
Douay-Rheims 1899 American Edition
16 Then Job answered, and said:
2 I have often heard such things as these: you are all troublesome comforters.
3 Shall windy words have no end? or is it any trouble to thee to speak?
4 I also could speak like you: and would God your soul were for my soul.
5 I would comfort you also with words, and would wag my head over you.
6 I would strengthen you with my mouth, and would move my lips, as sparing you.
7 But what shall I do? If I speak, my pain will not rest: and if I hold my peace, it will not depart from me.
8 But now my sorrow hath oppressed me, and all my limbs are brought to nothing.
9 My wrinkles bear witness against me, and a false speaker riseth up against my face, contradicting me.
10 He hath gathered together his fury against me, and threatening me he hath gnashed with his teeth upon me: my enemy hath beheld me with terrible eyes.
11 They have opened their mouths upon me, and reproaching me they have struck me on the cheek, they are filled with my pains.
12 God hath shut me up with the unjust man, and hath delivered me into the hands of the wicked.
13 I that was formerly so wealthy, am all on a sudden broken to pieces: he hath taken me by my neck, he hath broken me, and hath set me up to be his mark.
14 He hath compassed me round about with his lances, he hath wounded my loins, he hath not spared, and hath poured out my bowels on the earth.
15 He hath torn me with wound upon wound, he hath rushed in upon me like a giant.
16 I have sowed sackcloth upon my skin, and have covered my flesh with ashes.
17 My face is swollen with weeping, and my eyelids are dim.
18 These things have I suffered without the iniquity of my hand, when I offered pure prayers to God.
19 O earth, cover not thou my blood, neither let my cry find a hiding place in thee.
20 For behold my witness is in heaven, and he that knoweth my conscience is on high.
21 My friends are full of words: my eye poureth out tears to God.
22 And O that a man might so be judged with God, as the son of man is judged with his companion!
23 For behold short years pass away and I am walking in a path by which I shall not return.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Public Domain (Why are modern Bible translations copyrighted?)