Job 16
Modern English Version
Job Replies: You Are Miserable Comforters
16 Then Job answered:
2 “I have heard many such things;
miserable comforters are you all!
3 Will windy words have an end?
Or what provokes you that you answer?
4 I also could speak as you do,
if your soul were in my place.
I could heap up words against you
and shake my head at you;
5 but I would strengthen you with my mouth,
and the moving of my lips would relieve your grief.
6 “Though I speak, my grief is not relieved;
and though I stop, how am I eased?
7 But now He has made me weary;
You have made desolate all my company.
8 You have filled me with wrinkles, which is a witness against me;
and my leanness has risen up and bears witness to my face.
9 He has torn me in His wrath, and He has carried a grudge against me.
He has gnashed me with His teeth;
my enemy sharpens His gaze upon me.
10 They have gaped upon me with their mouth;
they have struck me upon the cheek with reproach;
they have gathered themselves together against me.
11 God has delivered me to the ungodly
and turned me over into the hands of the wicked.
12 I was at ease, but He has shattered me.
He also has taken me by my neck, and shaken me to pieces,
and set me up for His target.
13 His archers surround me;
He splits open my kidneys and does not pity;
He pours out my gall upon the ground.
14 He pierces me with thrust after thrust;
He rushes upon me like a warrior.
15 “I have sewn sackcloth over my skin
and thrust my horn into the dust.
16 My face is inflamed with weeping,
and on my eyelids is the shadow of death,
17 though not for any violence in my hands,
and my prayer is pure.
18 “O earth, do not cover my blood,
and let my cry have no resting place.
19 Also now, look, my witness is in heaven,
and my record is on high.
20 My friends scorn me;
my eyes pour out tears unto God.
21 Oh, that one might plead for a man with God,
as a man pleads for his neighbor!
22 “For when a few years have passed,
I will go the way from which I will not return.
Job 16
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Job ber om tröst och uppmuntran
16 Då svarade Job:
2 Jag har hört allt det här förut.
Ni är eländiga tröstare allihop.
3 Ska du aldrig sluta upp med att prata i vädret?
Vad är det som får dig att fortsätta?
4 Men kanske skulle jag tala som ni
om våra roller var ombytta,
komma med långa utläggningar
och skaka på huvudet åt er.
5 Jag skulle dock uppmuntra er, trösta,
försöka ge lindring.
6 Men hur mycket jag än talar,
lindras inte min smärta.
Om jag tiger, släpper den inte.
7 Han har tömt mig på all min kraft
och tagit min familj från mig.[a]
8 Du har bundit mig – och det vittnar mot mig.
Min magra gestalt anklagar mig.
9 Han jagar mig och sliter sönder mig i vrede.
Han biter ihop tänderna mot mig
och sänder hätska blickar mot mig.
10 De har öppnat sin mun mot mig i hån.
De slår mig på kinden
och sammangaddar sig mot mig.
11 Gud har överlämnat mig åt de ogudaktiga,
kastat mig i de ondas hand.
12 Jag levde lugnt och stilla,
men han bröt ner mig.
Han tog mig i nackskinnet
och krossade mig
och gjorde mig till sin måltavla.
13 Hans bågskyttar omger mig,
och genomborrar skoningslöst mina njurar,
så att min galla rinner ut på marken.
14 Gång på gång anfaller han mig
och rusar emot mig som en krigare.
15 Jag har sytt säcktyg för min hud
och sänker ner mitt ansikte[b] i stoftet.
16 Mitt ansikte är rött av gråt,
och runt mina ögon finns en djup skugga.
17 Ändå är mina händer fria från våld
och min bön ren.
18 Du jord, täck inte över mitt blod!
Låt mitt rop aldrig läggas till vila.
19 Redan nu har jag mitt vittne i himlen.
Min försvarare finns där uppe i det höga.
20 Mina vänner gör mig till åtlöje,[c]
mitt öga fäller tårar inför Gud.
21 Han vädjar för en människa inför Gud,
som ett människobarn vädjar för sin nästa.
22 Om bara några år ska jag börja den vandring
från vilken jag aldrig återvänder.
Footnotes
- 16:7 Grundtextens innebörd är osäker.
- 16:15 Ordagrant: mitt horn, som ofta är ett poetiskt uttryck för bl.a. ära. Se t.ex. not till 2 Sam 22:36.
- 16:20 Avsnittet är svårtolkat, och vänner kan antingen vara en parentetisk utsaga, eller om det tolkas som singularis (som många översättningar gör), är det en fortsättning på v. 19 och kan ev. översättas: Min vän är min medlare när jag utgjuter mina tårar inför Gud, och han ber för människan inför Gud som en människa ber för en annan.
The Holy Bible, Modern English Version. Copyright © 2014 by Military Bible Association. Published and distributed by Charisma House.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.